Elmberg Aircombat

En dag, tv� pokaler

Martin Elmberg — Sun, 19 Feb 2012 19:39:38 GMT

S� har jag d� till slut lyckats ta mig till en av delt�vlingarna i 2012 �rs Griffon Vintercup. Jag missade dom tv� f�rsta av olika sk�l, men egentligen skulle det ha varit ytterligare en t�vling som blev inst�lld p.g.a. f�r d�ligt v�der.

Nu var det v�der �ven p� dagens t�vling, jod�. Mycket v�der. Inte s� kallt. �tmminstone enligt termometern. Men den envetna bitande vinden gjorde att den upplevda kylan var desto v�rre. S� mycket sn� var det inte heller men v�glaget var riktigt l�mskt eftersom det sn�at och regnat underkylt under natten innan. Mycket riktigt stod det tv� krockade bilar i andra f�rdriktningen p� E4 och en del av br�ten fr�n krocken hade landat p� min sida som en Saab i v�nsterf�ltet skickade �ver sm�delar av till mig i mittf�ltet (E4 �r trefilig vid detta avsnitt). Sista lilla biten p� grusv�g ut till Huglanda var ren blankis. Flera av de som tog sig ut till Huglandaf�ltet idag missade avfarten eftersom de hade f�r h�g fart n�r de skulle sv�nga av och helt enkelt gled f�rbi.

Ja, det h�r var en liten bakgrund till dagens t�vling.

Till t�vlingen tog sig 9 piloter, men bara 7 av dessa hade modeller med sig. Vare sig Jonas eller J�germeister hade modell, men vi hoppas att Jonas lyckas f� ihop sin k�rra till n�sta delt�vling. Ja jag ska egentligen inte skriva t�vling utan snarare t�vlingarna. F�r squadronleader Ghost hade best�mt att denna delt�vling nummer 4 ocks� skulle husera delt�vling nummer 1, som ju blev inst�lld p.g.a. d�ligt v�der. Tv� t�vlingar p� samma dag med andra ord. Det betydde i sin tur att man beh�vde tv� modeller med sig om man skulle vara s�ker p� att kunna delta i b�da t�vlingarna. Man f�r ju i Griffons vintercup bara anv�nda en modell per t�vling.

F�rsta heat i f�rsta t�vlingen (eller egentligen delt�vling nummer 4) drog ig�ng efter mycket provflygande och meckande. En modell bet i gr�set redan under provflygning, det var Lowflyer som lyckats sl� till en omkopplare som mixade om skevrodren vilket gav en lustiger dans under starten f�r att efter ca 5 sekunder sluta i krasch. Det var Lowflyers Thun som krasch, f�r �vrigt. Bara Lowflyers h�gh�jds-spit kvar f�r hans del allts�.

Danne lyckades ocks� provflyga en gammal P-47 som hittats p� sv�rfars vind. Eller n�t s�nt. Fl�g gjorde den, men det kr�vdes tv� man (Danne + Mats) f�r att lyckas trimma in den.

N�v�l, dags f�r start. Jag har min Mustang PR-R p� startlinjen. Denna Mustang �r av typ war reuse, den best�r av en kropp fr�n Wid�n-werke och en vinge fr�n JBA i USA. Drivs av min gamla .15-setup i el, men nu med enbart en 3300mAh ack fast med en st�rre ESC �n jag hade fr�n b�rjan. Testat p� SM och funkade f�rv�nansv�rt bra d�. Skulle den funka nu i vintertid och sn�lbl�st ocks�?

Som vanligt var Lowflyer snabb i starten, vi var i princip lika snabba i luften (vem var f�rst? Vet ej...) Men, jag hade inte provflugit min k�rra och litade p� trimmen sen SM vilket var en miss. Mustangen d�k sn�pligen ner�t och innan jag hunnit ta h�jdspaken s� smack hon i sn�n och den h�rdfrusna backen. Propeller av, men �ven propelleraxel och hylsa till elmotorns axel. End of show f�r min del.

Precis samtidigt som jag inser detta och s� att s�ga "taggar ner" s� h�r jag ett flllrrp fr�n flightline precis bredvid mig. Det �r Mats som f�tt in tummen i propellern. Proppen har skurit r�tt igenom den tjocka handsken och skurit en flisa av tummens yttre del. S�g inte s� farligt ut f�rst, men hacket var djupare �n bara ytligt s� det blev till att upps�ka v�rd f�r ompl�string. Vi fick senare ett mess med en leende Mats som gjorde tummen upp.

Vad som h�nde i heatet i luften har jag inte s� bra koll p�, men efter byte av axelhylsa fr�n min Thun hade jag Mustangen klar f�r final. Ja, f�r i Griffon Vintercup flyger man ett heat och sen final f�r de sju som har b�st placering eller har modell kvar, s� att det alltid �r sju i finalen (om det finns sju m�jliga att flyga final).

I finalen hade jag Danne till kasthj�lp, eftersom han krascht sin P-47 i f�rsta heat. Starten gick bra men var lite l�ngsam, fr�mst p.g.a. att jag gl�mt att trycka av safety lock p� s�ndaren och det d�rf�r tog n�gra extra sekunder att f� fart p� motorn. D�rf�r var jag inte en av de tv� f�rsta i luften, men jag tror att min Mustang var tredje modell i luften. Efter en r�tt kort stund tjoffar det till och jag g�r ett klipp. Sen sm�ller det till h�ger och v�nster och efter n�gra minuter �r det bara Ghosts Thun och min Mustang kvar i luften. Ghosts Thun �r klippt men jag har hela min streamer kvar. Jag g�r upp p� lite h�jd och sv�nger lite fram och tillbaka och jag h�r en frustrerad Ghost mumla n�t om att han bara kan sv�nga �t ett h�ll. Han har tydligen n�n vajsing med skevrodren efter en kollision och trots en del n�ra l�gen blir det inga fler klipp. N�r slutsignalen g�r landar jag med hel streamer.

S� h�r glad var Ghost efter finalen i fj�rde delt�vlingen i Griffon Vintercup.

Anledningen till att han var glad var att han f�tt ner sin modell i princip hel, trots att han har Lowflyers halva propeller kvar i vingen!

�nnu mer otroligt �r att propellerbladet tr�ffat skevroderkabeln men inte slitit av den utan helt sonika kopplat ur servokabeln fr�n f�rl�ngningskabeln! Den h�r bilden �r allts� p� andra sidan av vingen och man ser hur kabeln har tryckts igenom vingovansidan.

