SM i Örebro 
Så har vi då flugit 2011 års SM. Lördag flög vi på fältet i Pålsboda för att sen flytta till Pilängen i Örebro för att avsluta med söndagens flygningar.

Pålsboda, lördag: Tre rundor WWII, d.v.s. varje pilot flyger tre kvalheat.

I första heat flyger jag Thun:en. Funkade utmärkt men fick inget klipp och blev klippt. Tajt flygning, sex modeller i varje heat. I landningen slog propellern i så att motorspantet sprack.

I andra heatet tog jag då istället P-47:an, eftersom det var för lite tid att hinna laga Thun:en. P-47:an flög riktigt fint, med sin nya vinge och lagade kropp. Hade glömt att limma sandpapper till ving-framkanten men limmade istället dit lite blästersand m.h.a. av CA-lim. Fick ett klipp i detta heat - var det blästersanden som gjorde det? Landningen sen blev inget vidare. Vi landade tvärs landningsbanan och i sidvinden gled P-47:an ut så mycket att jag satte den 5m utanför fältet och där var marken så ruff att motorspantet slogs loss. Ugh!

Se länken el-setup i menyn till höger för tips om den setup jag använder i P-47:an och som funkar riktigt bra.

Inför tredje heat blev det en hel del lagande. Limmade tillbaka motorspantet på P-47:an och fixade framförallt ihop Thun:en igen. Tänkte flyga Thun:en men vid uppvarvning på startlinjen visade det sig att magneter lossnat i motorn. I Thun:en sitter min gamla .25-setup och dessa motorer är visserligen vassa men klena i både propelleraxel och i fastsättning av magneterna.

Det blev till att snabbt byta till reservplanet P51D Mustang, Widén-kropp och JBA-vinge. Med en 3300mAh acke i modellen flög den riktigt bra och det blev ett kul heat, dock utan klipp. Jagade bl.a. Fredrik P som flög bitvis på låg höjd eftersom han var den enda som hade någon bit längre streamer kvar efter halva heatet. I P51:an sitter min gamla .15-setup och med en 3300-acke får man bra prestanda men man får passa sig så att man inte bränner slut på acken i förtid.

Inför söndagen var P-47:an åter fullt reparerad. Flög den i ett tajt fjärde-heat (första heatet för min del på söndagen alltså) och gjorde ett klipp. Tävlingen hade nu flyttats till Pilängen, Örebro, och det är ett riktigt bra fält för aircombat.

Blev P-47 även i femte (andra) heatet och återigen gjorde jag ett klipp och lyckades dessutom förbli oklippt igenom hela heatet - det var första gången det hände under den här tävlingen!

Efter twin-heat Trophy - som var en upplevelse bl.a. p.g.a. Sebbes monster-maskin m.fl. tjusiga modeller - blev det en mini-tävling med WWI. Fyra deltagare, varav jag ställde upp med den nybyggda Nieuport XI. Men, det straffar sig at bygga sent och inte ha koll på allt... Precis efter lättning tappade jag kontrollen på den och den small uppochner rätt ner i banan. Kraschorsak? Felvänd skev... Hade inte kollat att skeven gick åt rätt håll, trots att Lanz frågade mig precis innan start. Ibland är man så övertygad att man kollat, men det hade jag inte. Den går dock att laga, inte så farlig krasch, så nu får det bli provflygning på hemmafältet istället, under lite mindre stress och med rättvänd skev.

Tävlingen avslutades med final och det var en rafflande duell där Lanz, Per, Samuel, Brewitz m.fl. jagade på riktigt låg höjd - bitvis under 2m. Kul att se på och en värdig avslutning på en riktigt spännande, trevlig och kul SM-helg!

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1297 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1964 )
Modellflyghelg 
Det blev en modellflyghelg med både bygge och flygning.

