Trosa-tradition 


Så har det då återigen flugits Aircombat Eurocup på Trosa modellflygfält. Dagen till ära hade flera piloter från grupp väst tagit sig till Trosa och även den tappre 100-milaköraren Gundlach, utöver de tappra piloterna från grupp Öst som samlats från alla håll.

Min egen insats var inte speciellt väl förberedd utan dagen började med provflygning av den nya Hawker Typhoon, den andra av två modeller som började byggas hösten 2000. Nu var den klar och med el istället för glödmotor som det en gång var tänkt. Provflygningen blev ett flax, på många sätt. Efter ett tiotal meter i luften lossnade höjdrodret ca en centimeter från stabben och planet hamnade i inverterat läge, där jag drog av gas och helt sonika landade kärran upp-och-ner, i medvind. Inga skador på modellen och med lite CA-limning och tejpande så satt höjdrodret på plats igen.

Mitt första heat slutade abrupt. Nya modellen - en Zero - kraschade innan den ens kom ut till landningsområdet. Den hade problem med dyktrim vid provflygningen men en sån start tyder på att det är nåt allvarligt fel, antagligen för lite anfallsvinkel. Motorspantet sprucket, slutfluget i det heatet.

I andra heat tog jag den beprövade Thun:en. Start ok, flög i någon minut, sen tappade kärran dragkraft. Återigen motorspantet som gett upp och spinnern drog mot kroppen vilket gör att motorn inte orkar dra. Nödlandning och slutfluget i det heatet.

Tredje heat blev med den nya Typhoonen. El-setupen är min gamla .25-setup och den gav inte tillräckligt med drag för att ge Typhoonen det lilla som krävs för att bli konkurrenskraftig. Flög dock hela heatet men blev klippt två gånger, den andra gången knappt en meter bakom stjärten. Puh...

Fjärde heat blev med fjärdemodellen, den återuppbyggda P-47 Thunderbolt. Innan heatet sa jag till Samuel att " nu smäller det säkert, P-47:an har tävlat i två år tidigare i Trosa och alltid kolliderat, så...". Väl uppe i heatet (först i luften) och efter lite trimning, så blev det riktigt tajt fight, med främst Samuel men också en del andra hetsporrar efter P-47:an. Jag gjorde mitt bästa och var väl nära att klippa några gånger men efter ca 2 minuter small det och ner singlar både min och Samuels Latecore. End of show.

Min placering blev 13:e av 16 deltagare. Inte speciellt bra, men har man inte koll på sin utrustning så är det vad man kan vänta sig. Dags att byta motorspant från hård balsa - som inte håller - till plywood. I samma veva är det dags att fasa ut de gamla elmotorerna och köra med nyare och bättre varianter.



Å så väntar vi....





Start i fjärde rundan, andra heatet. Pär Bertilssons Wildcat på väg upp i hetluften.






De här två bilderna visar hur tät flygningen var under hela tävlingen. Det blev också en del kollisioner, det går helt enkelt inte att undvika när man flyger så tajt och fort.

[ kommentarer 233 ] ( sb_view_counter_plural_pre1283 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1847 )
Lattjo liten pryl 
Denna söndag-eftermiddag blev det en hel del skolflyg med sonen, som nu kan både starta, flyga och landa hjälpligt, även om det fortfarande krävs DK i vissa situationer (kanske bara jag som är lite känslig, men när det börjar närma sig träden tar jag gärna över för att slippa klättra i trädtopparna).

Emellan skolflygningarna hann jag även med att prova min EPP-combatkärra, med sonen som kasthjälp. Liten lätt rackare som flyger kvickt som sjutton trots liten motor. Men efter några minuters busflygning tjoffade det till i luften, delar seglade ner och modellen började glidflyga. Inga problem att glidflyga ner den till en landning bara några meter från där vi stod, men vad hade trillat loss? Sonen hade tagit ut riktmärke (han har lärt sig...) så det var lätt att hitta prylen: Det var propellern som lossnat och låg på marken en bra bit från modellen.