Om Ghost var glad efter finalen var jag sj�lv �nnu mer glad efter prisutdelningen. Det visade sig n�mligen att jag med mitt enda klipp lyckats skrapa ihop tillr�ckligt med po�ng f�r att vinna t�vlingen! Min f�rsta buckla p� m�nga �r (jo, jag har ju haft 8 sabbats�r), jag tror sist var i Uppsala 2001 eller n�t s�nt, d.v.s. 11 �r sen.

N�v�l, efter korvgrillning och trevligt umg�nge blev det s� dags f�r delt�vling 1. Ja allts�, delt�vling 1 blev ju inst�lld p.g.a. f�r d�ligt v�der s� nu k�rde vi delt�vling 1 efter delt�vling 4. Helt logiskt.

Eftersom det gick r�tt bra med Mustangen valde jag att forts�tta med den och laddade upp ackarna i grillpausen. Nu b�rjade v�dret bli riktigt grinigt med kalla vindbyar och framf�rallt hagelskurar. Men s�dant hindrar ju inte Griffons utan vi bl�ste ig�ng heatet. P� n�got mirakul�st s�tt fanns Mats p� startlinjen igen, m�jligen i en inte riktigt lika l�ng version. D�remot hade Papabear vid det h�r laget krascht sin Hurricane, s� han fick hj�lpa sp�k-Mats. Eller hur det nu var.

Vis av erfarenhet hade jag nu trimmat massor av h�jd och det gick bra att kasta modellen sj�lv. Lowflyer var m�rkligt nog f�rst upp, men det skilde max en halvsekund mellan honom och mig. D�refter blev det t�t flygning och efter n�gra minuter fick jag in ett klipp, som fastnade �ver v�nster vingspets. Nu blev Mustangen lite sv�rflugen men jag jagade p� s� gott det gick, dock med lite h�jdmarginal f�r att kunna klara ut de klipptendenser som hela tiden slog till i den byiga vinden p.g.a. den h�ngande streamern i vingspetsen. Acken h�ll hela heatet ut och nu var det bara att b�ra in modellen och rulla ihop den oklippta streamern igen.

Dags f�r final och Jonas huvuddomare bl�ste ig�ng oss och �terigen lyckas Lowflyer starta precis f�re mig. Dock flyger jag ifatt och f�rbi honom i mina f�rs�k att klippa. Det �r tydligt att en elmotor ger b�ttre kl�s i starten �n vad en motsvarande gl�dstiftsmotor g�r, eller s� hade bara Lowflyer d�ligt drag p� motorn strax efter start.

Efter kort tid klipper jag Friedrich, som dagen till �ra flyger n�n form av tyskt experimentplan. Eller n�t s�nt. Ok�nd f�rebild i m�rkliga f�rger var det i alla fall. Men klippt blev han. Sen �r det jakt �t alla h�ll och en bra bit in i heatet smackar det till och en bit streamer seglar iv�g. Jag skriker: "Var det jag som blev klippt?" och f�r till svar "Nej det var jag!". Det visar sig att det �r Mats Focker som blivit av med en del streamer och det verkar som att jag gjorde klippet.

Under den sista minuten av heatet har Lowflyer och jag en egen duell d�r Lowflyer s�ger "akta s� du inte ryfer ner dig!" vilket f�r mig att inse att acken kanske snart tar slut och jag stiger fr�n de 5-20 meters h�jd jag lekt runt p� upp till ca 20-30m och i samma veva g�r vi n�n sv�ng runt varandra och smack s� h�nder det n�t med Lowflyers Spit och strax d�refter d�r min motor p.g.a. slut i acken. Lowflyers modell g�r en semi-kraschlandning medan jag glider ner mot f�ltet och landar 1-2 sekunder efter att slutsignalen g�tt. Eftersom reglerna i Griffon vintercup ger po�ng f�r om man startar inom 30 sekunder och sen flyger hela heatet (d.v.s. ingen flygtidspo�ng) s� kan man s�ga att det h�ngde p� en l�s tr�d och jag hamnade p� r�tt sida av strecket, men inte Lowflyer. Det ska till�ggas att det var en kollision vi gjorde, med knappt n�n skada p� min modell men lite mer p� Lowflyers Spit.

Nu slumpade det sig s� att vid sammanr�kning av po�ngen s� visar det sig att jag kammat hem segern �ven i delt�vling 1. Nu fick jag med mig b�da dagens bucklor hem och det k�ndes himla m�rkligt m�ste jag ju s�ga. Fr�gan �r vem som blev mest f�rv�nad: Jag sj�lv, barnen eller sambon?

Vad man kan dra f�r slutsatser av dagens t�vling vet jag inte riktigt. Jag fl�g med en liten ack p� 3300mAh, enligt reglerna, men med en elmotor som inte alls �r optimerad f�r de el-regler vi flyger efter idag. Med de goda erfarenheter jag haft b�da p� SM och nu under dagens tv� t�vlingar tror jag att jag med fog kan s�ga att det faktiskt funkar riktigt bra med el-setup i .15-klassen.

Sammanfattningsvis var det trots kyla och hagelskurar en riktigt rolig dag med alla trevliga Griffons och supporters! L�t oss bara hoppas att v�dret blir lite b�ttre till n�sta delt�vling. Och l�t oss framf�rallt hoppas att Mats tumme l�ker ihop snabbt och fint utan st�rre problem.

S�songsavslutning i Norrk�ping

Martin Elmberg — Fri, 23 Sep 2011 19:09:56 GMT

T�vlingsdep�n i Norrk�ping.

Sista t�vlingen 2011 f�r min del blev i Norrk�ping. S�songens sista t�vling blir i Halmstad men d� kan jag inte delta p.g.a. att det krockar med b�tupptagning.

F�r min del gick t�vlingen halvbra och resultatet blev ocks� halvbra. F�rsta heat fl�g jag med min Thun och det gick klockrent. Full flygtid (6.53 tror jag), ett klipp och oklippt trots att P�r B jagade mig som besatt med sin F4F Wildcat. Under heatet kolliderade jag med Daniels Aichi men vi klarade oss b�da tv�. Daniels h�gervinge fick dock en bra bit borttuggad av min motor/propeller. N�t h�nde dock under heatet f�r min motor satt lite l�sare n�r jag h�mtade modellen. Om det h�nde i kollisionen eller i landningen vet jag inte.

Start i ett av heaten.

