Ny version av blogg-motorn 
Har uppdaterat den bakomliggande blogg-motorn så att det är senaste versionen. Behövdes för att slippa en del varningar som dök upp på vissa sidor och även av säkerhetsskäl.

Allting ska fungera som tidigare, men meddela mig gärna om det inte gör det.

[ kommentarer 254 ] ( sb_view_counter_plural_pre1468 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1667 )
Säsongsavslut i Halmstad 


Ja så har vi då kört sista tävlingen i årets svenska aircombat-cup, nämligen tävlingen i Halmstad. Vi valde att göra en Ullared-combo, d.v.s. tjejerna i familjen skjutsades till Ullared på morgonen för heldags-shopping, medan vi killar valde att tillbringa dagen på Hökafältet i Halmstad.

Vädret under dagen var blåsigt men med uppehåll. Som vi i Griffon sqd brukar säga: "Ja, det blev väder." Men det regnade i alla fall inte och tävlingen gick att genomföra utan större problem.




Vi var 14 anmälda piloter efter pilot-briefing, vilket ger tre rundor med två heat i varje, med fulla heat d.v.s. 7 piloter/modeller i varje heat. Åke slumpade ut det så att jag flög 1:a, 3:e och 5:e. Jag valde min P-39 i första heatet, tänkte vänja mig vid fältet med den maskinen innan jag skulle provflyga min nya Zero i andra heat. Så blev det nu inte, men mer om det nedan.

Jag fick kasthjälp i starten och det var nog tur för det var rätt turbulent nere vid marken. Väl uppe i luften flög jag runt och jagade alla streamers som fanns och rätt så snart sa det "tjoff" och motorn började bluddra som om klunkvikten gått av i tanken. Nu kör ju jag elmotor, så det var naturligtvis nåt annat problem. Dra ner gas, ner och landa under brinnande heat.

Med nuvarande regler måste man landa i landningszonen för att få hämta sitt plan. Landningszonen innehöll nu en del asfaltsbanan, men jag lyckades landa P-39:an en bit bort ute på gräset, vilket är mer skonsamt mot modellen. Springa, springa, hämta modell, ser att det är en streamer som trasslat in sig i motorn. Trassla ut streamern, testa alla roder och motor, allt funkar, pilotdomaren hjälper mig att få upp modellen i luften igen. 39:an flyger sen till precis innan heatslut innan acken tar slut. Bra första heat helt enkelt.




I andra heat dömde jag Hans, som fick motortrubbel precis efter starten och landade ca fem meter utanför landningszonen. Snopet, men det gav mig tid att fota en del under heatet.

Då händer nåt riktigt märkligt! Jag följer med kameran en Mustang (Pärs) och en modell som den jagar, men plötsligt är det bara en vinge som snurrar i luften. Vad har hänt? Kollision? Nää, faktum är att båda (!) modellerna har flugit in i den el-ledning som går strax sydväst om fältet, på låg höjd!

Du kan se på bilden ovan hur det såg ut. Jag lyckades alltså - av ren tur - knäppa en bild någon tiondels sekund efter att båda modellerna flugit in i el-ledningen. Samuels Thun (?) ser du uppe till höger, medan du ser Pärs Mustang nere till vänster (jag har höjt kontrasten på bilden så att du ska se Pärs modell bättre).




Trots det bitvis rätt blåsiga vädret blev det rätt tajt flygning med en del klipp och även kollisioner, nödlandningar och nedflygningar. Fredrik hade inte direkt någon lyckad dag, kraschade tre modeller och ingen final. En pilot lyckades landa sin modell på taket till Pilkingtons fabrik, som ses i bakgrunden på en av bilderna ovan! Det är rätt så långt borta trots allt, så bara det är en bedrift. Att sedan lyckas ta sig igenom vakten och få låna en skylift för att hämta modellen, ja, det lär nog gå till Aircombat-historien det...
:)

I mitt andra heat valde jag att flyga P-39 igen, det gick ju bra i första. Återigen turbulent i luften, men rolig flygning. En bit in i heatet gör jag ett klipp och några minuter efter det kolliderar jag med en annan modell, som kraschar. Min 39:a flyger vidare utan problem. Visar sig att det är Jonas modell som precis sekunden innan fått streamern klippt av Denny, som jag kolliderar med. Ja det blir en kill till i samlingarna, men det var så klart streamern jag var ute efter.