Lagade ihop Thun:en, Mustangen och även kroppen till P-47:an. Nåja, nu finns det fortfarande en hel del att göra med Thun:en och Mustangen eftersom bådas motorspant krossades i krascherna. Provade på båda dessa att göra motorspantet i balsa. Tanken var att ett balsaspant ger med sig så att motorn skonas. Efter två rätt kraftiga krascher kan man fråga sig: Funkade det? Ja faktiskt, det kan man nog säga. Thunens propelleradapter är krokig, så den måste bytas. Men såvitt jag kan bedöma är båda motoraxlarna raka och det brukar axlarna på dessa båda typer av motorer definitivt inte vara efter en krasch. Sen var motorfästet knäckt på en av motorerna, men det går enkelt att byta.

Sen gjorde sonen och jag ett joint venture med att bygga ihop en SE5a, byggsats från Scorpio inköpt på väg hem från WASG 2002 i Tjeckien. I ärlighetens namn var det väl mest jag som byggde, men sonen hjälpte till med en hel del runt omkring bygget. SE5a:n är en parkflyer på ca 80cm spännvidd, d.v.s. inte en WWI-combatkärra.

SE5a:n blev färdig sent söndag eftermiddag och efter en del strul med grindkoden tog vi oss till sist ut till fältet för provflygning. Nog är man lite bortskämd med provflygning på flera hundra meter lång asfaltsstrip - SE5a:n behövde ca 2 meter av den för att lyfta.

Flög som en dröm - som tur var hade vinden lagt sig till nästan helt vindstilla. Det här är ju en typ av modell som behöver vindstilla för att kunna flyga. Utrustning: C20 elmotor, ca 1400kv, 1000mAh 3S LiPo-ack, Hobbyking 20A fartreglage, 2st HXT900 servon. All utrustning från Hobbyking.

Hade också med NozeFish, den fula nybörjarkärran. Hade inte hunnit fixa till radiotrimmet på den, så det blev en del strul innan den var flygklar. Har ändrat motorriktningen så att den drar en massa neråt för att motverka stigningstendenserna. Klantade mig vid testflygningen genom att ha för lite gas, den gick neråt utan att höjdrodret hann verka. Kanske motorn har för mycket nedåtriktning nu? Har lagat den igen för fortsatta tester.

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre959 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1891 )
Det regnade i alla fall inte... 
Ja då har man flugit andra Eurocup-tävlingen för i år, på Ripa fighterbase. Man kan säga att det inte gick så bra. Faktiskt kan man säga att det gick riktigt dåligt. Det blev nog en av mina tre sämsta/värsta tävlingar någonsin.

Dagen började dock bra. Provflög GP P-47:an efter lagning från förra tävlingen. Flög fint trots att det blåste kraftigt, min bedömning upp mot 10-12m/s i byarna. Ny motor Turnigy 35-36 1400kv, snurrade på bra med Turnigy Plush 40A ESC och nya Turnigy Nano 6000mAh ack. Flög med APC 9x5 prop, gav bra kraft i den byiga vinden.

Provflög sen den nya Thun:en, med min gamla el-setup för .25. Denna flög också bra, trots den bitvis hårda vinden. Jag var lite fundersam på om den gamla setupen skulle orka dra kärran, men det var inga problem. Fick begränsa höjdutslaget till 70%, annars blev det på tok för mkt. Svängprestanda var mycket bra även om Thun:en var lite fladdrigare i luften i jämförelse med P-47:an, troligen pga att den är lättare.

Första heat startar jag P-47:n och flyger i tät luftstrid, blir klippt men får inga klipp. När det är 30sek kvar finns det nästan inga streamers kvar att klippa och jag säger till pilotdomaren att nu går jag upp på lite högre höjd och fegflyger tills heatet är slut, för att spara på P-47:n och inte riskera att krascha. Jodå, men hornen växer ut snabbt och när det är ca 5 sek kvar kan jag inte låta bli och tar en sväng in i stridszonen igen och då smäller det direkt och Rainer klipper ena vinghalvan av P-47:an som snurrar ner mot sin undergång. End of show för den maskinen - det är en balsamodell som är omöjlig att laga efter en sån krasch.

