Säsongsavslutning i Norrköping 

Tävlingsdepån i Norrköping.


Sista tävlingen 2011 för min del blev i Norrköping. Säsongens sista tävling blir i Halmstad men då kan jag inte delta p.g.a. att det krockar med båtupptagning.

För min del gick tävlingen halvbra och resultatet blev också halvbra. Första heat flög jag med min Thun och det gick klockrent. Full flygtid (6.53 tror jag), ett klipp och oklippt trots att Pär B jagade mig som besatt med sin F4F Wildcat. Under heatet kolliderade jag med Daniels Aichi men vi klarade oss båda två. Daniels högervinge fick dock en bra bit borttuggad av min motor/propeller. Nåt hände dock under heatet för min motor satt lite lösare när jag hämtade modellen. Om det hände i kollisionen eller i landningen vet jag inte.


Start i ett av heaten.


Andra heat valde jag att ta P-47:an. Denny hjälpte mig i starten, bara för säkerhets skull. Det här var ett dunder-heat med många vassa piloter (ja, då räknar jag inte med mig själv i den skaran). Jag flög runt i full fart och jagade samtidigt som jag försökte undvika att bli klippt. Efter nästan fyra minuter i luften small det till ordentligt och kvar av P-47:an var det bara ett balsamoln varur motor, fartreglage och ack flög i en lång vid båge. End of show P-47. Hittade en hel del av modellen - och dess oklippta streamer - men motor, ack och fartreglage hittade jag aldrig. Det var Mats the kid jag kolliderade med och hans FW190 var det inte heller så mycket kvar av, men han hittade i alla fall sin motor till skillnad mot mig.


Min depå med presenning för att slippa den genomblöta marken.


Tog Thun i tredje heat, och gjorde en rysare till start. Som Parrot-Stefan sa: "Där klippte du nog en del gräs" - så lågt var jag en bra bit av starten. Men jag drog fullt höjd och drog på gas så gick det bra. Först upp i luften - som vanligt - och flög runt och försökte klippa nån. Blev klippt och nånstans efter 3 minuter lär jag ha kolliderat - jag såg det inte själv. Efter nån sekund singlar i alla fall ena fenan ner och jag känner hur motorn slutar att dra. Jag drar då av och går ner och landar på fältet, efter ca halva heatet. Förklaringen till det tappade motordraget var att motorn lossnat, motorspantet har gett sig så att motorn drar neråt och spinnern går emot kroppen och bromsar elmotorn. Faktum är att spinnern gått emot så kraftigt att delar av spinnerns bakkant smält en aning (såg först ut som en intrasslad streamer, men det var det inte).

Vid prisutdelningen fick jag en 13:e plats, men efter att resultatet korrigerats i efterhand (felräkning av första heatet) fick jag en 11:e plats vilket var det korrekta resultatet. Vi var 18 piloter så det var kanske inget lysande resultat - men betänker man att de allra flesta av de bästa svenska piloterna var med på tävlingen så är det inte så pjåkigt.


Thun som startar (inte min).


Vad behöver fixas då? Ja, motorspantet på Thun:en måste lagas. Sen ska jag försöka få ihop en P-47 igen. Så vitt jag minns från förra kraschen med P-47:an så är det samma vinghalva som är sönder - det kan alltså bli svårt att laga ihop en hel vinge till den P-47 -kropp jag nu har liggande. Vi får se hur det går.

Hur gick det i tävlingen då? Jo, Denny vann med otroliga 6 klipp i tredje heat och 400 poängs marginal till tvåan Samuel på 1641p. Trea PärB 2p före Parrot-Stefan. Själv hade jag ca 500p vilket är ungefär en tredjedel av vad Denny hade innan finalen (d.v.s. med lika många heat flugna som jag själv). Puh.

Nu har det gått en vecka sen tävlingen och det har varit hektiskt för jag har skrivit fyra (!) aircombat-artiklar till olika hobbytidningar. Vi får se hur det blir, om artiklarna kommer med i tidningarna.[

[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre1126 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1686 )
SM i Örebro 
Så har vi då flugit 2011 års SM. Lördag flög vi på fältet i Pålsboda för att sen flytta till Pilängen i Örebro för att avsluta med söndagens flygningar.