Eftersom jag inte hade några större skador på P-39:an valde jag att flyga den även i tredje heat. Detta heat blev än bättre, med två klipp och slutligen en våldsam kollision med Fredriks Ki-61. Ki:n kraschade, men min 39:a flög vidare men med kraftigt förändrad skevtrim. Släppte jag spaken gjorde den 4 höger-rollar per sekund, men efter en del trimmande lyckades jag få den att flyga rakt i några varv, men sen tog acken slut och jag började glidflyga ner, ivrigt jagad av de andra, och precis innan jag landade gick slutsignalen. Ja, en kill till då. Vete sjutton hur många jag har sammanlagt, men det börjar nog bli rätt många.

Andra minnesvärda ögonblick från tävlingen är Peters kollision, där han blir av med hela fenan på sin Mustang. Trots detta flyger han ett helt varv rätt så kontrollerat. Nästa varv börjar det dock bli lite stökigare och i slutet på andra varvet spinner Mustangen ner okontrollerat i buskarna bortanför fältet. Otroligt nog var det inga större skador planet och fenan hittades i ett stycke intrasslad i den andra kraschade modellen, så Peters Mustang kommer att "live to fight another day", för att travestera en Bond-film.

Till final kvalar Denny, Samuel, Pär och döm om min förvåning - jag själv - och dessutom Åka, Ulf och Gundlach. I finalen väljer jag att byta till Hellcat:en. Den gick ju bra på SM och är stor och tung vilket kan vara bra en blåsig dag som denna. P-39:ans motor börjar nämligen sitta lös efter både kollisioner och halvdåliga landningar.

Jag satte streamerrullen på en skruvmejsel som jag stött ner i fältet, för att hålla reda på streamern i den byiga vinden. Till kasthjälp hade jag min pilotdomare som vid starten gjorde ett bra kast och Hellcaten började stiga rakt ut från säk-linjen. Men sen stannade hon! Mitt ute över asfaltsbanan stod hon still i luften. Då förstod jag att streamern fastnat och att modellen hängde på motordraget och när som helst skulle börja driva in mot pilotlinjen i den kraftiga sidvinden. I det läget drog jag av och sen på för att försöka rycka loss streamern men det var försent, modellen dunsade rätt ner i asfalten. Suck!

Hur kunde streamern fastna? Jag har ju många gånger satt fast streamer-rullen runt en skruvmejsel på det sättet. Jo, jag satte rullen uppe i lovart (mot vinden alltså) och det gjorde att streamern hamnade runt min kasthjälp och då blev det en friktionsbroms som gjorde att streamern fastnade. Skulle satt rulle i lä istället, det hade funkat bättre. Suck igen.

Men skam den som ger sig, efter att alla modeller startat, ut och hämta modellen, tejpa fast höjdrodret som lossnat, trimma om höjdrodret, testa alla roder - nähä, inget funkar. Kolla acken, mycket riktigt, en av kontakterna har glidit ur i smällen. Kopplar ihop, testar rodren, trimmar, ser bra ut. Testar motorn, men nähä... Motorn snurrar ryckigt och sakta runt, den har pajjat i smällen. Dubbel-suck.

Så det blev några sekunders flygtid i final för mig, trist, men så kan det bli ibland. Mest retfullt är att jag på väg hem efter att ha hämtat tjejerna i Ullared kom på felet. Det var så klart en av de tre kablarna till motorn som hoppat ur! Det hade gått att koppla ihop på 1-2 minuter och då hade jag hunnit upp i luften och få 2-3 minuters flygning i finalen i alla fall. Ja vad säger man? Till nästa gång det händer, då ger jag inte upp lika lätt...

Hur gick finalen då? Ja det blev en hel del klipp och en del kollisioner, så mot slutet var det bara två modeller kvar, Åke och någon till som jag inte minns. Gundlach krockade ner sin sista höghöjds-tysk, så nu är dessa modeller historia (enligt hans egen utsago). Det ska bli spännande att se vad han kokar ihop till nästa säsong!