Nästa heat blev det Thun:en istället. Flög bra, jagade runt i nån minut och sen small det till. I en kollission vek sig vingen och kärran kraschade mot marken (eller gick vingen av, av sig själv?). Krasch blev det i alla fall. Det går säkert att laga (cellplastmodell) men det blir några bonustimmar i bygghörnan.

I tredje heat blev det dags för sista-kärran, en JBA Mustang från 1998 som jag konverterat till eldrift. Drivlinan är min gamla .15-setup men med mindre ack för att passa in i nya internationella reglerna. Jag trodde inte att den här modellen skulle ha ork nog att kunna flyga ordentligt i den kraftiga vinden, men där hade jag fel. Den funkade helt ok, i lite mer än en minut. Sen tappade motorn orken för att tills sist dö helt och jag försökte glida ner modellen mot vinden. Då gick den i spinn - antingen av att ESC:ens BEC gav upp eller av den kraftiga vinden - och det hela slutade i en rätt kraftig krasch. Går att laga, men återigen krävs det en hel del bonustimmar i bygghörnan och lite ny utrustning. Kraschorsaken är med största sannolikhet att ESC:en överhettade inne i kroppen. Av detta lär man sig att det är jätteviktigt att ta upp lufthål för kylning av ESC och batteri. Jag slarvade med detta och det straffade sig direkt. Annan lärdom är att det kan vara bra idé att ta till större ESC än vad som egentligen krävs, för att ge marginal vid dålig kylning.

Ingen final för mig, men jag skulle sen agera kasthjälp åt Daniel som låg riktigt bra till (delad förstaplats) innan finalen. Dagens otur tog inte slut, utan på nåt märkligt sätt fastnar jag med baksidan av högerhanden i stabben eller fenan på modellen, efter kastet. Bakpartiet på modellen slås av och lossnar efter ca 10 sek flygning. Krasch och slut på möjligheterna till pall-placering för Daniel. Men va f-n! Hur mkt oflyt kan man ha under en dag??!!

Det enda positiva är att de el-setupar jag kört har visat sig funka bra. De nya el-reglerna ger alltså stora möjligheter att få fram el-setupar som funkar bra i aircombat.

Bilder och lite text om tävlingen på följande länk: Ripa mfk. Dock obs några faktafel i texten: Första SM hölls inte på Ripa, det hölls i Åtvidaberg 1994. Däremot flögs första Dogfight-tävlingen arrangerad av svenskar i Ripa 1992. Och första EAG hölls i Ripa 1999, det stämmer. Sen är jag ju svensk 2nd NC och det är Fredrik Lanz som är NC och "svensk områdeschef". Men detta är ju bara lite småfel i texten som är riktigt rolig att läsa.

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre2658 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1945 )
Bra väder i Trosa! 
Ja då har jag flugit Eurocup-tävling i Trosa. Vädret var fint och... Ja, det gick kanske inte så bra för min del.

Första heat med P-47 ARF från Great Planes och min gamla .25-setup fast med 9x5-snurra (tillåtet med nya el-reglerna). Kärran gick bra, jag är inte så vass men får till ett klipp och är oklippt (bara det en bedrift, det var många tuffa piloter i det heatet).

Andra heat: Kolliderar bara efter ett kort tag med någon annan modell. Motor och motorkåpa slås loss från min modell men jag lyckas glidflyga ner den till landning. Går inte att laga modellen under tävling så det blir till att byta.

I tredje heat kör jag med gamla trotjänaren Typhoon. Det har börjat blåsa lite grann och Typhoonen är inte så vass. Man ska komma ihåg att det här är en Eurocup-tävling och .25-modellerna är lite vassare med de internationella reglerna. Jag blir klippt redan under första minuten. Efter ytterligare någon minut klantar jag till det och flaxar in någon meter över säk - end of show.

