Tips Zero-bygge 


För dig som funderar på att bygga dig en modell enligt min ritning till A6M2 Zero kommer här lite erfarenheter och tips.

Vid bygget rekommenderar jag att du bygger den främre delen av kroppen i blå eller rosa cellplast, d.v.s. cellplast som är lite stabilare och har högre densitet.

För vingen rekommenderar jag att du förstärker med en infälld vingbalk, t.ex. ett 4mm kolfiber-rör. Jag har inte haft problem med hållfastheten på vingen, men bara för att vara på säkra sidan.

Som elsetup har jag använt Turnigy 3536 1400kv med APC 9x6E prop. Ack har jag kört Turnigy Nanotech 3300mAh/3S och fartreglage Turnigy Plush 60A (även 40A funkar, men bättre med 60A). Du kan också köra 3536 1100kv och 4S-ack, men det är en setup jag inte provat ännu (men andra har gjort det och det funkar).

Med den valda vingprofilen och elsetup enligt ovan blir detta en riktigt vass fighter. Men se till att ha TP så långt fram som det går och se till att ha en del uppåt-trim innan du provflyger, för det behövs alltid med den valda vingprofilen och anfallsvinkeln. För att få TP rätt var jag tvungen att fälla in lite bly i botten av "motorkåpan", ca 40g räckte för att få TP rätt. Utan denna balanseringsvikt blev hon baktung och flög som en JAS utan dator, ungefär. Zero-plans (foam)


[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre780 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1306 )
Strängnäs 2015 - Viktors första tävling i Svenska Cupen! 


Så har vi då flugit Strängnäs-tävlingen 2015. För vår del blev det Viktors första tävling i Svenska Aircombat-cupen. Viktors första Aircombat-tävling blev ju tidigare i våras på Griffon squads skvadronsmästerskap.

Inför den här tävlingen har Viktor och jag träningsflugit en del. Vi har byggt två nya Battles till Viktor, så nu har han 3 stycken sammanlagt. Dessa blev färdiga ungefär klockan tio på kvällen innan tävlingen. Så det blev lite tajt med tid, framförallt för mina egna förberedelser.

Vi tog oss ut till tävlingen i god tid för att hinna provflyga de nya modellerna. Detta gick bra, med kasthjälp av Pär B. Dom nya kärrorna flyger fantastiskt fint faktiskt.



Lottningen av heaten gjorde att jag flög i första heat. Det blev till att ta upp Zeron, som lagats sedan Enköpingstävlingen förra året men inte flugits sen dess. Efter en del intrimning flög denna kärra fantastiskt fint, men efter bara lite mer än en minuts flygning blev det kollision med en Il-2. Den andra modellen flög vidare men Zeron störtade neråt utan stjärtplan. Argh! Allt går att laga, men acken blev pannkaka. Suck, det var en ny ack som flög för första - och sista - gången.

Så dags för Viktors första flygning, med en av de nya modellerna. Detta gick bra till en början, inga problem i starten, tajta svängar och tuff flygning. Lika tuff såg inte vingen ut, som började anta en större V-form. Vadan detta? För klent byggd vinge och för höga G-krafter gjorde att vingen efter bara någon minut vek ihop sig och modellen störtade ner i träsket bortanför fältet. Inga jättestora skador på modellen, det går enkelt att laga, men retfullt som sjutton.



I nästa runda flög Viktor i första heatet, nu med Battle nummer 3. Vid det här laget hade vi dragit ned utslagen på både höjdroder och skevroder. Dessutom flög Viktor på ca 70% gas hela tiden och svängde väldigt lite och lugnt. På det sättet klarade sig vingen på denna Battle, men lite stukad var den trots det inne vid vingmitten/vingsadeln.

Lesson learned: Det räcker inte med de förstärkningar jag gjort på dessa Battles, utan det krävs någon form av vingbalk också. På dessa två modeller ska jag fälla in kolfiber-rör i undersidan av vingen, vilket kommer att göra dom styva nog att klara Viktors höga G-svängar (jag skulle gissa på 20-30G i hans svängar).

Mitt andra heat flög jag med gamla P-39:an. Denna hade TP lite för långt fram (batteriet för långt fram) och det krävdes mkt höjdroder i svängarna för att klara ut det hela. Men det blev ett kul heat med mycket flygning, inget klipp dock.



I tredje rundan var Viktor och jag lottade till samma heat, det 6:e och sista innan finalen. Viktor fick flyga sin 1:a Battle, som vid det här laget är lagad och "battered". Av misstag hade modell-minnet ändrats så starten fick göras utan att modellen var intrimmad, men det gick bra - Viktor har ju tränat att starta med modellen i de flesta lägen.