Vad som hände var att motorfästet lossnade i en hård manöver, vilket gjorde att propeller slog i kroppen tills gummibandsfastsättningen lossnade och propellern trillade mot marken. Inga större skador således, bara lite smältlim för att limma fast motorfästet till kroppen igen (redan fixat).

[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre989 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 2.9 / 1602 )
Deltävling 5, Griffon Winter Cup 2012 


Ja till den här deltävlingen hade jag en del att försvara. Två vinster på raken innan, men att lyckas med en tredje på rad? Vädret skulle vara hyfsat, med bra temperatur och inte så mycket vind. Sanningen var att det var en liten bit över noll och duktigt med blåst och ingen sol, d.v.s. inte alls speciellt najs väder. Men skam den som ger sig.

Vi började dagen med skolflyg, sonen och jag. Gick inget vidare, elsegelmodellen blåste bort i vinden och det blåste så kallt att ögonen tårades trots att jag hade solglasögon som läade av den kalla vinden. Lyckades få ner den lilla lätta elseglaren hel i alla fall.

Nästa projekt blev att provflyga mitt nya japanska undervapen. I med ack, be Janne om starthjälp och så iväg! Modellen var mycket otrimmad, drog en hel del vänster och dök som en falk (?) men efter nästan en minuts trimmande fick jag rätsida på den. Med full gas visar den sig vara en riktigt kul bekantskap. Jag ville prova vingprofilen som jag valt ut till mina nya projekt och den visade sig fungera ypperligt. Jag pressade runt modellen i riktigt riktigt snäva svängar utan tendens till klipp eller att den tappar kurs eller nåt. Vingen liksom bara hänger i. Provade också ny elmotorsetup, med lägre KV (varvtal) och högre stigning. Det gav kanske inte riktigt topphastighet men ett kraftigt drag oavsett dykning eller stigning. Landningen var en barnlek, trots den byiga vinden. Klart godkänd så långt. Nöjd!

Så, dags för heatstart i deltävling 5. Jag laddade upp med vinnarmaskinen Mustang PR-R. Vi var bara tre deltagare, Pasi, Janne och jag hade letat oss ut med modeller i kylan. Mattias och Danne dök upp utan modeller, men fick agera huvuddomare (ett heat vardera).

Inför heatstart trimmade jag några snäpp höjd som jag gjort på förra tävlingen. Starten går, jag springer fram, startar motorn, kastar iväg modellen, den stiger men dyker och när jag precis fått handen till sändaren gör modellen en störtdykning och samtidigt vänster-roll rätt ner i marken. End of show. Mustang Kraasch.


Pasi och Janne flyger

Pasi och Janne kommer dock upp i luften (Janne var strax före mig i luften) och efter bara någon minut smäller det till och modellerrna krockar, strax efter att Janne klippt Pasis streamer. Pasis Thun blir av med båda sina stjärtfenor men Pasi lyckas göra någon form av kontrollerad nödlandning trots det. Janne hann inte gotta sig åt sin lycka speciellt länge, det tog bara några sekunder så dog motorn i hans höghöjds-spit och med följande glidflykt ner till nödlandning.

Heat 1 var över inom 1 minut...

I pausen innan final provade jag en EPP-Combatmodell med lite halvlyckat resultat. En kommunikationsmiss i första starten gjorde att Janne kastade iväg modellen utan att motorn var igång och jag inte var beredd. Modellen kastades runt i vinden och det blev en halvkrasch men eftersom modellen är så lätt var det bara propellern som lossnade från sitt gummibandsfäste.

I nästa försök gick starten bättre, men efter bara några sekunders flygtid hände någonting med en av kablarna till motorn - den gick av - och motorn dog med nödlandning som resultat.

Det går inte att dra så många slutsatser av så korta flygningar, men två saker kan man i alla fall säga: Dels är det fantastiskt med så lätta modeller som inte skadas vid krasch men nackdelen är att de är så lätta att de knappast går att flyga i lite vind, som det var idag.