Placering: Näst sist, pga säk-överträdelsens minuspoäng.

En av de ryska deltagarna hittade motorkåpan, så P-47:an går att laga. Med den setup jag körde med är P-47:an definitivt en bra tävlingskärra. Nackdelen är att den kostar en del pengar och inte är lika lätt att laga som en cellplast-kärra.

Nu är det dags att bygga klart de kärror jag påbörjat, så att jag får lite fler modeller som är konkurrenskraftiga.Behövs bara lite ledig tid och lite mer energi...

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1119 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1904 )
Griffon Winter Cup 2011 - final! 


Då var det dags för säsongsavslutning för Griffon Winter Cup. Denna cup avslutas alltid med finalen, då även icke-Griffons får delta. För en gångs skull var jag alltså inte mest långväga, utan gänget från Parrot slog mig med råge (åka från Säter för ett heat, det kallar jag fanatiskt intresse det...)

Jag flög heat ett, hade min gamla slitna Typhoon med mig. Finalen till ära hade jag installerat två skevservon i vingen, istället för det mittplacerade servo jag hade använt tidigare. Provflygning visade att allt funkade, men rollhastigheten blev inte jättemycket bättre, tyvärr. Det är troligen skevrodren som är för små och möjligen är spalten mellan skevroder och vinge också i största laget.

Nåväl, upp kom jag i heatet. Först upp var Pasi och hade inte Janne fått nåt strul med motorn hade jag inte kommit upp som tvåa i luften - men nu slumpade det sig så att vi var tre stycken som startade nästan exakt samtidigt - Pasi, jag och Janne - och det blev en lustiger luftdans i några sekunder när vi försökte undvika att bli klippt av varandra samtidigt som vi naturligtvis försökte klippa nån annan samtidigt. Men inga klipp blev det i starten, trots allt. Rätt så tidigt i heatet kolliderade Pasi och skrotade sin maskin. Hur skulle det nu gå? Pasi ledde cupen innan den här tävlingen, men med skrotad maskin och utan klipp, kunde någon hota honom?

Själv jagade jag runt ett tag, men fick sen dåligt drag i motorn. Sen dog motorn helt. Vad nu? Men jag hade kontroll på kärran, så jag gled ner en bra bit bort från landningsbanan och landade. Bara att börja springa - vem sa att man inte behöver träna fys när man tävlar i Aircombat? Efter en ordentlig löprunda var jag tillbaka med modellen och kopplade loss batterikabeln och anslöt den igen. Fartreglaget pep till och nu funkade motorn. Vad? Men men, bara att starta upp och fortsätta att flyga - heatet pågick ju fortfarande. Så upp i luften, snurra runt, sväng, försök klipp och efter någon minut SMACK så försvann halva streamern (Janne) och efter ytterligare några sekunder SMACK så försvann resten av streamern (troligen Gunnar). Jaha, tänkte jag, där fick jag för min språngmarsch, men så SMACK fladdrade en streamer iväg och jag hade klippt Jannes streamer. Klippt men gjort ett klipp, tvåa i luften och flugit hela heatet men med mellanlandning. Tja, inte så pjåkigt ändå!



Andra heat blev bitvis lite dramatiskt. En B17 behagade att få skevservo-problem och dundrade ca 75m bakom säk i en lång sväng. Som närmast rundade modellen pilotlinjens vänsterflank med ca 5 meter... Sen blev det en del ner-ryfningar. Greger planterade sin Hurricane mot slutet av heatet, nån typ av stall-klipp-för låg höjd -krasch. Rookie-Jonas flög ett riktigt bra heat och fick in ett klipp, men 3s innan heatslut gjorde han nån form av Split-S i medvind som slutade i myllan (nja, kanske inte i myllan, utan snarare i snön ovanför den stenfrusna myllan). End of show. Synd var det, för Jonas hade annars kvalat till final.