Pålsboda, lördag: Tre rundor WWII, d.v.s. varje pilot flyger tre kvalheat.

I första heat flyger jag Thun:en. Funkade utmärkt men fick inget klipp och blev klippt. Tajt flygning, sex modeller i varje heat. I landningen slog propellern i så att motorspantet sprack.

I andra heatet tog jag då istället P-47:an, eftersom det var för lite tid att hinna laga Thun:en. P-47:an flög riktigt fint, med sin nya vinge och lagade kropp. Hade glömt att limma sandpapper till ving-framkanten men limmade istället dit lite blästersand m.h.a. av CA-lim. Fick ett klipp i detta heat - var det blästersanden som gjorde det? Landningen sen blev inget vidare. Vi landade tvärs landningsbanan och i sidvinden gled P-47:an ut så mycket att jag satte den 5m utanför fältet och där var marken så ruff att motorspantet slogs loss. Ugh!

Se länken el-setup i menyn till höger för tips om den setup jag använder i P-47:an och som funkar riktigt bra.

Inför tredje heat blev det en hel del lagande. Limmade tillbaka motorspantet på P-47:an och fixade framförallt ihop Thun:en igen. Tänkte flyga Thun:en men vid uppvarvning på startlinjen visade det sig att magneter lossnat i motorn. I Thun:en sitter min gamla .25-setup och dessa motorer är visserligen vassa men klena i både propelleraxel och i fastsättning av magneterna.

Det blev till att snabbt byta till reservplanet P51D Mustang, Widén-kropp och JBA-vinge. Med en 3300mAh acke i modellen flög den riktigt bra och det blev ett kul heat, dock utan klipp. Jagade bl.a. Fredrik P som flög bitvis på låg höjd eftersom han var den enda som hade någon bit längre streamer kvar efter halva heatet. I P51:an sitter min gamla .15-setup och med en 3300-acke får man bra prestanda men man får passa sig så att man inte bränner slut på acken i förtid.

Inför söndagen var P-47:an åter fullt reparerad. Flög den i ett tajt fjärde-heat (första heatet för min del på söndagen alltså) och gjorde ett klipp. Tävlingen hade nu flyttats till Pilängen, Örebro, och det är ett riktigt bra fält för aircombat.

Blev P-47 även i femte (andra) heatet och återigen gjorde jag ett klipp och lyckades dessutom förbli oklippt igenom hela heatet - det var första gången det hände under den här tävlingen!

Efter twin-heat Trophy - som var en upplevelse bl.a. p.g.a. Sebbes monster-maskin m.fl. tjusiga modeller - blev det en mini-tävling med WWI. Fyra deltagare, varav jag ställde upp med den nybyggda Nieuport XI. Men, det straffar sig at bygga sent och inte ha koll på allt... Precis efter lättning tappade jag kontrollen på den och den small uppochner rätt ner i banan. Kraschorsak? Felvänd skev... Hade inte kollat att skeven gick åt rätt håll, trots att Lanz frågade mig precis innan start. Ibland är man så övertygad att man kollat, men det hade jag inte. Den går dock att laga, inte så farlig krasch, så nu får det bli provflygning på hemmafältet istället, under lite mindre stress och med rättvänd skev.

Tävlingen avslutades med final och det var en rafflande duell där Lanz, Per, Samuel, Brewitz m.fl. jagade på riktigt låg höjd - bitvis under 2m. Kul att se på och en värdig avslutning på en riktigt spännande, trevlig och kul SM-helg!

[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre1058 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1559 )
Modellflyghelg 
Det blev en modellflyghelg med både bygge och flygning.

Lagade ihop Thun:en, Mustangen och även kroppen till P-47:an. Nåja, nu finns det fortfarande en hel del att göra med Thun:en och Mustangen eftersom bådas motorspant krossades i krascherna. Provade på båda dessa att göra motorspantet i balsa. Tanken var att ett balsaspant ger med sig så att motorn skonas. Efter två rätt kraftiga krascher kan man fråga sig: Funkade det? Ja faktiskt, det kan man nog säga. Thunens propelleradapter är krokig, så den måste bytas. Men såvitt jag kan bedöma är båda motoraxlarna raka och det brukar axlarna på dessa båda typer av motorer definitivt inte vara efter en krasch. Sen var motorfästet knäckt på en av motorerna, men det går enkelt att byta.