Andra heat valde jag att ta P-47:an. Denny hj�lpte mig i starten, bara f�r s�kerhets skull. Det h�r var ett dunder-heat med m�nga vassa piloter (ja, d� r�knar jag inte med mig sj�lv i den skaran). Jag fl�g runt i full fart och jagade samtidigt som jag f�rs�kte undvika att bli klippt. Efter n�stan fyra minuter i luften small det till ordentligt och kvar av P-47:an var det bara ett balsamoln varur motor, fartreglage och ack fl�g i en l�ng vid b�ge. End of show P-47. Hittade en hel del av modellen - och dess oklippta streamer - men motor, ack och fartreglage hittade jag aldrig. Det var Mats the kid jag kolliderade med och hans FW190 var det inte heller s� mycket kvar av, men han hittade i alla fall sin motor till skillnad mot mig.

Min dep� med presenning f�r att slippa den genombl�ta marken.

Tog Thun i tredje heat, och gjorde en rysare till start. Som Parrot-Stefan sa: "D�r klippte du nog en del gr�s" - s� l�gt var jag en bra bit av starten. Men jag drog fullt h�jd och drog p� gas s� gick det bra. F�rst upp i luften - som vanligt - och fl�g runt och f�rs�kte klippa n�n. Blev klippt och n�nstans efter 3 minuter l�r jag ha kolliderat - jag s�g det inte sj�lv. Efter n�n sekund singlar i alla fall ena fenan ner och jag k�nner hur motorn slutar att dra. Jag drar d� av och g�r ner och landar p� f�ltet, efter ca halva heatet. F�rklaringen till det tappade motordraget var att motorn lossnat, motorspantet har gett sig s� att motorn drar ner�t och spinnern g�r emot kroppen och bromsar elmotorn. Faktum �r att spinnern g�tt emot s� kraftigt att delar av spinnerns bakkant sm�lt en aning (s�g f�rst ut som en intrasslad streamer, men det var det inte).

Vid prisutdelningen fick jag en 13:e plats, men efter att resultatet korrigerats i efterhand (felr�kning av f�rsta heatet) fick jag en 11:e plats vilket var det korrekta resultatet. Vi var 18 piloter s� det var kanske inget lysande resultat - men bet�nker man att de allra flesta av de b�sta svenska piloterna var med p� t�vlingen s� �r det inte s� pj�kigt.

Thun som startar (inte min).

Vad beh�ver fixas d�? Ja, motorspantet p� Thun:en m�ste lagas. Sen ska jag f�rs�ka f� ihop en P-47 igen. S� vitt jag minns fr�n f�rra kraschen med P-47:an s� �r det samma vinghalva som �r s�nder - det kan allts� bli sv�rt att laga ihop en hel vinge till den P-47 -kropp jag nu har liggande. Vi f�r se hur det g�r.

Hur gick det i t�vlingen d�? Jo, Denny vann med otroliga 6 klipp i tredje heat och 400 po�ngs marginal till tv�an Samuel p� 1641p. Trea P�rB 2p f�re Parrot-Stefan. Sj�lv hade jag ca 500p vilket �r ungef�r en tredjedel av vad Denny hade innan finalen (d.v.s. med lika m�nga heat flugna som jag sj�lv). Puh.

Nu har det g�tt en vecka sen t�vlingen och det har varit hektiskt f�r jag har skrivit fyra (!) aircombat-artiklar till olika hobbytidningar. Vi f�r se hur det blir, om artiklarna kommer med i tidningarna.[

SM i �rebro

Martin Elmberg — Mon, 05 Sep 2011 09:33:06 GMT

S� har vi d� flugit 2011 �rs SM. L�rdag fl�g vi p� f�ltet i P�lsboda f�r att sen flytta till Pil�ngen i �rebro f�r att avsluta med s�ndagens flygningar.

P�lsboda, l�rdag: Tre rundor WWII, d.v.s. varje pilot flyger tre kvalheat.

I f�rsta heat flyger jag Thun:en. Funkade utm�rkt men fick inget klipp och blev klippt. Tajt flygning, sex modeller i varje heat. I landningen slog propellern i s� att motorspantet sprack.

I andra heatet tog jag d� ist�llet P-47:an, eftersom det var f�r lite tid att hinna laga Thun:en. P-47:an fl�g riktigt fint, med sin nya vinge och lagade kropp. Hade gl�mt att limma sandpapper till ving-framkanten men limmade ist�llet dit lite bl�stersand m.h.a. av CA-lim. Fick ett klipp i detta heat - var det bl�stersanden som gjorde det? Landningen sen blev inget vidare. Vi landade tv�rs landningsbanan och i sidvinden gled P-47:an ut s� mycket att jag satte den 5m utanf�r f�ltet och d�r var marken s� ruff att motorspantet slogs loss. Ugh!

Se l�nken el-setup i menyn till h�ger f�r tips om den setup jag anv�nder i P-47:an och som funkar riktigt bra.

Inf�r tredje heat blev det en hel del lagande. Limmade tillbaka motorspantet p� P-47:an och fixade framf�rallt ihop Thun:en igen. T�nkte flyga Thun:en men vid uppvarvning p� startlinjen visade det sig att magneter lossnat i motorn. I Thun:en sitter min gamla .25-setup och dessa motorer �r visserligen vassa men klena i b�de propelleraxel och i fasts�ttning av magneterna.

Det blev till att snabbt byta till reservplanet P51D Mustang, Wid�n-kropp och JBA-vinge. Med en 3300mAh acke i modellen fl�g den riktigt bra och det blev ett kul heat, dock utan klipp. Jagade bl.a. Fredrik P som fl�g bitvis p� l�g h�jd eftersom han var den enda som hade n�gon bit l�ngre streamer kvar efter halva heatet. I P51:an sitter min gamla .15-setup och med en 3300-acke f�r man bra prestanda men man f�r passa sig s� att man inte br�nner slut p� acken i f�rtid.

Inf�r s�ndagen var P-47:an �ter fullt reparerad. Fl�g den i ett tajt fj�rde-heat (f�rsta heatet f�r min del p� s�ndagen allts�) och gjorde ett klipp. T�vlingen hade nu flyttats till Pil�ngen, �rebro, och det �r ett riktigt bra f�lt f�r aircombat.

Blev P-47 �ven i femte (andra) heatet och �terigen gjorde jag ett klipp och lyckades dessutom f�rbli oklippt igenom hela heatet - det var f�rsta g�ngen det h�nde under den h�r t�vlingen!