Gregers Hurricane på väg upp i heat 2.



Bildbevis på vådafärden för Saab B17. Man ser säkerhetslinjen under modellen...


Finalen blev en rät tajt tillställning. Vissa som kvalade till final fick stanna på marken eftersom modellen var paj. Ja i Griffons Winter Cup får man ju bara ha en modell under tävlingen och smäller man den under kvalheatet får man stå över finalen.

Eftersom det blev en del dividerande om vem som skulle vara med i finalen har jag inte järnkoll på vilka som faktiskt var med i slutänden - d.v.s. vilka som hade modell kvar att tävla med. Taffan var i alla fall med, efter en närmast heroisk lagningsinsats av hans kraschade Thun från andra heat. Så mycket tejp på en lagad modell har nog inte ens jag själv nånsin haft under tävling... Ska jag dela ut en "Martin hero-medalj" för den här tävlingen så är nog Taffan den som får den.

Janne, Fredrik och Parrot-Stefan var också med i finalen, men sen är jag lite osäker på vilka mer som deltog. Tajt var det i alla fall. Jag gjorde ett klipp och hade en liten bit streamer hängande runt ena vingspetsen ett bra tag under heatet. Mot heat-slutet lyckades Janne klippa en bit av min streamer. Vete tusan exakt när det hände, men nog blev jag klippt och nog var det Janne som var där och flaxade. Om jag minns rätt gjorde Taffan en hel del klipp också - visar bara att lagning kan löna sig!

Parrot-Stefan flög med sin orange Zero med el-drift. Denna modell går riktigt bra verkar det som och jag hade honom ofta flaxande runt min modell i jakt på min streamer. Tyvärr vart Stefan själv klippt rätt tidigt i heatet, så att jaga honom var ingen större idé.


En viss skitviktig major tar en tugga av Parrots maskot-kakadua. En annan maskot sågs för övrigt fallskärmshoppa från en Thun under tävlingen, nämligen Heinz der Fallschirmsjäger.




Rookie-Jonas fick till sist en Griffon-Hero medalj, vilket han var väl värd efter sina starka insatser som rookie under årets vintercup! Nu blir det till att åka hem till bygghörnan för Jonas och bygga fler modeller inför svenska cupen i Aircombat.




Vinnare av denna final-tävling blev Janne Dersjö. Eftersom finalen är öppen för icke-griffons finns det två pokaler - en för den bästa Griffonen och en för den som vinner tävlingen totalt. Eftersom Janne är en Griffon fick han så klart båda pokalerna, som han nu stolt kommer att ha glanspolerade i sitt hobbyrum.

Vilka som kom tvåa och trea är jag lite osäker på. Tror att Taffan och Fredrik var där och nosade. Tror att jag själv snodde åt mig fjärdeplatsen, men även där är jag lite osäker (vi flög på så pass hög höjd under första heat så jag led nog fortfarande lite av syrebrist under prisutdelningen tror jag).
<edit>Fredrik har fyllt på mina minnesluckor med resultatet för de tre första: Janne vann, tvåa Parrot-Stefan och trea Red-tail Taffan.




Nog för att det var jämnt in i det sista, men vinnare av Griffon Winter Cup 2011 blev till sist Pasi, trots den lite sämre placeringen i finalen. Pasis tidigare vinster i cupen tippade över bägaren till hans fördel och Pasi är därför Griffon sqd-leader under 2011 och är också den som kommer att arrangera Griffon Winter Cup 2012.

Då kan man säga att försäsongen är avslutad. Nu börjar inom kort sommarsäsongen med svenska cupen som i år innehåller en hel del tävlingar. Ska se hur många modeller jag hinner få ihop innan säsongen börjar, tiden börjar (precis som vanligt) bli knapp.

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1486 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1907 )

<<nav_first <Tillbaks | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | Nästa> nav_last>>