SM 2015 i Vara! 


Så är årets SM avklarat. Det var bråda dagar innan SM för att hinna laga allt som kraschade på Enköpings-tävlingen. Alla tre kroppar till Viktors Battles behövde lagas, mer eller mindre. En av vingarna gick inte att laga så vi behövde skära ut en nya och fixa den. En annan vinge hade ett parti helt söndertrasat. Det lagade jag genom att skära loss ett liknande parti från den skrotade vingen och limma dit istället på den lagade vingen.

SM gick i Vara, som ligger några mil söder som Skara. Det är en bra bit från Tullinge där vi har vår hemmabas - 37 stycken mil, faktiskt. Så vi fick stiga upp tidigt för att komma iväg ungefär vid 6-tiden på morgonen, för att ha tid att fixa det sista innan tävlingen.

Strax innan vi körde förbi Skara kom jag på att de allra flesta av Viktors mottagare låg kvar hemma på byggbordet! Det visade sig att bara en av hans mottagare var med, till hans fyra modeller. Så första tävlingsdagen inleddes med att byta till några av mina mottagare i två av Viktors modeller och trimma om en reserv-sändare till det trim som dessa modeller hade, dvs att kopiera från en annan sändare. Mycket pyssel med alla modeller blev det, men till sist var allt klart.

Första heat för min del valde jag den lagade J22:an. Jag valde att inte provflyga den innan, eftersom det var ont om tid och publiken redan var på plats och uppvisningarna börjat. Starten gick bra men J22:an var otrimmad och under tiden jag försökte trimma in skev och höjd kom hon så långt bort att jag inte såg hur hon flög längre och till slut kraschade den ner i ett sädesfält. ca 30 sekunders flygtid blev det. Bläh.

För Viktor gick det något bättre. Vi valde hans Battle nr 3. Starten gick bra och den behövde bara trimmas en liten aning. Lite förvånande att vi behövde trimma, för den var perfekt trimmad på Enköpings-tävlingen. Vi upptäckte efter ett par heat att han faktiskt startat med fel modell-minne, därav att den behövdes trimma. För att slippa att trimma om igen valde vi att flyga resten av tävlingen med "fel" modell-minne. Så Viktor flög sin Battle nr 3 med Battle nr 1:s modellminne!

Nu tog flygningen i första heat slut rätt så fort för Viktors del. Acken tog slut så han fick nödlanda. P.g.a. vindriktningen (medvindsstart) så var han på väg in mot säkerhetslinjen, men svängde och landade ute på åkern. Först trodde vi att modellen glidit in innanför säkerhetslinjen men den låg faktiskt ca 0,5m utanför! Vissa har tur...

Andra heat flög jag min FW190F-8. Det är en relativt ny modell som knappt är provflugen. Men nu var det dags. FW190 bygger på samma principer som min Zero. På samma sätt som Zeron behöver den en del uppåt-trim för att flyga bra och precis som Zeron så svänger den som en dröm och har mer än väl med prestanda. Däremot räckte inte acken riktigt hela heatet ut utan modellen damp ner sisådär 30 sekund innan slutsignal. Det hade säkert kunnat undvikas om jag "toppat" acken innan heat-start, men, men...

Viktor fortsatte med sin Battle i andra heat och flög på bra. Vädret var fantastiskt, klarblå himmel, sol och väldigt lite vind. På SM:s första dag var det relativt mycket publik. Den lokala klubben - Slättlanda MFK - hade dragit igång ett stort arrangemang, med speaker, försäljningsvagn med mat m.m., lotteri och särskild traktor-vagn för publiken att åka fram och tillbaka ut till fältet.

Tredje heat blev lite mer spännande. Viktor fortsatte med Battle och under heatet sa det plötsligt "snapp!" och en streamer snärtade runt vingen på Viktors Battle. Jag såg dock ingen streamer som gick av, men nog för att Viktor hade lyckats få en motståndar-streamer runt vingen! Oturligt nog hamnade den strax utanför det område på vingens framkant där s.k. streamer-fångare sitter, så streamern gick inte av.