Efter twin-heat Trophy - som var en upplevelse bl.a. p.g.a. Sebbes monster-maskin m.fl. tjusiga modeller - blev det en mini-t�vling med WWI. Fyra deltagare, varav jag st�llde upp med den nybyggda Nieuport XI. Men, det straffar sig at bygga sent och inte ha koll p� allt... Precis efter l�ttning tappade jag kontrollen p� den och den small uppochner r�tt ner i banan. Kraschorsak? Felv�nd skev... Hade inte kollat att skeven gick �t r�tt h�ll, trots att Lanz fr�gade mig precis innan start. Ibland �r man s� �vertygad att man kollat, men det hade jag inte. Den g�r dock att laga, inte s� farlig krasch, s� nu f�r det bli provflygning p� hemmaf�ltet ist�llet, under lite mindre stress och med r�ttv�nd skev.

T�vlingen avslutades med final och det var en rafflande duell d�r Lanz, Per, Samuel, Brewitz m.fl. jagade p� riktigt l�g h�jd - bitvis under 2m. Kul att se p� och en v�rdig avslutning p� en riktigt sp�nnande, trevlig och kul SM-helg!

Modellflyghelg

Martin Elmberg — Sun, 21 Aug 2011 20:36:51 GMT

Det blev en modellflyghelg med b�de bygge och flygning.

Lagade ihop Thun:en, Mustangen och �ven kroppen till P-47:an. N�ja, nu finns det fortfarande en hel del att g�ra med Thun:en och Mustangen eftersom b�das motorspant krossades i krascherna. Provade p� b�da dessa att g�ra motorspantet i balsa. Tanken var att ett balsaspant ger med sig s� att motorn skonas. Efter tv� r�tt kraftiga krascher kan man fr�ga sig: Funkade det? Ja faktiskt, det kan man nog s�ga. Thunens propelleradapter �r krokig, s� den m�ste bytas. Men s�vitt jag kan bed�ma �r b�da motoraxlarna raka och det brukar axlarna p� dessa b�da typer av motorer definitivt inte vara efter en krasch. Sen var motorf�stet kn�ckt p� en av motorerna, men det g�r enkelt att byta.

Sen gjorde sonen och jag ett joint venture med att bygga ihop en SE5a, byggsats fr�n Scorpio ink�pt p� v�g hem fr�n WASG 2002 i Tjeckien. I �rlighetens namn var det v�l mest jag som byggde, men sonen hj�lpte till med en hel del runt omkring bygget. SE5a:n �r en parkflyer p� ca 80cm sp�nnvidd, d.v.s. inte en WWI-combatk�rra.

SE5a:n blev f�rdig sent s�ndag eftermiddag och efter en del strul med grindkoden tog vi oss till sist ut till f�ltet f�r provflygning. Nog �r man lite bortsk�md med provflygning p� flera hundra meter l�ng asfaltsstrip - SE5a:n beh�vde ca 2 meter av den f�r att lyfta.

Fl�g som en dr�m - som tur var hade vinden lagt sig till n�stan helt vindstilla. Det h�r �r ju en typ av modell som beh�ver vindstilla f�r att kunna flyga. Utrustning: C20 elmotor, ca 1400kv, 1000mAh 3S LiPo-ack, Hobbyking 20A fartreglage, 2st HXT900 servon. All utrustning fr�n Hobbyking.

Hade ocks� med NozeFish, den fula nyb�rjark�rran. Hade inte hunnit fixa till radiotrimmet p� den, s� det blev en del strul innan den var flygklar. Har �ndrat motorriktningen s� att den drar en massa ner�t f�r att motverka stigningstendenserna. Klantade mig vid testflygningen genom att ha f�r lite gas, den gick ner�t utan att h�jdrodret hann verka. Kanske motorn har f�r mycket ned�triktning nu? Har lagat den igen f�r fortsatta tester.

Det regnade i alla fall inte...

Martin Elmberg — Mon, 15 Aug 2011 17:38:40 GMT

Ja d� har man flugit andra Eurocup-t�vlingen f�r i �r, p� Ripa fighterbase. Man kan s�ga att det inte gick s� bra. Faktiskt kan man s�ga att det gick riktigt d�ligt. Det blev nog en av mina tre s�msta/v�rsta t�vlingar n�gonsin.

Dagen b�rjade dock bra. Provfl�g GP P-47:an efter lagning fr�n f�rra t�vlingen. Fl�g fint trots att det bl�ste kraftigt, min bed�mning upp mot 10-12m/s i byarna. Ny motor Turnigy 35-36 1400kv, snurrade p� bra med Turnigy Plush 40A ESC och nya Turnigy Nano 6000mAh ack. Fl�g med APC 9x5 prop, gav bra kraft i den byiga vinden.

Provfl�g sen den nya Thun:en, med min gamla el-setup f�r .25. Denna fl�g ocks� bra, trots den bitvis h�rda vinden. Jag var lite fundersam p� om den gamla setupen skulle orka dra k�rran, men det var inga problem. Fick begr�nsa h�jdutslaget till 70%, annars blev det p� tok f�r mkt. Sv�ngprestanda var mycket bra �ven om Thun:en var lite fladdrigare i luften i j�mf�relse med P-47:an, troligen pga att den �r l�ttare.

F�rsta heat startar jag P-47:n och flyger i t�t luftstrid, blir klippt men f�r inga klipp. N�r det �r 30sek kvar finns det n�stan inga streamers kvar att klippa och jag s�ger till pilotdomaren att nu g�r jag upp p� lite h�gre h�jd och fegflyger tills heatet �r slut, f�r att spara p� P-47:n och inte riskera att krascha. Jod�, men hornen v�xer ut snabbt och n�r det �r ca 5 sek kvar kan jag inte l�ta bli och tar en sv�ng in i stridszonen igen och d� sm�ller det direkt och Rainer klipper ena vinghalvan av P-47:an som snurrar ner mot sin underg�ng. End of show f�r den maskinen - det �r en balsamodell som �r om�jlig att laga efter en s�n krasch.

N�sta heat blev det Thun:en ist�llet. Fl�g bra, jagade runt i n�n minut och sen small det till. I en kollission vek sig vingen och k�rran kraschade mot marken (eller gick vingen av, av sig sj�lv?). Krasch blev det i alla fall. Det g�r s�kert att laga (cellplastmodell) men det blir n�gra bonustimmar i byggh�rnan.