Efter final, prisutdelning som alltid. Innan final låg jag på fjärde plats men halkade ner till sjätte p.g.a. min snöpliga final-krasch. Denny tog hem första-platsen och Pär andraplats, båda på höga poäng. Samuel tog tredjeplats, också med höga poäng och många klipp.

Avslutningsvis, det här var en riktigt rolig tävling och även om min final gick käpprätt så fungerade min utrustning väldigt bra i övriga heat och det gör att det blir roligt och att man blir sugen på att både bygga och flyga mer.

[ kommentar 1 ] ( sb_view_counter_plural_pre1250 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1646 )
SM 2013 i Örebro! 
Ja, ska man sammanfatta årets SM i Aircombat blir det med orden "mycket flygning och nästan för bra väder!"

Om vi börjar med vädret, så var det rena högsommarvärmen båda dagarna och lite vind, nästan vindstilla. Fantastiskt bra väder, nästa lite för bra, faktiskt. Det blev så varmt att man helst ville gå någonstans där det finns skugga - vilket det normalt finns mycket lite av på ett modellflygfält.

Huvudklassen i Aircombat startade strax innan lunch på lördagen. Planen var att köra tre rundor WWII-combat, tre rundor WWI-combat och avsluta dagen med Twin heat Trophy.

Det var 18 deltagare på tävlingen, vilket är rätt lite för att vara Örebro. Det var många som inte kunde delta av olika skäl. I mitt första heat flög jag Zero, som inte provflugits efter lagningen. Funkade bra och det blev ett tätt och häftigt heat. Motorn dog ca en minut innan slutsignalen, vilket visar på att jag var tvungen att köra på fullskaft hela tiden för att kunna hålla tempo med de andra modellerna. Inga klipp i det heatet dock.

I andra heat small det efter någon minut. Visade sig att Pasi dundrat ner Zeron och det var verkligen inte många hela delar kvar! Hittade som tur var all utrustning, så bara modellen i sig förlorad. Knappt nån flygtid och med streamern klippt blev det ett riktigt dåligt heat.

Tredje heat fick jag ta till P-39:an, nu med en större och mer stryktålig motor. Efter lite trim flög den helt ok och det blev tät flygning och jag lyckades få till ett klipp. Precis som med Zeron räckte inte batteriet hela heatet utan jag landade ca en minut innan slutsignalen.

Efter WWII-combaten fortsatte vi med WWI-combat, d.v.s. luftstrid med biplan från tiden för första världskriget. Jag skulle nu testa min Nieuport i tävling för första gången. Fick hjälp av domare Pär B i starten och det gick över förväntan. Modellen har inte flugit på två år, men trimmet stämde rätt väl och modellen flög helt ok. Med fem andra modeller i luften blev det riktigt roligt att jaga efter dom andra, som mest fokuserade på att panga ner markmålen (d.v.s. 1m höga stolpar av vit friggo).

I slutet av heatet lyckades jag klippa av hela streamern på Peter E:s maskin, och dessvärre även några jack i hans högra höjdroder. Som tur var kraschade han inte och jacken i höjdrodret gick att laga med lite lim och tejp.

I andra heatet WWI jagade jag vidare efter de andra maskinernas streamer, men jag blev lite för ivrig och klantade till en manöver och kraschade kärran. Den blev inte helt förstörd, men det kommer att bli en hel del jobb att laga den.

Tredje heatet WWI fick jag alltså hoppa över - jag hade ju bara en WWI-modell. Men efter WWI skulle vi köra ett heat med enbart tvåmotoriga kärror. Det visade sig att hela 12 piloter ville delta i detta heat och vi beslutade oss för att köra det som ett enda heat. Jag startade med min Mosquito, med Pasi som kasthjälp innan han startade sin ME110, och jag var nog första maskin i luften. Mosquiton flög rätt så ok, men efter några minuter började motorerna strula och till slut tappade modellen orken helt och jag fick göra en hård nödlandning. Resultatet blev en avslagen motor och ett avslaget nosparti (där de båda tunga batterierna satt).