Nåväl, dags för final. Min Mustang var ju kraschad, så jag fick bli fotograf istället. Pasi hade lyckats leta upp sina två fenor och limmat tillbaka dom på Thunen och dessutom fått bort det mesta av leran som kletat sig fast på motorn, efter nödlandningen ute i gyttjeåkern.


Tät flygning mellan Thun och höghöjds-spit

Båda modellerna kom upp i luften snabbt och det blev en tajt flygning med många nära-situationerr, men trots det blev ingen streamer klippt och inga fler kollisioner. Däremot lyckades Pasi göra en riktig lågflygning som slutade i ett klipp - av vassen vid åkanten! Tjoff, tjoff lät det, och bevis fanns på flera ställen på modellen efter landning, i form av vass-strån som fastnat. En Griffon Hero-medalj blev belöningen för detta tilltag.


"Så in i vassen", skulle man kunna säga. Vass hänger från både nos och stjärtparti


Pasi tyckte att modellen var lite instabil under finalheatet. Det kan ha berott på att ena stabben var i princip helt av, vilket upptäcktes efter landning.

Hur gick det nu i tävlingen då? Ja, Janne tog täten från första heat och behöll ledningen genom finalen (först i luften, inte klippt, full flygtid), så Janne vann. Efter första heat låg jag faktiskt tvåa, eftersom jag kommit upp i luften som tvåa och efter mina korta sekunder i luften ändå förblev oklippt. Pasi var därför tvungen att reparera sin modell och flyga finalheatet för att slå mig, vilket han också gjorde. Janne 1:a, Pasi tvåa och jag trea, således.


[ kommentarer 251 ] ( sb_view_counter_plural_pre1545 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 2.9 / 1893 )
En dag, två pokaler 


Så har jag då till slut lyckats ta mig till en av deltävlingarna i 2012 års Griffon Vintercup. Jag missade dom två första av olika skäl, men egentligen skulle det ha varit ytterligare en tävling som blev inställd p.g.a. för dåligt väder.

Nu var det väder även på dagens tävling, jodå. Mycket väder. Inte så kallt. Åtmminstone enligt termometern. Men den envetna bitande vinden gjorde att den upplevda kylan var desto värre. Så mycket snö var det inte heller men väglaget var riktigt lömskt eftersom det snöat och regnat underkylt under natten innan. Mycket riktigt stod det två krockade bilar i andra färdriktningen på E4 och en del av bråten från krocken hade landat på min sida som en Saab i vänsterfältet skickade över smådelar av till mig i mittfältet (E4 är trefilig vid detta avsnitt). Sista lilla biten på grusväg ut till Huglanda var ren blankis. Flera av de som tog sig ut till Huglandafältet idag missade avfarten eftersom de hade för hög fart när de skulle svänga av och helt enkelt gled förbi.

Ja, det här var en liten bakgrund till dagens tävling.

Till tävlingen tog sig 9 piloter, men bara 7 av dessa hade modeller med sig. Vare sig Jonas eller Jägermeister hade modell, men vi hoppas att Jonas lyckas få ihop sin kärra till nästa deltävling. Ja jag ska egentligen inte skriva tävling utan snarare tävlingarna. För squadronleader Ghost hade bestämt att denna deltävling nummer 4 också skulle husera deltävling nummer 1, som ju blev inställd p.g.a. dåligt väder. Två tävlingar på samma dag med andra ord. Det betydde i sin tur att man behövde två modeller med sig om man skulle vara säker på att kunna delta i båda tävlingarna. Man får ju i Griffons vintercup bara använda en modell per tävling.

Första heat i första tävlingen (eller egentligen deltävling nummer 4) drog igång efter mycket provflygande och meckande. En modell bet i gräset redan under provflygning, det var Lowflyer som lyckats slå till en omkopplare som mixade om skevrodren vilket gav en lustiger dans under starten för att efter ca 5 sekunder sluta i krasch. Det var Lowflyers Thun som krasch, för övrigt. Bara Lowflyers höghöjds-spit kvar för hans del alltså.

Danne lyckades också provflyga en gammal P-47 som hittats på svärfars vind. Eller nåt sånt. Flög gjorde den, men det krävdes två man (Danne + Mats) för att lyckas trimma in den.