För min del gjorde jag ett klipp men strax efter kolliderar jag med någon som smockar av ena stabb-halvan. Som tur var blev det höger halva som slogs loss. Det är på vänster sida som servot till höjdrodret sitter - hade den sidan slagits loss istället hade modellen kraschat direkt. Som det blev nu hängde höger stabbe lodrät neråt, ungefär som en nedåtgående fena. Det gick att flyga modellen, så under tiden som de flesta andra kraschade i kollisioner och annat, så flög jag omkring på lite medelhöjd, med en halv stabbe. Mot slutet av heatet var det bara jag en till kvar, men det var bara att fortsätta, trots att jag var jagad hela tiden.

Efter tredje rundan var det dags för WWI, d.v.s. "dubbeldäckar-combat". Jag fick agera huvuddomare under tre heat, men vare sig Viktor eller jag deltog i den delen av tävlingen.

Gemensam middag med de flesta andra tävlande blev det sedan på kvällen inne i byn. Som vanligt var stämningen hög och några försökte sig dessutom på att laga modeller sent på kvällen.

Söndagen bjöd på lika bra väder som lördagen, men med något mer vind. Viktors första heat gick utan problem, han flög fortfarande med sin Battle nr 3. Själv hade jag inte hunnit laga min FW190 så det fick bli gamla P-39:an istället. Hon flyger ju inte i närheten lika bra som FW190:n eller Zeron, men det blev trots det en hel del rolig och tajt flygning. Inga klipp, men döm om min förvåning när jag tog upp modellen efter landning och hela bakkroppen var avslagen och bara hängde i några millimeter cellplast plus vingens gummiband. Även höger ving-ytterhalva var losslagen och hängde delvis i bara papperet! Ibland har man tur...

Sista heat flög Viktor och jag i samma heat. Tomas kastade Viktors modell och dömde. Själv fick jag kasthjälp av Pär B. Nu var FW190:n lagad med epoxi och glasfibertejp, mean höjdroderservot var utbytt och det nya var fastlimmat med epoxi, kartongpapp från epoxiförpackningen och smältlim. Nöden har ingen lag... Hon flög i alla fall helt ok och efter bara någon minut blev det ett klipp. I båda klippen var det domarna som såg det - själv såg jag det inte. Det var överhuvudtaget väldigt svårt att se streamerna i det skarpa motljuset.

SM avslutades med final i både WWI och WWII. Viktor och jag var inte med i finalen, poängen räckte helt enkelt inte. För min del var det den dåliga flygpoängen i första heatet som sänkte resultatet.

Av 14 piloter slutade Viktor på 11:e plats och jag på 9:e. WWII vanns överlägset av Denny F, följt av Pär B och Samuel. WWI vanns av Stefan Lundell, som kämpar hårt för att få oss andra att börja tävla i denna klass också.

Så nu är det dags att ladda om för säsongsavslut i Örebro. Det blev inte speciellt många kraschade modeller att laga efter SM, förutom J22:an som nog får fasas ut efter den här sista kraschen. Skadorna på P-39:an och några småskador på Viktors Battle är snabbt lagat!

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre3875 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1833 )
Lite nya erfarenheter 
Jag tänkte dela med mig av några tips som jag provat nu senast på Enköpingstävlingen.

Först ut är det här med att skydda ackarna. Jag plockade Dennys tips, att sätta en 1-2cm tjock frigolitbit framför acken och fästa den med två balsabitar om vardera sidan av acken och tejpa fast alltihop till ett paket. Jag använde f.ö. vanlig maskerringstejp till detta men eltejp hade nog på ett sätt varit bättre. Fördelen med maskeringstejp är att man ser igenom den, kan se vilken typ av ack det är osv.

Vi gjorde sammanlagt 4 krascher på tävlingen. En krasch där modellen förlorat höjdroderkontrollen. Acken hade inte frigolitskydd och blev ordentligt tillplattad i änden och det är bara att skrota den. Andra kraschen var en lättare smäll i medvindslandning. Ingen skada på acken. Tredje kraschen var kollision med krasch rätt ner från ca 20-30m höjd. Ni befann sig acken på den här modellen relativt långt bak från motor/motorspant, men ändå. Acken helt hel efter krasch. Fjärde kraschen, en saftig smäll mellan två modeller på 15-25m höjd. Min modell blev mos och delarna föll var för sig. Främre 5cm av kropp plus motor plus ESC och ack föll tillsammans, helt fritt. Acken klarade sig pga skyddet och är helt ok.