Efter en trevlig kväll med middag och live-musik fortsatte SM på söndagen med dag två. WWII-combat fortsatte med två rundor, jag flög med P-39:an i mitt första heat och hade modellens konstruktör och tillverkare Denny som domare och kasthjälp. Det var rolig och tuff flygning men jag fick inte till nåt klipp men lyckades som enda modell (tror jag?) förbli helt oklippt, vilket var en bedrift i sig. Tyvärr slogs motorspantet loss i landningen, så nu blev det till att återigen byta modell.

I femte och sista heatet för min del flög jag min konstruktion av Hellcat, för första gången i "skarp strid". Det blev en slags provflygning av modellen med ändrad anfallsvinkel för vingen. Ändringen gjorde susen, Hellcat:en var riktigt rolig att flyga. Jag hade satt på en maxad propeller med en tum större diameter (max enligt reglerna). Döm om min förvåning när modellen efter ca 3-4 minuter helt tappar drag i motorn och måste nödlandas. Hade den större propellern överbelastat motorn så att motorn brunnit upp? Nja, inte riktigt. Nog hade motorn brunnit upp alltid, men det berodde på den ca 6 meter långa streamer som trasslat in sig och snurrat upp sig runt motorn. Det blev för tungt för motorn att dra och den brann upp. Men klipp var det, så det blev mitt andra klipp på den här tävlingen!

Efter att de sista två rundorna WWII hade körts flögs finalen i WWI. Vid det här laget fanns det bara tre modeller kvar som kunde delta. Bl.a. jag själv hade kvalat in till finalen, men hade ingen modell kvar att flyga med. Av olika skäl var det ibland bara en dubbeldäckare i luften, så denna final var kanske lite avslagen, men bjöd trots det på några godbitar i form av underhållande omstarter och lyckade attacker på markmålen.

Hela SM avslutades med finalen i WWII. De flesta av deltagarna deltog på VM i augusti, så det blev ett riktigt tätt heat med otroligt häftig flygning! Av olika skäl trillade modell efter modell ner, så när slutsignalen ljöd var det bara två modeller kvar i luften, bl.a. segraren Per D.

Efter prisutdelning gav sig hela gänget ut på en " missing engine search", eftersom Samuel i en kollision dagen innan blivit av med en motor. Först hittade vi ljuddämparen och sen motorn, vilket gjorde Samuel glad. Därefter var det bara att sätta sig i bilen, och åka hem medan man kylde ned sig med hjälp av AC:n.

[ kommentar 1 ] ( sb_view_counter_plural_pre1057 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1675 )
Förberedd för SM 
Då är det dags för årets SM, den här gången i Örebro över lördag-söndag. Jag har förberett en hel massa modeller.

Årets trotjänare Zeron är lagad och klar. Nåt hade hänt med elmotorn i smällen på Trosa-tävlingen, så jag behövde byta motor. Passade på att byta ESC:en också, till en ESC med små elmotorkontakter.

Vinterns trotjänare Multiplex Spitfire är också klar, den var ok efter Trosa-tävlingen, har bara dammat av den lite. P-39:an hade en utbränd motor, så nu har jag bytt till en 3536 och det verkar ge väldigt bra drag. Får se hur tyngdpunkten påverkas, finns risk att hon blir framtung med den tyngre motorn.

Hellcat:en är också fixad, har slipat ner vingsadelns bakre del några millimeter för att minska anfallsvinkeln. Tror att det kommer att förbättra flygegenskaperna en del, precis som på Zeron. Även Heinkel 100 följer med, har dock inte trimmat med den så mycket men kollat att ESC:en är rätt programmerad. He 100:an flög ju helt rakt rätt ur boxen så jag räknar med att den funkar bra om jag behöver använda den.

Till Twin-heat Trophy har jag kollat Moquiton, främst programmerat ESC:arna och sen kopplat ihop allt och testar så att det funkar. Och det gör det, alltid trevligt med två motorer som sjunger sin tvåmotorsång!

Till WWI-tävlingen har jag dammat av min Nieuport XI och kollat så att allt funkar. Den är lite skev, men det ska nog gå.

Slutligen har jag tagit fram EPA FW190A, om det blir nån liten skoj-flygning med den typen av kärror efter tävlingen.