Nåväl, dags för start. Jag har min Mustang PR-R på startlinjen. Denna Mustang är av typ war reuse, den består av en kropp från Widén-werke och en vinge från JBA i USA. Drivs av min gamla .15-setup i el, men nu med enbart en 3300mAh ack fast med en större ESC än jag hade från början. Testat på SM och funkade förvånansvärt bra då. Skulle den funka nu i vintertid och snålblåst också?

Som vanligt var Lowflyer snabb i starten, vi var i princip lika snabba i luften (vem var först? Vet ej...) Men, jag hade inte provflugit min kärra och litade på trimmen sen SM vilket var en miss. Mustangen dök snöpligen neråt och innan jag hunnit ta höjdspaken så smack hon i snön och den hårdfrusna backen. Propeller av, men även propelleraxel och hylsa till elmotorns axel. End of show för min del.

Precis samtidigt som jag inser detta och så att säga "taggar ner" så hör jag ett flllrrp från flightline precis bredvid mig. Det är Mats som fått in tummen i propellern. Proppen har skurit rätt igenom den tjocka handsken och skurit en flisa av tummens yttre del. Såg inte så farligt ut först, men hacket var djupare än bara ytligt så det blev till att uppsöka vård för omplåstring. Vi fick senare ett mess med en leende Mats som gjorde tummen upp.

Vad som hände i heatet i luften har jag inte så bra koll på, men efter byte av axelhylsa från min Thun hade jag Mustangen klar för final. Ja, för i Griffon Vintercup flyger man ett heat och sen final för de sju som har bäst placering eller har modell kvar, så att det alltid är sju i finalen (om det finns sju möjliga att flyga final).

I finalen hade jag Danne till kasthjälp, eftersom han krascht sin P-47 i första heat. Starten gick bra men var lite långsam, främst p.g.a. att jag glömt att trycka av safety lock på sändaren och det därför tog några extra sekunder att få fart på motorn. Därför var jag inte en av de två första i luften, men jag tror att min Mustang var tredje modell i luften. Efter en rätt kort stund tjoffar det till och jag gör ett klipp. Sen smäller det till höger och vänster och efter några minuter är det bara Ghosts Thun och min Mustang kvar i luften. Ghosts Thun är klippt men jag har hela min streamer kvar. Jag går upp på lite höjd och svänger lite fram och tillbaka och jag hör en frustrerad Ghost mumla nåt om att han bara kan svänga åt ett håll. Han har tydligen nån vajsing med skevrodren efter en kollision och trots en del nära lägen blir det inga fler klipp. När slutsignalen går landar jag med hel streamer.


Så här glad var Ghost efter finalen i fjärde deltävlingen i Griffon Vintercup.


Anledningen till att han var glad var att han fått ner sin modell i princip hel, trots att han har Lowflyers halva propeller kvar i vingen!


Ännu mer otroligt är att propellerbladet träffat skevroderkabeln men inte slitit av den utan helt sonika kopplat ur servokabeln från förlängningskabeln! Den här bilden är alltså på andra sidan av vingen och man ser hur kabeln har tryckts igenom vingovansidan.

Om Ghost var glad efter finalen var jag själv ännu mer glad efter prisutdelningen. Det visade sig nämligen att jag med mitt enda klipp lyckats skrapa ihop tillräckligt med poäng för att vinna tävlingen! Min första buckla på många år (jo, jag har ju haft 8 sabbatsår), jag tror sist var i Uppsala 2001 eller nåt sånt, d.v.s. 11 år sen.


Nåväl, efter korvgrillning och trevligt umgänge blev det så dags för deltävling 1. Ja alltså, deltävling 1 blev ju inställd p.g.a. för dåligt väder så nu körde vi deltävling 1 efter deltävling 4. Helt logiskt.

