SM 2013 i Örebro! 
Ja, ska man sammanfatta årets SM i Aircombat blir det med orden "mycket flygning och nästan för bra väder!"

Om vi börjar med vädret, så var det rena högsommarvärmen båda dagarna och lite vind, nästan vindstilla. Fantastiskt bra väder, nästa lite för bra, faktiskt. Det blev så varmt att man helst ville gå någonstans där det finns skugga - vilket det normalt finns mycket lite av på ett modellflygfält.

Huvudklassen i Aircombat startade strax innan lunch på lördagen. Planen var att köra tre rundor WWII-combat, tre rundor WWI-combat och avsluta dagen med Twin heat Trophy.

Det var 18 deltagare på tävlingen, vilket är rätt lite för att vara Örebro. Det var många som inte kunde delta av olika skäl. I mitt första heat flög jag Zero, som inte provflugits efter lagningen. Funkade bra och det blev ett tätt och häftigt heat. Motorn dog ca en minut innan slutsignalen, vilket visar på att jag var tvungen att köra på fullskaft hela tiden för att kunna hålla tempo med de andra modellerna. Inga klipp i det heatet dock.

I andra heat small det efter någon minut. Visade sig att Pasi dundrat ner Zeron och det var verkligen inte många hela delar kvar! Hittade som tur var all utrustning, så bara modellen i sig förlorad. Knappt nån flygtid och med streamern klippt blev det ett riktigt dåligt heat.

Tredje heat fick jag ta till P-39:an, nu med en större och mer stryktålig motor. Efter lite trim flög den helt ok och det blev tät flygning och jag lyckades få till ett klipp. Precis som med Zeron räckte inte batteriet hela heatet utan jag landade ca en minut innan slutsignalen.

Efter WWII-combaten fortsatte vi med WWI-combat, d.v.s. luftstrid med biplan från tiden för första världskriget. Jag skulle nu testa min Nieuport i tävling för första gången. Fick hjälp av domare Pär B i starten och det gick över förväntan. Modellen har inte flugit på två år, men trimmet stämde rätt väl och modellen flög helt ok. Med fem andra modeller i luften blev det riktigt roligt att jaga efter dom andra, som mest fokuserade på att panga ner markmålen (d.v.s. 1m höga stolpar av vit friggo).

I slutet av heatet lyckades jag klippa av hela streamern på Peter E:s maskin, och dessvärre även några jack i hans högra höjdroder. Som tur var kraschade han inte och jacken i höjdrodret gick att laga med lite lim och tejp.

I andra heatet WWI jagade jag vidare efter de andra maskinernas streamer, men jag blev lite för ivrig och klantade till en manöver och kraschade kärran. Den blev inte helt förstörd, men det kommer att bli en hel del jobb att laga den.

Tredje heatet WWI fick jag alltså hoppa över - jag hade ju bara en WWI-modell. Men efter WWI skulle vi köra ett heat med enbart tvåmotoriga kärror. Det visade sig att hela 12 piloter ville delta i detta heat och vi beslutade oss för att köra det som ett enda heat. Jag startade med min Mosquito, med Pasi som kasthjälp innan han startade sin ME110, och jag var nog första maskin i luften. Mosquiton flög rätt så ok, men efter några minuter började motorerna strula och till slut tappade modellen orken helt och jag fick göra en hård nödlandning. Resultatet blev en avslagen motor och ett avslaget nosparti (där de båda tunga batterierna satt).

Efter en trevlig kväll med middag och live-musik fortsatte SM på söndagen med dag två. WWII-combat fortsatte med två rundor, jag flög med P-39:an i mitt första heat och hade modellens konstruktör och tillverkare Denny som domare och kasthjälp. Det var rolig och tuff flygning men jag fick inte till nåt klipp men lyckades som enda modell (tror jag?) förbli helt oklippt, vilket var en bedrift i sig. Tyvärr slogs motorspantet loss i landningen, så nu blev det till att återigen byta modell.

I femte och sista heatet för min del flög jag min konstruktion av Hellcat, för första gången i "skarp strid". Det blev en slags provflygning av modellen med ändrad anfallsvinkel för vingen. Ändringen gjorde susen, Hellcat:en var riktigt rolig att flyga. Jag hade satt på en maxad propeller med en tum större diameter (max enligt reglerna). Döm om min förvåning när modellen efter ca 3-4 minuter helt tappar drag i motorn och måste nödlandas. Hade den större propellern överbelastat motorn så att motorn brunnit upp? Nja, inte riktigt. Nog hade motorn brunnit upp alltid, men det berodde på den ca 6 meter långa streamer som trasslat in sig och snurrat upp sig runt motorn. Det blev för tungt för motorn att dra och den brann upp. Men klipp var det, så det blev mitt andra klipp på den här tävlingen!