Utifrån detta kan jag konstatera att det verkar hjälpa väldigt bra att skydda acken på det sätt jag nu provat! Detta rekommenderas starkt.

En annan grej jag provade på denna tävling var att använda en ny kontaktering för acken i modellen, där jag gjort en mellankontakt där ena ändan har 5mm kontakter som fästs i ESC. Andra sidan har den typ av kontakt som Turnigy Nanotech mfl ackar kommer levererade med. Dessutom har jag löddat ihop några förlängningskablar, ca 10cm långa, med 5mm hane/hona i varje ände.

Fördel med detta är flera:

1. Jag kan använda ordinarie kontakt på Turnigy-ackarna, slipper lödda om.

2. Jag kan montera mellan-kontakteringen fast i modellen, antingen permanent eller med t.ex. tejp under tävlingsdagen.

3. Det blir enklare att byta ack under tävlingen, bara att plugga ur gamla och plugga i nya. Kontaktering för att bryta/sätta på strömmen i modellen sitter kvar i modellen.

4. Med den standard-kontakt som följer med Turnigy-ackarna är det i princip omöjligt att av misstag kortsluta acken.

Det här funkade bra under Enköpingstävlingen, trots att det bitvis blev riktigt stressigt att hinna med att byta ackar i både mina egna och i Viktors modeller.

Som extra förklaring: Jag låter två kablar, hane/hona 5mm, ligga utanför kroppen, så att man enkelt kan slå av/på strömmen till modellen. Detta är ett krav enligt el-reglerna och framförallt gör detta arrangemang det enklare att långt i förväg montera ack-paketet i modellen, utan att behöva ha strömmen på hela tiden.


[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1110 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1869 )
Lite från Enköpings-tävlingen 
Nu är Viktor och jag hemma efter en sanslöst het, solig och nästintill vindstilla dag ute hos modellflygklubben Exvolare i Enköping. Det här blev årets andra deltävling i svenska aircombat-cupen för oss.

Inför tävlingen hade modeller lagats och utrustningen fixats till på alla sätt och vis. Mer om detta i annat inlägg på denna blogg.

Vi hade båda fyra modeller med oss, dvs sammanlagt 8 modeller. Viktor hade sina 3 Battles plus en FW190D-9 som inte är provflugen ännu. Själv hade jag en salig blandning av nya och lagade modeller. Förstamodellen blev en Zero som bestod av kropp från första prototypen och vinge från den andra prototypen. Andramodell var P-39:an, lagad som få. Tredjemodell nya FW190F8 och fjärdemodell J22:an, lagad efter senaste kraschen.

Ute på fältet började dagen med provflygning av en av Viktors Battles. Samtliga tre Battles var nu modifierade med kolfiberbalkar för att få upp hållfastheten. Modellen flög alldeles utmärkt så jag lattjade runt lite innan jag tänkte lämna över sändaren till Viktor, då plötsligt höjdrodret började sluta att verka! I ett sånt läge finns bara en sak att göra - att dra av gasen och hoppas på det bästa. Kraschen blev våldsam och kostade en mulad modell och en pajad ack. Denna ack var en av två som jag inte skyddat med frigolit för att klara hårda krascher. Typiskt! Minst 10 andra ackar hade jag skyddat, men de jag tänkte använda under provflygning skulle ju inte behöva utsättas för några hårda krascher! Kraschorsaken var ett höjdroderlänkage som lossnat. Skruven som klämmer fast hödroderstången hade helt enkelt gängat upp sig själv under flygning. Suck...

Efter att ha samlat mig monterade jag istället ihop Zeron för att provflyga denna. Inga större problem med denna provflygning utan Zeron lovade rolig flygning.

Första heat flög jag, med Zeron. Inga klipp men har för mig att jag förblev oklippt. Kul flygning, men acken tog slut lite för tidigt, flygtiden blev inte så lång.

Andra heat flög Viktor med sin 3:e Battle - "trean". Han fick förhållningsorder att flyga lugnt, för att spara modellen till nästa heat. Allt gick bra, heatet tog slut, Viktor ska landa men kommer lite för långt bort och jag säger åt honom att gå om i ett nytt landningsvarv men på väg tillbaka i medvinden tar acken slut och motorn dör. Det blir en hård medvindslandning och kroppen spricker på några ställen. Inga större skador, skulle gå att laga på fältet, men retfullt!