Så nu får vi se hur det går. Det ska i alla fall bli bra väder!



[ kommentarer 255 ] ( sb_view_counter_plural_pre1367 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 2.9 / 1537 )
Trosa-tävlingen 2013 


Då var det dags för traditionsenlig tävling i Trosa. Lika traditionsenligt var det fint väder. Det hade regnat mängder i två dagar och prognosen säger att det ska regna dagen efter tävlingen, så man kan verkligen snacka om att ha tumme med vädergudarna.



Dagen till ära hade jag med mig både Viktor och hans kompis Sebbe. Eftersom vi var få deltagare på tävlingen, bara 9 stycken, behövdes det extra pilotdomare. Viktor blev då utsedd att vara domare, med Sebbe som biträdande domare. Detta gjorde dom under fem tävlingsheat, utan större problem.



För min del blev det Zeron i första heat. Rätt så snart gjorde jag ett klipp, det första för året. Den klippta streamern fastnade runt vingen så det blev lite svårstyrt i den bitvis rätt byiga vinden. Efter ett tag lossnade den och jag blev dessutom klippt, vilket gjorde det mer lättfluget. Det var dessutom kass solljus, så det var svårt att se hur modellerna låg. Ett kort tag tappade jag t.o.m. bort min modell, men efter några sekunder hade jag kontroll på den igen. Den flög alltså helt själv i rätt många sekunder, vilket är ett bra betyg åt Zeron.

Andra heat var tajt, mycket jagande, tills det small till och Zeron kolliderade med någon annan modell och trillade neråt utom kontroll. Efter heatslut hittade jag modellen 1dm från kanten på ån som går en bit ut på fältet! Snacka om tur. Modellen var inte speciellt skadad, kroppen var av strax framför vingen, men drivacken var borta och det var inte ens någon idé att leta efter den.



Inför tredje heat ställde jag om till Spitfiren. Denna blev omvandlad till PR-mode (Photo reconnissance) genom att jag fäste den lilla mini-kameran till modellen. Det verkar som att det blev lite flygfilm den här gången, vi får se hur det ser ut när filmen kommer tillbaka framkallad från fotospaningsdetaljen i Griffon sqd.

Spiten flög inget vidare i den byiga vinden, jag fick verkligen använda all flygkunskap för att inte plantera den. Men bitvis flög den riktigt bra, många nära-klipp, men nära skjuter ingen hare, som det heter.



Med ett klipp och hyfsad flygtidder i bagaget tog jag mig till final. Eftersom Spiten inte flugit så bra valde jag att ta P-39:an istället. Denna hade fått en ny motor efter motor-burnouten på Borlänge-tävlingen. Tyvärr visade det sig att lufthålen som jag gjort inte räckte utan även denna motor brann upp efter ca 20 sekunders flygtid. Det är helt klart så att dessa motorer inte tål att flygas med 9x6 prop nån längre stund, så nu får det bli plan B och byta till större, tåligare motor.

Finalen i övrigt var tät och resulterade även i några kollisioner, en med överflygning av säk-linjen. Annars höll sig trenden med att det var få kollisioner under tävlingen, trots tajt flygning med sju piloter i varje heat.



Vid prisutdelningen visade det sig att jag hamnade på sjunde plats, d.v.s. sista platsen i finalen. Inte så förvånande med tanke på min korta flygtid i finalen.

Vann gjorde Pär Bertilsson, tvåa Pasi och trea Mikael Kilbro. Kul för Pasi som flög bra hela tävlingen och som provade sin Messerchmitt 110 med två elmotorer i finalen.



Sammanfattningsvis var det en bra tävling, bra väder, bra arrangemang, bra mat och dryck i kafeterian som lokala klubben stod för och bra sekretariat av Therez, som alltid. Några bonustimmar i bygghörnan, sen är det dags att ladda om inför Örebro-tävlingen i september. Något VM i Finland blir det inte för min del, det krockar med andra planer och jag har heller inte vare sig tillräckligt med modeller eller träning för att det skulle bli tillräckligt kul att åka.

[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre970 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1634 )

<<nav_first <Tillbaks | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | Nästa> nav_last>>