Efter att de sista två rundorna WWII hade körts flögs finalen i WWI. Vid det här laget fanns det bara tre modeller kvar som kunde delta. Bl.a. jag själv hade kvalat in till finalen, men hade ingen modell kvar att flyga med. Av olika skäl var det ibland bara en dubbeldäckare i luften, så denna final var kanske lite avslagen, men bjöd trots det på några godbitar i form av underhållande omstarter och lyckade attacker på markmålen.

Hela SM avslutades med finalen i WWII. De flesta av deltagarna deltog på VM i augusti, så det blev ett riktigt tätt heat med otroligt häftig flygning! Av olika skäl trillade modell efter modell ner, så när slutsignalen ljöd var det bara två modeller kvar i luften, bl.a. segraren Per D.

Efter prisutdelning gav sig hela gänget ut på en " missing engine search", eftersom Samuel i en kollision dagen innan blivit av med en motor. Först hittade vi ljuddämparen och sen motorn, vilket gjorde Samuel glad. Därefter var det bara att sätta sig i bilen, och åka hem medan man kylde ned sig med hjälp av AC:n.

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1300 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 2116 )
Förberedd för SM 
Då är det dags för årets SM, den här gången i Örebro över lördag-söndag. Jag har förberett en hel massa modeller.

Årets trotjänare Zeron är lagad och klar. Nåt hade hänt med elmotorn i smällen på Trosa-tävlingen, så jag behövde byta motor. Passade på att byta ESC:en också, till en ESC med små elmotorkontakter.

Vinterns trotjänare Multiplex Spitfire är också klar, den var ok efter Trosa-tävlingen, har bara dammat av den lite. P-39:an hade en utbränd motor, så nu har jag bytt till en 3536 och det verkar ge väldigt bra drag. Får se hur tyngdpunkten påverkas, finns risk att hon blir framtung med den tyngre motorn.

Hellcat:en är också fixad, har slipat ner vingsadelns bakre del några millimeter för att minska anfallsvinkeln. Tror att det kommer att förbättra flygegenskaperna en del, precis som på Zeron. Även Heinkel 100 följer med, har dock inte trimmat med den så mycket men kollat att ESC:en är rätt programmerad. He 100:an flög ju helt rakt rätt ur boxen så jag räknar med att den funkar bra om jag behöver använda den.

Till Twin-heat Trophy har jag kollat Moquiton, främst programmerat ESC:arna och sen kopplat ihop allt och testar så att det funkar. Och det gör det, alltid trevligt med två motorer som sjunger sin tvåmotorsång!

Till WWI-tävlingen har jag dammat av min Nieuport XI och kollat så att allt funkar. Den är lite skev, men det ska nog gå.

Slutligen har jag tagit fram EPA FW190A, om det blir nån liten skoj-flygning med den typen av kärror efter tävlingen.

Så nu får vi se hur det går. Det ska i alla fall bli bra väder!



[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre2567 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 2.9 / 1935 )
Trosa-tävlingen 2013 


Då var det dags för traditionsenlig tävling i Trosa. Lika traditionsenligt var det fint väder. Det hade regnat mängder i två dagar och prognosen säger att det ska regna dagen efter tävlingen, så man kan verkligen snacka om att ha tumme med vädergudarna.



Dagen till ära hade jag med mig både Viktor och hans kompis Sebbe. Eftersom vi var få deltagare på tävlingen, bara 9 stycken, behövdes det extra pilotdomare. Viktor blev då utsedd att vara domare, med Sebbe som biträdande domare. Detta gjorde dom under fem tävlingsheat, utan större problem.



För min del blev det Zeron i första heat. Rätt så snart gjorde jag ett klipp, det första för året. Den klippta streamern fastnade runt vingen så det blev lite svårstyrt i den bitvis rätt byiga vinden. Efter ett tag lossnade den och jag blev dessutom klippt, vilket gjorde det mer lättfluget. Det var dessutom kass solljus, så det var svårt att se hur modellerna låg. Ett kort tag tappade jag t.o.m. bort min modell, men efter några sekunder hade jag kontroll på den igen. Den flög alltså helt själv i rätt många sekunder, vilket är ett bra betyg åt Zeron.