I tredje heat blev det dags f�r sista-k�rran, en JBA Mustang fr�n 1998 som jag konverterat till eldrift. Drivlinan �r min gamla .15-setup men med mindre ack f�r att passa in i nya internationella reglerna. Jag trodde inte att den h�r modellen skulle ha ork nog att kunna flyga ordentligt i den kraftiga vinden, men d�r hade jag fel. Den funkade helt ok, i lite mer �n en minut. Sen tappade motorn orken f�r att tills sist d� helt och jag f�rs�kte glida ner modellen mot vinden. D� gick den i spinn - antingen av att ESC:ens BEC gav upp eller av den kraftiga vinden - och det hela slutade i en r�tt kraftig krasch. G�r att laga, men �terigen kr�vs det en hel del bonustimmar i byggh�rnan och lite ny utrustning. Kraschorsaken �r med st�rsta sannolikhet att ESC:en �verhettade inne i kroppen. Av detta l�r man sig att det �r j�tteviktigt att ta upp lufth�l f�r kylning av ESC och batteri. Jag slarvade med detta och det straffade sig direkt. Annan l�rdom �r att det kan vara bra id� att ta till st�rre ESC �n vad som egentligen kr�vs, f�r att ge marginal vid d�lig kylning.

Ingen final f�r mig, men jag skulle sen agera kasthj�lp �t Daniel som l�g riktigt bra till (delad f�rstaplats) innan finalen. Dagens otur tog inte slut, utan p� n�t m�rkligt s�tt fastnar jag med baksidan av h�gerhanden i stabben eller fenan p� modellen, efter kastet. Bakpartiet p� modellen sl�s av och lossnar efter ca 10 sek flygning. Krasch och slut p� m�jligheterna till pall-placering f�r Daniel. Men va f-n! Hur mkt oflyt kan man ha under en dag??!!

Det enda positiva �r att de el-setupar jag k�rt har visat sig funka bra. De nya el-reglerna ger allts� stora m�jligheter att f� fram el-setupar som funkar bra i aircombat.

Bilder och lite text om t�vlingen p� f�ljande l�nk: Ripa mfk. Dock obs n�gra faktafel i texten: F�rsta SM h�lls inte p� Ripa, det h�lls i �tvidaberg 1994. D�remot fl�gs f�rsta Dogfight-t�vlingen arrangerad av svenskar i Ripa 1992. Och f�rsta EAG h�lls i Ripa 1999, det st�mmer. Sen �r jag ju svensk 2nd NC och det �r Fredrik Lanz som �r NC och "svensk omr�deschef". Men detta �r ju bara lite sm�fel i texten som �r riktigt rolig att l�sa.

Bra v�der i Trosa!

Martin Elmberg — Sat, 18 Jun 2011 20:45:20 GMT

Ja d� har jag flugit Eurocup-t�vling i Trosa. V�dret var fint och... Ja, det gick kanske inte s� bra f�r min del.

F�rsta heat med P-47 ARF fr�n Great Planes och min gamla .25-setup fast med 9x5-snurra (till�tet med nya el-reglerna). K�rran gick bra, jag �r inte s� vass men f�r till ett klipp och �r oklippt (bara det en bedrift, det var m�nga tuffa piloter i det heatet).

Andra heat: Kolliderar bara efter ett kort tag med n�gon annan modell. Motor och motork�pa sl�s loss fr�n min modell men jag lyckas glidflyga ner den till landning. G�r inte att laga modellen under t�vling s� det blir till att byta.

I tredje heat k�r jag med gamla trotj�naren Typhoon. Det har b�rjat bl�sa lite grann och Typhoonen �r inte s� vass. Man ska komma ih�g att det h�r �r en Eurocup-t�vling och .25-modellerna �r lite vassare med de internationella reglerna. Jag blir klippt redan under f�rsta minuten. Efter ytterligare n�gon minut klantar jag till det och flaxar in n�gon meter �ver s�k - end of show.

Placering: N�st sist, pga s�k-�vertr�delsens minuspo�ng.

En av de ryska deltagarna hittade motork�pan, s� P-47:an g�r att laga. Med den setup jag k�rde med �r P-47:an definitivt en bra t�vlingsk�rra. Nackdelen �r att den kostar en del pengar och inte �r lika l�tt att laga som en cellplast-k�rra.

Nu �r det dags att bygga klart de k�rror jag p�b�rjat, s� att jag f�r lite fler modeller som �r konkurrenskraftiga.Beh�vs bara lite ledig tid och lite mer energi...

Griffon Winter Cup 2011 - final!

Martin Elmberg — Sat, 19 Mar 2011 16:16:01 GMT

D� var det dags f�r s�songsavslutning f�r Griffon Winter Cup. Denna cup avslutas alltid med finalen, d� �ven icke-Griffons f�r delta. F�r en g�ngs skull var jag allts� inte mest l�ngv�ga, utan g�nget fr�n Parrot slog mig med r�ge (�ka fr�n S�ter f�r ett heat, det kallar jag fanatiskt intresse det...)

Jag fl�g heat ett, hade min gamla slitna Typhoon med mig. Finalen till �ra hade jag installerat tv� skevservon i vingen, ist�llet f�r det mittplacerade servo jag hade anv�nt tidigare. Provflygning visade att allt funkade, men rollhastigheten blev inte j�ttemycket b�ttre, tyv�rr. Det �r troligen skevrodren som �r f�r sm� och m�jligen �r spalten mellan skevroder och vinge ocks� i st�rsta laget.

N�v�l, upp kom jag i heatet. F�rst upp var Pasi och hade inte Janne f�tt n�t strul med motorn hade jag inte kommit upp som tv�a i luften - men nu slumpade det sig s� att vi var tre stycken som startade n�stan exakt samtidigt - Pasi, jag och Janne - och det blev en lustiger luftdans i n�gra sekunder n�r vi f�rs�kte undvika att bli klippt av varandra samtidigt som vi naturligtvis f�rs�kte klippa n�n annan samtidigt. Men inga klipp blev det i starten, trots allt. R�tt s� tidigt i heatet kolliderade Pasi och skrotade sin maskin. Hur skulle det nu g�? Pasi ledde cupen innan den h�r t�vlingen, men med skrotad maskin och utan klipp, kunde n�gon hota honom?