Sen gjorde sonen och jag ett joint venture med att bygga ihop en SE5a, byggsats från Scorpio inköpt på väg hem från WASG 2002 i Tjeckien. I ärlighetens namn var det väl mest jag som byggde, men sonen hjälpte till med en hel del runt omkring bygget. SE5a:n är en parkflyer på ca 80cm spännvidd, d.v.s. inte en WWI-combatkärra.

SE5a:n blev färdig sent söndag eftermiddag och efter en del strul med grindkoden tog vi oss till sist ut till fältet för provflygning. Nog är man lite bortskämd med provflygning på flera hundra meter lång asfaltsstrip - SE5a:n behövde ca 2 meter av den för att lyfta.

Flög som en dröm - som tur var hade vinden lagt sig till nästan helt vindstilla. Det här är ju en typ av modell som behöver vindstilla för att kunna flyga. Utrustning: C20 elmotor, ca 1400kv, 1000mAh 3S LiPo-ack, Hobbyking 20A fartreglage, 2st HXT900 servon. All utrustning från Hobbyking.

Hade också med NozeFish, den fula nybörjarkärran. Hade inte hunnit fixa till radiotrimmet på den, så det blev en del strul innan den var flygklar. Har ändrat motorriktningen så att den drar en massa neråt för att motverka stigningstendenserna. Klantade mig vid testflygningen genom att ha för lite gas, den gick neråt utan att höjdrodret hann verka. Kanske motorn har för mycket nedåtriktning nu? Har lagat den igen för fortsatta tester.

[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre723 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 2.9 / 1471 )
Det regnade i alla fall inte... 
Ja då har man flugit andra Eurocup-tävlingen för i år, på Ripa fighterbase. Man kan säga att det inte gick så bra. Faktiskt kan man säga att det gick riktigt dåligt. Det blev nog en av mina tre sämsta/värsta tävlingar någonsin.

Dagen började dock bra. Provflög GP P-47:an efter lagning från förra tävlingen. Flög fint trots att det blåste kraftigt, min bedömning upp mot 10-12m/s i byarna. Ny motor Turnigy 35-36 1400kv, snurrade på bra med Turnigy Plush 40A ESC och nya Turnigy Nano 6000mAh ack. Flög med APC 9x5 prop, gav bra kraft i den byiga vinden.

Provflög sen den nya Thun:en, med min gamla el-setup för .25. Denna flög också bra, trots den bitvis hårda vinden. Jag var lite fundersam på om den gamla setupen skulle orka dra kärran, men det var inga problem. Fick begränsa höjdutslaget till 70%, annars blev det på tok för mkt. Svängprestanda var mycket bra även om Thun:en var lite fladdrigare i luften i jämförelse med P-47:an, troligen pga att den är lättare.

Första heat startar jag P-47:n och flyger i tät luftstrid, blir klippt men får inga klipp. När det är 30sek kvar finns det nästan inga streamers kvar att klippa och jag säger till pilotdomaren att nu går jag upp på lite högre höjd och fegflyger tills heatet är slut, för att spara på P-47:n och inte riskera att krascha. Jodå, men hornen växer ut snabbt och när det är ca 5 sek kvar kan jag inte låta bli och tar en sväng in i stridszonen igen och då smäller det direkt och Rainer klipper ena vinghalvan av P-47:an som snurrar ner mot sin undergång. End of show för den maskinen - det är en balsamodell som är omöjlig att laga efter en sån krasch.

Nästa heat blev det Thun:en istället. Flög bra, jagade runt i nån minut och sen small det till. I en kollission vek sig vingen och kärran kraschade mot marken (eller gick vingen av, av sig själv?). Krasch blev det i alla fall. Det går säkert att laga (cellplastmodell) men det blir några bonustimmar i bygghörnan.