Andra heat var tajt, mycket jagande, tills det small till och Zeron kolliderade med någon annan modell och trillade neråt utom kontroll. Efter heatslut hittade jag modellen 1dm från kanten på ån som går en bit ut på fältet! Snacka om tur. Modellen var inte speciellt skadad, kroppen var av strax framför vingen, men drivacken var borta och det var inte ens någon idé att leta efter den.



Inför tredje heat ställde jag om till Spitfiren. Denna blev omvandlad till PR-mode (Photo reconnissance) genom att jag fäste den lilla mini-kameran till modellen. Det verkar som att det blev lite flygfilm den här gången, vi får se hur det ser ut när filmen kommer tillbaka framkallad från fotospaningsdetaljen i Griffon sqd.

Spiten flög inget vidare i den byiga vinden, jag fick verkligen använda all flygkunskap för att inte plantera den. Men bitvis flög den riktigt bra, många nära-klipp, men nära skjuter ingen hare, som det heter.



Med ett klipp och hyfsad flygtidder i bagaget tog jag mig till final. Eftersom Spiten inte flugit så bra valde jag att ta P-39:an istället. Denna hade fått en ny motor efter motor-burnouten på Borlänge-tävlingen. Tyvärr visade det sig att lufthålen som jag gjort inte räckte utan även denna motor brann upp efter ca 20 sekunders flygtid. Det är helt klart så att dessa motorer inte tål att flygas med 9x6 prop nån längre stund, så nu får det bli plan B och byta till större, tåligare motor.

Finalen i övrigt var tät och resulterade även i några kollisioner, en med överflygning av säk-linjen. Annars höll sig trenden med att det var få kollisioner under tävlingen, trots tajt flygning med sju piloter i varje heat.



Vid prisutdelningen visade det sig att jag hamnade på sjunde plats, d.v.s. sista platsen i finalen. Inte så förvånande med tanke på min korta flygtid i finalen.

Vann gjorde Pär Bertilsson, tvåa Pasi och trea Mikael Kilbro. Kul för Pasi som flög bra hela tävlingen och som provade sin Messerchmitt 110 med två elmotorer i finalen.



Sammanfattningsvis var det en bra tävling, bra väder, bra arrangemang, bra mat och dryck i kafeterian som lokala klubben stod för och bra sekretariat av Therez, som alltid. Några bonustimmar i bygghörnan, sen är det dags att ladda om inför Örebro-tävlingen i september. Något VM i Finland blir det inte för min del, det krockar med andra planer och jag har heller inte vare sig tillräckligt med modeller eller träning för att det skulle bli tillräckligt kul att åka.

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1194 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 2050 )
Å så Borlänge... 
Ja det blev en tripp tur och retur till Borlänge trots allt. Är ju lite trött på den rutten p.g.a. jobbet, men det gick å andra sidan lättare att köra - bilen gick lixom av sig själv.

Fem modeller med: P-39 (med ny motor), Zero (med ny motor), Multiplex-Spit, gammal Mustang och Heinkel 100, de två sista i reserv.

Första heat tänkte jag prova P-39 med nya motorn. Och jodå, jodå, nog flög hon rätt vasst och bra med lite mer kv i motorn - men - efter bara ca 20-30 sekunder dog motorn och hon seglade ner till marken utanför landningsområdet. Har inte hunnit undersöka varför motorn dog, men jag gissar på att motorn helt enkelt brann upp. Det verkar i alla fall inte bättre än att jag nu börjar balansera på gränsen till vad motorerna klarar ut, helt enkelt.

Andra heat provade jag Zeron med ny motor och liten ack (3S 3300mAh). Lite bränd av första heatet så startade jag inte på full gas och jag flög runt på mindre än fullgas i den största delen av heatet, förutom den sista halvminuten. Bra drag, bra manövreringsförmåga och ett rätt roligt heat. Men, redan efter ca 2 minuter var nästan alla streamers klippta, inklusive min egen, så se var det mest jakt efter ett par halva stumpar som fanns kvar.

I det läget började jag leka en del, flyga lite inverterat, nosa lite framför säkerhetslinjen i en inverterad sväng (ja jag vet, så ska man ju inte göra, men jag hade tråkigt...)