Sj�lv jagade jag runt ett tag, men fick sen d�ligt drag i motorn. Sen dog motorn helt. Vad nu? Men jag hade kontroll p� k�rran, s� jag gled ner en bra bit bort fr�n landningsbanan och landade. Bara att b�rja springa - vem sa att man inte beh�ver tr�na fys n�r man t�vlar i Aircombat? Efter en ordentlig l�prunda var jag tillbaka med modellen och kopplade loss batterikabeln och ansl�t den igen. Fartreglaget pep till och nu funkade motorn. Vad? Men men, bara att starta upp och forts�tta att flyga - heatet p�gick ju fortfarande. S� upp i luften, snurra runt, sv�ng, f�rs�k klipp och efter n�gon minut SMACK s� f�rsvann halva streamern (Janne) och efter ytterligare n�gra sekunder SMACK s� f�rsvann resten av streamern (troligen Gunnar). Jaha, t�nkte jag, d�r fick jag f�r min spr�ngmarsch, men s� SMACK fladdrade en streamer iv�g och jag hade klippt Jannes streamer. Klippt men gjort ett klipp, tv�a i luften och flugit hela heatet men med mellanlandning. Tja, inte s� pj�kigt �nd�!

Andra heat blev bitvis lite dramatiskt. En B17 behagade att f� skevservo-problem och dundrade ca 75m bakom s�k i en l�ng sv�ng. Som n�rmast rundade modellen pilotlinjens v�nsterflank med ca 5 meter... Sen blev det en del ner-ryfningar. Greger planterade sin Hurricane mot slutet av heatet, n�n typ av stall-klipp-f�r l�g h�jd -krasch. Rookie-Jonas fl�g ett riktigt bra heat och fick in ett klipp, men 3s innan heatslut gjorde han n�n form av Split-S i medvind som slutade i myllan (nja, kanske inte i myllan, utan snarare i sn�n ovanf�r den stenfrusna myllan). End of show. Synd var det, f�r Jonas hade annars kvalat till final.

Gregers Hurricane p� v�g upp i heat 2.

Bildbevis p� v�daf�rden f�r Saab B17. Man ser s�kerhetslinjen under modellen...

Finalen blev en r�t tajt tillst�llning. Vissa som kvalade till final fick stanna p� marken eftersom modellen var paj. Ja i Griffons Winter Cup f�r man ju bara ha en modell under t�vlingen och sm�ller man den under kvalheatet f�r man st� �ver finalen.

Eftersom det blev en del dividerande om vem som skulle vara med i finalen har jag inte j�rnkoll p� vilka som faktiskt var med i slut�nden - d.v.s. vilka som hade modell kvar att t�vla med. Taffan var i alla fall med, efter en n�rmast heroisk lagningsinsats av hans kraschade Thun fr�n andra heat. S� mycket tejp p� en lagad modell har nog inte ens jag sj�lv n�nsin haft under t�vling... Ska jag dela ut en "Martin hero-medalj" f�r den h�r t�vlingen s� �r nog Taffan den som f�r den.

Janne, Fredrik och Parrot-Stefan var ocks� med i finalen, men sen �r jag lite os�ker p� vilka mer som deltog. Tajt var det i alla fall. Jag gjorde ett klipp och hade en liten bit streamer h�ngande runt ena vingspetsen ett bra tag under heatet. Mot heat-slutet lyckades Janne klippa en bit av min streamer. Vete tusan exakt n�r det h�nde, men nog blev jag klippt och nog var det Janne som var d�r och flaxade. Om jag minns r�tt gjorde Taffan en hel del klipp ocks� - visar bara att lagning kan l�na sig!

Parrot-Stefan fl�g med sin orange Zero med el-drift. Denna modell g�r riktigt bra verkar det som och jag hade honom ofta flaxande runt min modell i jakt p� min streamer. Tyv�rr vart Stefan sj�lv klippt r�tt tidigt i heatet, s� att jaga honom var ingen st�rre id�.

En viss skitviktig major tar en tugga av Parrots maskot-kakadua. En annan maskot s�gs f�r �vrigt fallsk�rmshoppa fr�n en Thun under t�vlingen, n�mligen Heinz der Fallschirmsj�ger.

Rookie-Jonas fick till sist en Griffon-Hero medalj, vilket han var v�l v�rd efter sina starka insatser som rookie under �rets vintercup! Nu blir det till att �ka hem till byggh�rnan f�r Jonas och bygga fler modeller inf�r svenska cupen i Aircombat.

Vinnare av denna final-t�vling blev Janne Dersj�. Eftersom finalen �r �ppen f�r icke-griffons finns det tv� pokaler - en f�r den b�sta Griffonen och en f�r den som vinner t�vlingen totalt. Eftersom Janne �r en Griffon fick han s� klart b�da pokalerna, som han nu stolt kommer att ha glanspolerade i sitt hobbyrum.

Vilka som kom tv�a och trea �r jag lite os�ker p�. Tror att Taffan och Fredrik var d�r och nosade. Tror att jag sj�lv snodde �t mig fj�rdeplatsen, men �ven d�r �r jag lite os�ker (vi fl�g p� s� pass h�g h�jd under f�rsta heat s� jag led nog fortfarande lite av syrebrist under prisutdelningen tror jag).
Fredrik har fyllt p� mina minnesluckor med resultatet f�r de tre f�rsta: Janne vann, tv�a Parrot-Stefan och trea Red-tail Taffan.

Nog f�r att det var j�mnt in i det sista, men vinnare av Griffon Winter Cup 2011 blev till sist Pasi, trots den lite s�mre placeringen i finalen. Pasis tidigare vinster i cupen tippade �ver b�garen till hans f�rdel och Pasi �r d�rf�r Griffon sqd-leader under 2011 och �r ocks� den som kommer att arrangera Griffon Winter Cup 2012.

D� kan man s�ga att f�rs�songen �r avslutad. Nu b�rjar inom kort sommars�songen med svenska cupen som i �r inneh�ller en hel del t�vlingar. Ska se hur m�nga modeller jag hinner f� ihop innan s�songen b�rjar, tiden b�rjar (precis som vanligt) bli knapp.

Finvinterflygv�der!

Martin Elmberg — Sun, 13 Feb 2011 14:22:41 GMT

D� var det dags f�r andra delt�vlingen i Griffon Winter Cup 2011. Med mig hade jag Typhoonen (att t�vla med) och P47:an som reserv.