Tredje heat flyger Viktor med "Ettan", dvs den träningsmodell han flugit med allra mest. Vid det här laget är den aningen skev i kroppen och svänger inte speciellt rent längre, men han är van vid den och trivs med att flyga den. Han tar det lugnt, flyger i stora åttor och gör nån dykning ner på lägre höjd och hetluften då och då.

Fjärde heatet är det åter dags för mig och Zeron. Allt funkar bra, inga klipp för min del och jag blir klippt, men det får man tåla.

Därefter lunch-paus med hamburgare från lokala klubben som servar oss alla. Solen bränner på bra så en endaste läskburk är egentligen för lite vätskepåfyllning.

Femte heat flyger Viktor med "Ettan" igen. Den här gången får han efter ungefär halva heatet "köra järnet" för att prova på hur ett tajt aircombat-heat kan fungera. Och mycket riktigt, efter bara nån minut krockar Samuel och Viktors modeller och "Ettan" trillar mot moder jord med kraschad vinge och bruten kropp. Kroppen går att laga men vingen saknar delar så kanske går ena vinghalvan att återanvända.

Sjätte heat är mitt sista, återigen med Zeron. Tajt flygning, skoj, och jag gör ett klipp. Någon minut efter det kolliderar Pärs Mustang och min Zero så delarna ryker i ett cellplastmoln. End of show.



[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1148 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3.1 / 1777 )
Tips Zero-bygge 


För dig som funderar på att bygga dig en modell enligt min ritning till A6M2 Zero kommer här lite erfarenheter och tips.

Vid bygget rekommenderar jag att du bygger den främre delen av kroppen i blå eller rosa cellplast, d.v.s. cellplast som är lite stabilare och har högre densitet.

För vingen rekommenderar jag att du förstärker med en infälld vingbalk, t.ex. ett 4mm kolfiber-rör. Jag har inte haft problem med hållfastheten på vingen, men bara för att vara på säkra sidan.

Som elsetup har jag använt Turnigy 3536 1400kv med APC 9x6E prop. Ack har jag kört Turnigy Nanotech 3300mAh/3S och fartreglage Turnigy Plush 60A (även 40A funkar, men bättre med 60A). Du kan också köra 3536 1100kv och 4S-ack, men det är en setup jag inte provat ännu (men andra har gjort det och det funkar).

Med den valda vingprofilen och elsetup enligt ovan blir detta en riktigt vass fighter. Men se till att ha TP så långt fram som det går och se till att ha en del uppåt-trim innan du provflyger, för det behövs alltid med den valda vingprofilen och anfallsvinkeln. För att få TP rätt var jag tvungen att fälla in lite bly i botten av "motorkåpan", ca 40g räckte för att få TP rätt. Utan denna balanseringsvikt blev hon baktung och flög som en JAS utan dator, ungefär. Zero-plans (foam)


[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1039 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3.1 / 1767 )
Strängnäs 2015 - Viktors första tävling i Svenska Cupen! 


Så har vi då flugit Strängnäs-tävlingen 2015. För vår del blev det Viktors första tävling i Svenska Aircombat-cupen. Viktors första Aircombat-tävling blev ju tidigare i våras på Griffon squads skvadronsmästerskap.

Inför den här tävlingen har Viktor och jag träningsflugit en del. Vi har byggt två nya Battles till Viktor, så nu har han 3 stycken sammanlagt. Dessa blev färdiga ungefär klockan tio på kvällen innan tävlingen. Så det blev lite tajt med tid, framförallt för mina egna förberedelser.

Vi tog oss ut till tävlingen i god tid för att hinna provflyga de nya modellerna. Detta gick bra, med kasthjälp av Pär B. Dom nya kärrorna flyger fantastiskt fint faktiskt.



Lottningen av heaten gjorde att jag flög i första heat. Det blev till att ta upp Zeron, som lagats sedan Enköpingstävlingen förra året men inte flugits sen dess. Efter en del intrimning flög denna kärra fantastiskt fint, men efter bara lite mer än en minuts flygning blev det kollision med en Il-2. Den andra modellen flög vidare men Zeron störtade neråt utan stjärtplan. Argh! Allt går att laga, men acken blev pannkaka. Suck, det var en ny ack som flög för första - och sista - gången.