Själv fick jag upp P39:an med en 3600/3S ack, dvs lite större och tyngre (men faktiskt sämre än de 3300/3S NanoTech-ackar jag normalt kör med). Men heatet gick bra, efter ett tag gjorde jag ett klipp men mot slutet av heatet tog acken slut, trots att jag startat flera minuter sent och knappt flugit mer än 5 minuter.



Landningen blev dock en liten aning hård och P-39:ans motorinfästning är klen så motorn satt alltför lös efter detta för vidare flygning. Så när jag oväntat kvalade in till final var jag tvungen att ta fram gamla Hellcaten. Denna var oflugen efter kraschen i Enköping förra året. Efter en del inledande strul med motor-riktning m.m. gjorde vi ett startförsök, där Jägermeister var kasthjälp. När jag drog på gas började det efter en mycket kort stund låta mer och mer från motorn men det var försent att stoppa och Jägern skickade iväg modellen och nästan samtidigt skakade modellen sönder och trillade ner.

Lesson learned är att denna motorsetup (NTM från HK) inte fungerar speciellt bra. Det var troligen på detta sätt som Hellcat:en kraschade på Enköpings-tävlingen, dvs att motorn helt plötsligt började vibrera kraftigt och modellen därför skakade sönder (detta hände i luften i Enköping). Otäckt fenomen - vet inte vad om orsakat detta! Ska direkt byta ut NTM-motorn mot en Turnigy 3536 istället, tror att det är samma hålbild för motorns infästning dessutom.

Hur gick det då? Jo, en 7:e plats för mig och en 9:e plats för Viktor, av 13 deltagare. Inte fy skam, men vi ska kunna bli bättre än så.

Sammanfattningsvis en del att laga de kommande veckorna inför Enköpings-tävlingen, men inga större jobb. Zeron ska lagas, den är definitivt en riktigt rolig överraskning! Den gamla Zeron fungerade också väldigt bra, till slut, när jag fick ordning på el-setupen, men jag hade väl glömt hur bra den faktiskt flög.

Bygga fler Zeros efter detta, kanske?!


[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre996 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1325 )
Laga, laga... Bygga, bygga!! 
Jag har många gånger sagt att det bästa receptet för att laga kraschade modeller är att ta en stor kasse och samla upp precis alla delar. Och sen ställa den kassen i en hörna och vänta i en vecka... Tills missmodet sjunkit undan och ny energi har växt fram.

Så gjorde jag även denna gång, med de två kraschade modellerna från Griffon-tävlingen. Nu, exakt en vecka senare, har jag tagit tag i att laga modellerna. P-39:an är ihoplimmad, installerad och färdig för provflygning/trimflygning. Skevrodertrimmet lär inte vara ändrat, men höjdtrimmet är det definitivt så detta måste trimmas in.

P-39:an lagades med smältlim. Den hade gått av precis vid bakkanten av vingen. Detta är en medvetet konstruerad brottsyta av konstruktören Denny F. Även motorspantet hade lossnat, så propeller, spinner och motorkåpa behövde monteras av och limmas fast. Fartreglaget hade även lossnat, så detta behövde kopplas ihop och provköras igen, så att det var rätt rotationsriktning på propellern.

J22:an var värre kraschad, eftersom den kolliderade på ca 30-40m höjd och föll handlöst ner i den hårda leråkern. Många delar behövde pusslas ihop och bakkroppen var så pass "ranglig" att jag förstärkte upp den med tre invändiga lister av balsa, efter att jag limmat samman alla kroppsdelar. Även vingsadeln var svajig och fick en balsalist på insidan. På sina ställen hade klädseln fått sig en törn, så ny klädsel har det även blivit på olika delar.

Vingen blev knäckt i kollisionen, men hade ändå klarat sig förvånansvärt bra. Jag petade i PU-lim i sprickan och tejpade runt, så blir det nog starkt och bra igen. Skevrodret var också knäckt, på två ställen dessutom. Det ena stället är lagat med PU-lim. Det var en fin brottsyta, så enkalt att dutta i lim och tejpa för. Det andra brottet blir värre, där är cellplasten helt borta i några millimeter, så där får jag göra något. Kanske lägga in kolfiberstav och sen bygga upp med ny cellplast och klä med brunpapp? Vi får se hur det blir.

Morgonen inleddes i och för sig med nybygge, det blev montering av stabbe/fena på de två nya FW190 som ligger på löpande bandet. Nästa steg blir att måla dessa två i lämpliga färgscheman.

Nästa modell på löpande bandet blir annars ytterligare två Fairey Battle till Viktor. Den fungerar ju utmärkt den konstruktionen så det får bli lite serietillverkning inför kommande tävlingssäsongen.