Med tanke p� sn�ov�dret som var i torsdags-fredags var det riktigt fint v�der. Runt 6-8 grader minus, n�stan vindstilla och n�gon solglimt. F�rst ut var provflygning av min Ultrafly P-40 ARF. Det h�r �r en cellplast-ARF som jag kommer att skriva lite mer om fram�ver. Tyv�rr tillverkas denna inte l�ngre, men den kan vara representativ f�r den h�r typen av cellplast-ARF.

Jag fick hj�lp av Pasi i starten och tur var v�l det f�r modellen var kraftigt otrimmad. Den drog en hel del v�nster och steg n�stan rakt upp. Efter att jag f�tt ordning p� trimmet visade det sig att den h�r modellen funkade hyfsat. Med min gamla .15-setup fick den ok prestanda, rollar bra och sv�nger hyfsat. Den flyger kanske inte "p� r�ls", men f�r att prova p� Aircombat skulle den duga fint. Men nu tillverkas den ju som sagt inte l�ngre.

F�rsta heat k�rde jag med Typhoonen, som var lagad efter f�rra t�vlingens krasch. Det blev provflygning direkt i heatet. Jag hade lite oflyt i starten, tappade greppet om modellen, s� jag drog av gas och tog ett nytt tag innan jag drog p� och kastade iv�g. P.g.a. det lilla strulet blev jag bara fyra upp i luften. Typhoonen fl�g bra, men skevresponsen �r d�lig (som den alltid varit p� den k�rran). Funderar p� att byta ut skevlinkaget mot ett servo i vardera vinghalvan ist�llet, f�r att f� b�ttre skevutslag. Gjorde inga klipp men f�rblev ocks� oklippt, och med flygtid hela heatet ut ger det en del po�ng. Fredrik och Danne smackade ihop i heatet, och framkroppen blev smul p� Fredrik P-39 balsa med elmotor. I �vrigt klarade den sig r�tt bra. Dannes modell fick ocks� en del stryk, s� till final blev vi fem (de som hade modeller kvar, m.a.o).

Innan final hade jag en del strul med fartreglaget, som bara pep. Visade sig efter n�gra minuters fels�kning vara gasspaken som inte var dragen helt i botten - stod tv� sn�pp upp fr�n tomg�ng. S� mycket strul f�r s� lite, men en erfarenhet rikare. Det h�r med el-flyg �r annorlunda fr�n det jag �r van vid, trots att jag flugit med el-flyg i �ver ett �r nu. Finalen blev i bitvis stratosf�r-h�jd, men vissa l�gen var riktigt n�ra. Dock, inga som helst klipp. Det var ocks� lite tunns�tt med modeller. Janne var f�rst i luften, jag var nummer tv� strax f�re Pasi som f�rs�kte sig p� att jaga mig p� l�gh�jd i starten. "F�rs�kte" eftersom han aldrig hann ens i n�rheten av min streamer innan han flaxade ner modellen i backen igen. Efter n�gra minuter kom han dock upp igen, nu med tejplagad kropp och vingen fasttejpad till kroppen (vingskruvens inf�stning hade lossnat i sm�llen). Misst�nker att en viss skitviktig major var inblandad i den h�r tejpningen... :)

Mats the kid lyckades med konststycket att flyga ca 20m innan modellen trillade ner igen. D�refter vidtog m�nga minuters startf�rs�k av motorn. Till sist blev det fart p� den och en start som bitvis var nere under decimeterniv� fick modellen i luften - f�r att direkt landa igen eftersom heatet bl�stes av. Tio sekunders flygtid i heatet? Griffon hero-medalj blev det i alla fall, p.g.a. envisheten och starten som var s� l�ngt ute p� marginalen som det g�r att komma.

Hur gick det d�? Pasi vann, med ett klipp p� Janne i bagaget. Undertecknad tv�a, med enbart flygtid och oklippt streamer (plus tv�a i luften i finalen). Jonas the rookie trea, med flygtid och oklippt streamer. Och gissa om Janne var sur f�r att jag slog honom placeringsm�ssigt... :D

L�rdomar fr�n dagens t�vling:

- Det �r bra med stora skevutslag - Typhoonen m�ste fixas till.

- Balsa till motorspant �r f�r klent, �ven f�r elmotor. (kn�ckte P40ns motorspant i landningen). P� en elmotork�rra beh�ver man inte lika starkt motorspant eftersom man inte startar med elstarter - men motorspantet m�ste iaf t�la landningar. : Efter att ha lagat P40:n kan jag konstatera att motorspantet INTE gick s�nder i landningen. Det gick s�nder I LUFTEN! Motorn var tydligen s� stark och motorspantets inf�stning s� svag att motorn drog s�nder motorspantet. Den st�rsta anledningen till detta �r att motorspantet inte var f�st i underkant och dessutom var fiberriktningen p� balsatr�et lodr�t = motorspantet blev f�r svagt f�r den relativt kraftiga elmotorn. Jag har nu lagat spantet och dessutom limmat dit tv� f�rst�rkningsbitar i underkant, s� f�r vi se om det h�ller fram�ver.

- Gultonade solglas�gon �r bra f�r att �ka p� kontrasten s� att man l�ttare ser streamers i luften. Gammalt knep, men funkar fortfarande bra, i dagens solljus var det bra att �ka p� kontrasten lite.

- Sn� �r kallt...

Mustang-renovering

Martin Elmberg — Mon, 31 Jan 2011 21:07:21 GMT

Hur det �n �r, en Mustang �r alltid en Mustang. Eller som en pylonflygare en g�ng sa: "Ska jag �k n�, s� ska ja �k Mustang!"

Nu hade jag ju lite gamla Mustang-prylar liggande. Se tidigare blogginl�gg f�r hur jag byggt f�rdigt en modell och renoverat en annan och samtidigt konverterat dom till el-setup. Med ny m�lning i olivgr�nt och med riktiga beteckningar s� b�rjar dom att se ut som riktiga Mustanger.

Pricken �ver i:et �r cockpit-huvarna och dessutom pilotstol och de "l�dor" med utrustning som ska vara bakom - det �r bl.a. radiol�dan. Det �r otroligt vad en bra cockpit-huv g�r f�r utseendet. Men hur f�r man tag p� s�dana tjusiga huvar? De h�r k�per man fr�n Hobbycity, som reservdelar till deras cellplast-Mustang som f.�. �r i n�stan exakt skala 1:12 (ja varf�r har jag inte testat den?). Pris f�r en huv �r ca 4 USD, d.v.s. ca 30kr. D� f�r man dessutom en liten motorhuv i plast p� k�pet (ja dom har jag inte haft n�n nytta av, men...