Så dags för Viktors första flygning, med en av de nya modellerna. Detta gick bra till en början, inga problem i starten, tajta svängar och tuff flygning. Lika tuff såg inte vingen ut, som började anta en större V-form. Vadan detta? För klent byggd vinge och för höga G-krafter gjorde att vingen efter bara någon minut vek ihop sig och modellen störtade ner i träsket bortanför fältet. Inga jättestora skador på modellen, det går enkelt att laga, men retfullt som sjutton.



I nästa runda flög Viktor i första heatet, nu med Battle nummer 3. Vid det här laget hade vi dragit ned utslagen på både höjdroder och skevroder. Dessutom flög Viktor på ca 70% gas hela tiden och svängde väldigt lite och lugnt. På det sättet klarade sig vingen på denna Battle, men lite stukad var den trots det inne vid vingmitten/vingsadeln.

Lesson learned: Det räcker inte med de förstärkningar jag gjort på dessa Battles, utan det krävs någon form av vingbalk också. På dessa två modeller ska jag fälla in kolfiber-rör i undersidan av vingen, vilket kommer att göra dom styva nog att klara Viktors höga G-svängar (jag skulle gissa på 20-30G i hans svängar).

Mitt andra heat flög jag med gamla P-39:an. Denna hade TP lite för långt fram (batteriet för långt fram) och det krävdes mkt höjdroder i svängarna för att klara ut det hela. Men det blev ett kul heat med mycket flygning, inget klipp dock.



I tredje rundan var Viktor och jag lottade till samma heat, det 6:e och sista innan finalen. Viktor fick flyga sin 1:a Battle, som vid det här laget är lagad och "battered". Av misstag hade modell-minnet ändrats så starten fick göras utan att modellen var intrimmad, men det gick bra - Viktor har ju tränat att starta med modellen i de flesta lägen.

Själv fick jag upp P39:an med en 3600/3S ack, dvs lite större och tyngre (men faktiskt sämre än de 3300/3S NanoTech-ackar jag normalt kör med). Men heatet gick bra, efter ett tag gjorde jag ett klipp men mot slutet av heatet tog acken slut, trots att jag startat flera minuter sent och knappt flugit mer än 5 minuter.



Landningen blev dock en liten aning hård och P-39:ans motorinfästning är klen så motorn satt alltför lös efter detta för vidare flygning. Så när jag oväntat kvalade in till final var jag tvungen att ta fram gamla Hellcaten. Denna var oflugen efter kraschen i Enköping förra året. Efter en del inledande strul med motor-riktning m.m. gjorde vi ett startförsök, där Jägermeister var kasthjälp. När jag drog på gas började det efter en mycket kort stund låta mer och mer från motorn men det var försent att stoppa och Jägern skickade iväg modellen och nästan samtidigt skakade modellen sönder och trillade ner.

Lesson learned är att denna motorsetup (NTM från HK) inte fungerar speciellt bra. Det var troligen på detta sätt som Hellcat:en kraschade på Enköpings-tävlingen, dvs att motorn helt plötsligt började vibrera kraftigt och modellen därför skakade sönder (detta hände i luften i Enköping). Otäckt fenomen - vet inte vad om orsakat detta! Ska direkt byta ut NTM-motorn mot en Turnigy 3536 istället, tror att det är samma hålbild för motorns infästning dessutom.

Hur gick det då? Jo, en 7:e plats för mig och en 9:e plats för Viktor, av 13 deltagare. Inte fy skam, men vi ska kunna bli bättre än så.

Sammanfattningsvis en del att laga de kommande veckorna inför Enköpings-tävlingen, men inga större jobb. Zeron ska lagas, den är definitivt en riktigt rolig överraskning! Den gamla Zeron fungerade också väldigt bra, till slut, när jag fick ordning på el-setupen, men jag hade väl glömt hur bra den faktiskt flög.

Bygga fler Zeros efter detta, kanske?!


[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1240 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1835 )

<<nav_first <Tillbaks | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | Nästa> nav_last>>