I tredje heat blev det dags för sista-kärran, en JBA Mustang från 1998 som jag konverterat till eldrift. Drivlinan är min gamla .15-setup men med mindre ack för att passa in i nya internationella reglerna. Jag trodde inte att den här modellen skulle ha ork nog att kunna flyga ordentligt i den kraftiga vinden, men där hade jag fel. Den funkade helt ok, i lite mer än en minut. Sen tappade motorn orken för att tills sist dö helt och jag försökte glida ner modellen mot vinden. Då gick den i spinn - antingen av att ESC:ens BEC gav upp eller av den kraftiga vinden - och det hela slutade i en rätt kraftig krasch. Går att laga, men återigen krävs det en hel del bonustimmar i bygghörnan och lite ny utrustning. Kraschorsaken är med största sannolikhet att ESC:en överhettade inne i kroppen. Av detta lär man sig att det är jätteviktigt att ta upp lufthål för kylning av ESC och batteri. Jag slarvade med detta och det straffade sig direkt. Annan lärdom är att det kan vara bra idé att ta till större ESC än vad som egentligen krävs, för att ge marginal vid dålig kylning.

Ingen final för mig, men jag skulle sen agera kasthjälp åt Daniel som låg riktigt bra till (delad förstaplats) innan finalen. Dagens otur tog inte slut, utan på nåt märkligt sätt fastnar jag med baksidan av högerhanden i stabben eller fenan på modellen, efter kastet. Bakpartiet på modellen slås av och lossnar efter ca 10 sek flygning. Krasch och slut på möjligheterna till pall-placering för Daniel. Men va f-n! Hur mkt oflyt kan man ha under en dag??!!

Det enda positiva är att de el-setupar jag kört har visat sig funka bra. De nya el-reglerna ger alltså stora möjligheter att få fram el-setupar som funkar bra i aircombat.

Bilder och lite text om tävlingen på följande länk: Ripa mfk. Dock obs några faktafel i texten: Första SM hölls inte på Ripa, det hölls i Åtvidaberg 1994. Däremot flögs första Dogfight-tävlingen arrangerad av svenskar i Ripa 1992. Och första EAG hölls i Ripa 1999, det stämmer. Sen är jag ju svensk 2nd NC och det är Fredrik Lanz som är NC och "svensk områdeschef". Men detta är ju bara lite småfel i texten som är riktigt rolig att läsa.

[ kommentarer 241 ] ( sb_view_counter_plural_pre1539 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1528 )
Bra väder i Trosa! 
Ja då har jag flugit Eurocup-tävling i Trosa. Vädret var fint och... Ja, det gick kanske inte så bra för min del.

Första heat med P-47 ARF från Great Planes och min gamla .25-setup fast med 9x5-snurra (tillåtet med nya el-reglerna). Kärran gick bra, jag är inte så vass men får till ett klipp och är oklippt (bara det en bedrift, det var många tuffa piloter i det heatet).

Andra heat: Kolliderar bara efter ett kort tag med någon annan modell. Motor och motorkåpa slås loss från min modell men jag lyckas glidflyga ner den till landning. Går inte att laga modellen under tävling så det blir till att byta.

I tredje heat kör jag med gamla trotjänaren Typhoon. Det har börjat blåsa lite grann och Typhoonen är inte så vass. Man ska komma ihåg att det här är en Eurocup-tävling och .25-modellerna är lite vassare med de internationella reglerna. Jag blir klippt redan under första minuten. Efter ytterligare någon minut klantar jag till det och flaxar in någon meter över säk - end of show.

Placering: Näst sist, pga säk-överträdelsens minuspoäng.

En av de ryska deltagarna hittade motorkåpan, så P-47:an går att laga. Med den setup jag körde med är P-47:an definitivt en bra tävlingskärra. Nackdelen är att den kostar en del pengar och inte är lika lätt att laga som en cellplast-kärra.

Nu är det dags att bygga klart de kärror jag påbörjat, så att jag får lite fler modeller som är konkurrenskraftiga.Behövs bara lite ledig tid och lite mer energi...

[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre903 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1531 )

<<nav_first <Tillbaks | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | Nästa> nav_last>>