B�da Mustangerna har f�tt min gamla .15-setup, med 4000mAh ack och 8x4 propeller. Mustangen PR-R provfl�gs i helgen och fl�g faktiskt helt ok. Och det �R n�got visst med att flyga en Mustang i en l�g svepande f�rbiflygning...

S� h�r blev Mustangen PR-R. Den har en kropp fr�n Wid�n-werke, d.v.s. fr�n de byggsatser som Mattias Wid�n tidigare gjorde. Vingen d�remot �r fr�n en JBA-byggsats. Ingen av dessa byggsatser tillverkas dock l�ngre.

S� h�r blev den gamla JBA-Mustangen, renoverad och uppiffad. Den fick inte flyga s� m�nga g�nger eftersom motorn som satt i aldrig funkade speciellt bra. Men nu f�r den nytt liv med elmotor.

Vad kan man nu l�ra sig av det h�r? Ja, har du en gammal Aircombat-k�rra liggande s� kan du v�cka nytt liv i den med lite renovering och en el-setup! F�r det finns inget som �r s� kul som att flyga Aircombat... :)

(edit): Kanske ocks� en kort f�rklaring till namn-m�rkningen av modellerna. PR-R heter "Some Joker" medan PR-T heter "Farty Joker". Den minnesgode l�saren minns att min f�rsta Mustang - en P51B av egen konstruktion, ritning i AoH 8/93, finns som gratis ritning p� l�nk till h�ger - hette just Some Joke. F�rebilden till den modellen kraschade 1944 p� Ljungbyhed, spakad av 2nd Lt. Talcott, som omkom i kraschen. Det h�r l�r ha varit den v�rsta busflygningen Ljungbyhed n�nsin sett, Talcott l�r aldrig ha stigit till h�gre h�jd �n 20m under hela flygningen. Denna "uppvisning" l�r ha triggats av n�gra svenska skolelever som gick in landningsvarv i lugn takt - alltf�r lugn enligt de amerikanska piloterna. Det sista hans kamrater sa till Talcott innan han lyfte l�r ha varit "Give them hell!".

Laga modell

Martin Elmberg — Sun, 30 Jan 2011 19:04:11 GMT

H�r kommer en liten historia fr�n verkligheten f�r dig som aldrig har lagat en Aircombat-k�rra. Sj�lvklara saker f�r dig som t�vlat ett tag, men kanske bra tips f�r dig som �r ny i "cirkusen".
:)

Ja ibland kan det k�nnas som att en modell �r helt s�nder efter en krasch. Men oftast �r det r�tt l�tt att laga en aircombat-modell. Du tror kanske att man m�ste ha m�nga nybyggda modeller f�r att kunna t�vla i Aircombat? Faktum �r att man klarar sig r�tt bra p� ett par stycken modeller per t�vlingss�song, bara man l�rt sig att laga n�r det sm�ller.

Det �r i princip alltid v�ldigt mycket snabbare att laga en modell �n att bygga en ny. Efter min krasch i Griffon Winter Cup gick min Typhoon tillbaka till byggsatsstadiet. Det enda som klarade sig hyfsat var vingen, f�rutom h�ger sidas skevroder vars g�ngj�rn lossnade en aning - snabbt fixat med lite CA-lim.

Det viktigaste vid en krasch �r att leta upp alla delar, om det finns m�jlighet. Jag brukar alltid ta mina modeller i en st�rre papperskasse till t�vlingen, t.ex. en IKEA-kasse. Denna kasse �r utm�rkt att ta med sig n�r man ska plocka ihop delarna fr�n den kraschade modellen.

Ett tips �r att ta med sig precis alla delar n�r man h�mtar sin kraschade modell. Om man bara h�mtar de st�rsta delarna och t�nker "jag h�mtar resten sen", ja d� kan det bli sv�rt att hitta tillbaka till krasch-platsen. Det �r l�tt att hitta var din modell kraschade n�r de st�rsta delarna och troligen �ven streamern pekar ut "nedslagsplatsen".

Tips nummer tv� �r att f�rs�ka pussla ihop delarna redan p� plats, �tminstone i huvudet. D� kommer du att uppt�cka om det saknas n�n bit och du kan leta vidare efter den.

V�l hemma �r det klokt att plocka ur s� mycket utrustning ur modellen som m�jligt, framf�rallt de tunga delarna. Varf�r? Jo, f�r att det �r l�ttare att bygga rakt om man inte har delar som riskerar att tynga ner och vrida allt snett. Det �r ocks� b�ttre eftersom man d� inte riskerar att f� lim p� prylarna, som t.ex. p� servon eller motor.

F�r en cellplastk�rra �r det b�sta limmet att laga med PU-lim. Detta lim har den egenskapen att det sv�ller upp n�r det h�rdar, vilket g�r att det fyller ut eventuella h�l som blivit vid kraschen, av t.ex. iv�gflygande sm� cellplastbitar. �ven CA-lim f�r cellplast kan anv�ndas, f�r vissa delar d�r utfyllnad inte beh�vs.

Hur gjorde jag med Typhoonen ovan, n�r jag lagade den? Ja jag b�rjade med att plocka ut ack, servo och mottagare. Sen provade jag de olika delarna s� att jag visste att de passade. Sen var det bara att b�rja limma: F�rst en liten bit av kroppen, som lossnat. Sen i princip hela bakkroppen. Sen den sista biten av bakkroppen. Ovanp� denna skulle stabbe och fena limmas, dessa satt i en bit. Men innan jag gjorde det beh�vde jag laga st�tst�ngen till h�jdrodret. Avslutningsvis kollade jag s� att allt blev rakt, framf�rallt fena och stabbe.

Det st�rsta hj�lpmedlet �r maskeringstejpen som dels ser till att h�lla bitarna p� plats men ocks� ser till s� att PU-limmet inte sv�ller ut utanf�r limfogen.

Hur l�ng tid tog det d� att laga Typhoonen? Ca 30 minuter, men d� tog jag ju n�gra kort ocks�... :)

FInns det d� ingen nackdel med att laga modeller? Jovisst g�r det. PU-lim v�ger (allt extra v�ger) s� med tiden blir en lagad modell tyngre, och tyngre, och... Dessutom tenderar en lagad modell att bli lite skev h�r och var. S� till slut �r modellen l�ngt ifr�n lika bra som den var n�r den var ny. D� �r det dags att pensionera den, kanske efter en rej�l krasch som man bara inte orkar laga.