Tredje heat beslutade jag mig för att sätta in ny ack i Zeron och prova lyckan även i detta heat. Inga problem med starten flög rakt och fint och samma drag som i förra heatet. Tyvärr upprepades ungefär samma mönster, d.v.s. samtliga streamers klippta inom de första 2 minutrarna. Ja förutom Peter E:s streamer då, som alla jagade, även jag med Zeron till och från. Hur Peter lyckades behålla det mesta av streamern med fem andra modeller som jagade förstår jag inte riktigt, men han lyckades och utan att flyga på alltför extrem låghöjd dessutom.

För min del blev det i alla fall samma resultat, inga klipp gjorda och egen streamer klippt, men med nästan maximerad flygtid.

Resultat för dagen? En bränd motor, ett losslaget motorspant (P-39:an igen), en sistaplacering och en solbränna.

Missnöjd? Näe, inte alls. Trist att inte få flyga speciellt mycket i första heatet, men det är ju "läropengar" för att få fram en vass och väl fungerande setup för mina modeller. I de två andra heaten hade jag riktigt kul trots allt, så det var värt att åka sammanlagt 50 mil och sitta 40 minuter i kö på Essingeleden (ja hur tusan det kan vara kl kl 18 en lördagkväll förstår jag inte, men men).

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1258 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 2045 )
Första gången i Strängnäs 
Ja så blev det till att ha provat Strängnäs modellflygfält också. Har kört förbi många gånger, men nu var det cup-tävling i svenska Aircombat-cupen. Viktor och jag letade efter fältet ett tag, efter lite telefon-guidning hittade vi fram.

Fin dag, men lite byig vind gjorde det lite trickigare att flyga i heaten. Ca 15 piloter deltog så det blev rätt roliga heat.

Första heatet provade jag nya P-39:an. Visade sig att hon trots ny prop och rätt programmerad ESC ändå inte hade riktigt den prestanda som krävs för att göra klipp. Jag blev å andra sidan inte heller klippt och fick full flygtid så det var väl ett rätt ok heat. Trist nog lossnade motorspantet vid landningen, propellern fastnade i gräset.

Andra heat provade jag Zeron för första gång i tävling. Väldigt otrimmad, men efter några vändor med febrilt trimmande flög hon riktigt bra. Här var det prestanda så det räckte till och blev över, men efter bara 1,5 minuts flygtid började propellern helt plötsligt bara snurra långsamt, långsamt. Snabb sväng ner för att landa, men landning långt utanför landningszonen, så det blev till att vänta till efter heatet för att undersöka vad som var fel.

Modellen var hel, men när jag kände på propellermuttern var den fortfarande het efter över fem minuters väntetid. Mycket riktigt var det alltså motorn som brunnit upp i strid! Den här motorn har sett lite konstig ut från början, med motorfäste som inte riktigt passar m.m. så jag borde egentligen inte vara förvånad.

Nåja, på det igen i 3:e heat. Nu var det dags för gamla Spitfiren från Multiplex. Innan heatet rensade jag en massa skumgummi som åkt fram bakom motorn. Troligen var det detta som bromsade motorn på Griffon Wintercups-finalen, för nu gick motorn mycket bättre. Starten blev dock en rysare, jag hade inte begränsat skevroderutslagen så det flaxade fram och tillbaka på strax över gräsrotsnivå i några sekunder innan jag fick kontroll på det hela och kunde stiga upp till lite högre höjd.

Mycket jakt under hela heatet, men jag lyckades trots allt inte få in nåt klipp och trots att streamern såg hel ut var den faktiskt klippt en liten bit (kanske 50cm) i slutet.

Sammanfattningsvis två heat med full flygtid och två heat med oklippt streamer, men inga klipp. Det blev ingen finalflygning men det blev ändå en 11:e plats av 16 startande, vilket inte är jätte-illa.

Viktor var med och filmade, det blev lite av extrem-dogma film av hans 1,5 timmesinspelning. Men som tur var filmade jag själv några snuttar och det gick ju att plocka ut frysta scener (stillbilder) ur Viktors material, så det blev en kort film från tävlingen också. Den hittar du här: Film Strängnäs

Helgen efter kördes Jönköpingstävlingen, men jag stod över och fokuserar på Borlänge-tävlingen istället. Samma modeller åker med dit, men nu med utbytta motorer och lite smålagningar.

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1192 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 2067 )

<<nav_first <Tillbaks | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | Nästa> nav_last>>