Kvällen viks i alla fall åt fortsatt träning med Viktor. Helium-flaska är inköpt, för att träna med "ballong-jakt". Vi får se om vi hinner det ikväll, i första hand ska vi träna på landningsvarv och landning, som trots allt är viktigare än jakt-träningen!

[ kommentarer 239 ] ( sb_view_counter_plural_pre1553 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1387 )
Griffon skvadronsmästerskap 2015! 


Så har vi då kört Griffons skvadronsmästerskap, istället för att köra en hel vintercup. Ja alltså, i år blev det svårt att få ihop tävlingsdatum som nån kunde tävla på, under vintern, så... Det blev ingen vintercup.

Men! Man ska inte ge upp för det utan istället anordnade Griffon sqd ett skvadronsmästerskap. Ja, för på nåt sätt måste ju en skvadronsledare utses och att utse vinnaren av skvadronsmästerskapet till squadron leader är väl inte mer än rätt.



Dagen till ära var det fint väder och inte alls mycket vind. Hela 9 (!) piloter samlades för att göra upp om titeln. Ja, faktum är att egentligen var hela 11 av Griffons piloter ute på fältet under dagen, men endast 9 av dessa ställde upp i tävlingen.




Som vanligt körde vi briefing och konstaterade att vi var 9 piloter, även om nuvarande squad-leader Ghost länge och envist hävdade att vi faktiskt bara var 8 tävlande piloter. Men Tail-Gunnar var ju faktiskt också anmäld, så 9 blev vi. "The nine", detta magiska tal...




Efter en del motorkörande, provflygningar och så vidare körde vi igång heat nummer ett. I detta heat flög Viktor för första gången i ett Aircombat-heat och det blev mitt jobb att stötta honom så gott det gick. Och det gick bra. Andra modeller trillade ner runtomkring, men Viktors modell, den flög vidare. Visserligen var det en nära döden-upplevelse för modellen under landningen efter heatslut, men även det avlöpte väl. Med några smärre sprickor i framkroppen kom Viktors Fairey Battle ner hel efter fullföljt uppdrag.




I andra heat skulle jag själv upp med modell och det gick sisådär. Jag valde att ta min nya J22, som flög fantastiskt fint på provflygningen. Den flög även fantastiskt fint under tävlingsheatet. Den flög faktiskt så fint att den kraschade rätt in i Görans P51 Mustang så att båda modellerna kraschade hårt ute på leråkern. End of show.

Innan finalen dividerades det så om regler. Normalt är det nämligen så att man endast får flyga med en modell under en Griffon-tävling. Kraschar man så att modellen inte går att reparera på fältet - då är det slutflyget, helt enkelt. Men ny regel för i år är att man får byta till ny modell mot -100p i avdrag. Men, ska detta dras innan man räknar ihop vilka som får flyga final, eller efter att dessa utsetts?

Vi löste detta på sant Griffonskt sätt. Vi lät helt enkelt alla som ville flyga i finalen, få flyga i finalen. Så alla nio fick flyga final. Man kan säga som så, att det blev final. Två modeller, bland annat min egen, kom inte upp i starten utan kraschade direkt i take-off. Andra modeller, som t.ex. Viktors, kom däremot upp och en lång och kanske inte alltid så tät fajt tog sin start.

Hur gick det då? Jo, Pasi vann och blev sqd-leader 2015. Viktor kom faktiskt tvåa, mest pga lång flygtid och snabba starter och oklippt streamer. Själv slutade jag sist. Ja men alltså, kolliderar och kraschar man efter bara någon minut i första heatet och sen kraschar direkt i start i finalen, då blir det inte så många poäng.

Jaa, det blev en del bonustimmar i bygghörnan efter den här dagen, men totalt sett måste jag se det som en lyckad dag: Viktor har flugit i sin första Aircombat-tävling och hans modell är hel hem. Dessutom kom han tvåa och fick Griffons Hero-medalj, så det var definitivt en lyckad dag (för honom). Man kan säga att 5 års träningsflygande med RC-trainers till slut har gett resultat.

Det blev en film också: Film


[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre800 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1537 )
3D-printed exhaust pipes 


I made a 3D CAD of an exhaust pipe row of a FW190D-9 (Junkers Jumo 213 engine). The file is available in STL-format to be printed by a 3D-printer. Download it from here: FW190D-9 exhaust pipe STL

The exhaust pipe will be used on one of my next projects, an FW190D-9 in foam with electro setup. The printed exhaust pipes was quite ok, a bit rough, but it will do on a simple aircobat-model. I switched to black plastics in the 3D-printer, instead of the previous white plastic which is not very good for scale aircraft parts.

[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre1070 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1464 )

<<nav_first <Tillbaks | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | Nästa> nav_last>>