Eftersom det gick rätt bra med Mustangen valde jag att fortsätta med den och laddade upp ackarna i grillpausen. Nu började vädret bli riktigt grinigt med kalla vindbyar och framförallt hagelskurar. Men sådant hindrar ju inte Griffons utan vi blåste igång heatet. På något mirakulöst sätt fanns Mats på startlinjen igen, möjligen i en inte riktigt lika lång version. Däremot hade Papabear vid det här laget krascht sin Hurricane, så han fick hjälpa spök-Mats. Eller hur det nu var.

Vis av erfarenhet hade jag nu trimmat massor av höjd och det gick bra att kasta modellen själv. Lowflyer var märkligt nog först upp, men det skilde max en halvsekund mellan honom och mig. Därefter blev det tät flygning och efter några minuter fick jag in ett klipp, som fastnade över vänster vingspets. Nu blev Mustangen lite svårflugen men jag jagade på så gott det gick, dock med lite höjdmarginal för att kunna klara ut de klipptendenser som hela tiden slog till i den byiga vinden p.g.a. den hängande streamern i vingspetsen. Acken höll hela heatet ut och nu var det bara att bära in modellen och rulla ihop den oklippta streamern igen.

Dags för final och Jonas huvuddomare blåste igång oss och återigen lyckas Lowflyer starta precis före mig. Dock flyger jag ifatt och förbi honom i mina försök att klippa. Det är tydligt att en elmotor ger bättre klös i starten än vad en motsvarande glödstiftsmotor gör, eller så hade bara Lowflyer dåligt drag på motorn strax efter start.

Efter kort tid klipper jag Friedrich, som dagen till ära flyger nån form av tyskt experimentplan. Eller nåt sånt. Okänd förebild i märkliga färger var det i alla fall. Men klippt blev han. Sen är det jakt åt alla håll och en bra bit in i heatet smackar det till och en bit streamer seglar iväg. Jag skriker: "Var det jag som blev klippt?" och får till svar "Nej det var jag!". Det visar sig att det är Mats Focker som blivit av med en del streamer och det verkar som att jag gjorde klippet.

Under den sista minuten av heatet har Lowflyer och jag en egen duell där Lowflyer säger "akta så du inte ryfer ner dig!" vilket får mig att inse att acken kanske snart tar slut och jag stiger från de 5-20 meters höjd jag lekt runt på upp till ca 20-30m och i samma veva gör vi nån sväng runt varandra och smack så händer det nåt med Lowflyers Spit och strax därefter dör min motor p.g.a. slut i acken. Lowflyers modell gör en semi-kraschlandning medan jag glider ner mot fältet och landar 1-2 sekunder efter att slutsignalen gått. Eftersom reglerna i Griffon vintercup ger poäng för om man startar inom 30 sekunder och sen flyger hela heatet (d.v.s. ingen flygtidspoäng) så kan man säga att det hängde på en lös tråd och jag hamnade på rätt sida av strecket, men inte Lowflyer. Det ska tilläggas att det var en kollision vi gjorde, med knappt nån skada på min modell men lite mer på Lowflyers Spit.

Nu slumpade det sig så att vid sammanräkning av poängen så visar det sig att jag kammat hem segern även i deltävling 1. Nu fick jag med mig båda dagens bucklor hem och det kändes himla märkligt måste jag ju säga. Frågan är vem som blev mest förvånad: Jag själv, barnen eller sambon?

Vad man kan dra för slutsatser av dagens tävling vet jag inte riktigt. Jag flög med en liten ack på 3300mAh, enligt reglerna, men med en elmotor som inte alls är optimerad för de el-regler vi flyger efter idag. Med de goda erfarenheter jag haft båda på SM och nu under dagens två tävlingar tror jag att jag med fog kan säga att det faktiskt funkar riktigt bra med el-setup i .15-klassen.

Sammanfattningsvis var det trots kyla och hagelskurar en riktigt rolig dag med alla trevliga Griffons och supporters! Låt oss bara hoppas att vädret blir lite bättre till nästa deltävling. Och låt oss framförallt hoppas att Mats tumme läker ihop snabbt och fint utan större problem.

[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre1185 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1814 )
Säsongsavslutning i Norrköping 

Tävlingsdepån i Norrköping.


Sista tävlingen 2011 för min del blev i Norrköping. Säsongens sista tävling blir i Halmstad men då kan jag inte delta p.g.a. att det krockar med båtupptagning.

För min del gick tävlingen halvbra och resultatet blev också halvbra. Första heat flög jag med min Thun och det gick klockrent. Full flygtid (6.53 tror jag), ett klipp och oklippt trots att Pär B jagade mig som besatt med sin F4F Wildcat. Under heatet kolliderade jag med Daniels Aichi men vi klarade oss båda två. Daniels högervinge fick dock en bra bit borttuggad av min motor/propeller. Nåt hände dock under heatet för min motor satt lite lösare när jag hämtade modellen. Om det hände i kollisionen eller i landningen vet jag inte.


Start i ett av heaten.


Andra heat valde jag att ta P-47:an. Denny hjälpte mig i starten, bara för säkerhets skull. Det här var ett dunder-heat med många vassa piloter (ja, då räknar jag inte med mig själv i den skaran). Jag flög runt i full fart och jagade samtidigt som jag försökte undvika att bli klippt. Efter nästan fyra minuter i luften small det till ordentligt och kvar av P-47:an var det bara ett balsamoln varur motor, fartreglage och ack flög i en lång vid båge. End of show P-47. Hittade en hel del av modellen - och dess oklippta streamer - men motor, ack och fartreglage hittade jag aldrig. Det var Mats the kid jag kolliderade med och hans FW190 var det inte heller så mycket kvar av, men han hittade i alla fall sin motor till skillnad mot mig.


Min depå med presenning för att slippa den genomblöta marken.


Tog Thun i tredje heat, och gjorde en rysare till start. Som Parrot-Stefan sa: "Där klippte du nog en del gräs" - så lågt var jag en bra bit av starten. Men jag drog fullt höjd och drog på gas så gick det bra. Först upp i luften - som vanligt - och flög runt och försökte klippa nån. Blev klippt och nånstans efter 3 minuter lär jag ha kolliderat - jag såg det inte själv. Efter nån sekund singlar i alla fall ena fenan ner och jag känner hur motorn slutar att dra. Jag drar då av och går ner och landar på fältet, efter ca halva heatet. Förklaringen till det tappade motordraget var att motorn lossnat, motorspantet har gett sig så att motorn drar neråt och spinnern går emot kroppen och bromsar elmotorn. Faktum är att spinnern gått emot så kraftigt att delar av spinnerns bakkant smält en aning (såg först ut som en intrasslad streamer, men det var det inte).

Vid prisutdelningen fick jag en 13:e plats, men efter att resultatet korrigerats i efterhand (felräkning av första heatet) fick jag en 11:e plats vilket var det korrekta resultatet. Vi var 18 piloter så det var kanske inget lysande resultat - men betänker man att de allra flesta av de bästa svenska piloterna var med på tävlingen så är det inte så pjåkigt.


Thun som startar (inte min).


Vad behöver fixas då? Ja, motorspantet på Thun:en måste lagas. Sen ska jag försöka få ihop en P-47 igen. Så vitt jag minns från förra kraschen med P-47:an så är det samma vinghalva som är sönder - det kan alltså bli svårt att laga ihop en hel vinge till den P-47 -kropp jag nu har liggande. Vi får se hur det går.

Hur gick det i tävlingen då? Jo, Denny vann med otroliga 6 klipp i tredje heat och 400 poängs marginal till tvåan Samuel på 1641p. Trea PärB 2p före Parrot-Stefan. Själv hade jag ca 500p vilket är ungefär en tredjedel av vad Denny hade innan finalen (d.v.s. med lika många heat flugna som jag själv). Puh.

Nu har det gått en vecka sen tävlingen och det har varit hektiskt för jag har skrivit fyra (!) aircombat-artiklar till olika hobbytidningar. Vi får se hur det blir, om artiklarna kommer med i tidningarna.[

[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre1126 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1686 )

<<nav_first <Tillbaks | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | Nästa> nav_last>>