Hellcat och Zero 


Nu finns ritningar till mina senaste konstruktioner Hellcat och Zero för nedladdning här från min Aircombat-blogg.

Du kan läsa mer om dessa två konstruktioner och om hur man bygger den här typen av modeller, i två artiklar i tidningen Allt om Hobby i nummer 3 och 4 (2014).




Ritningspaketen innehåller dels ritningar och dels en engelsk byggbeskrivning. Båda paketen är i PDF-format, så du behöver Adobe Acrobat Reader för att kunna se och skriva ut ritningarna.

Länk till Zero: Zero ritningspaket

Länk till Hellcat: Hellcat ritningspaket

Tveka inte att kontakta mig om du har frågor runt bygge av någon av dessa två.

[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre891 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1432 )
Streamer-cutter 


I have put some hours making a 3D-printed streamer-cutter. You find more info on this on link "Streamer-cutter" on the side-bar to the right.

[ kommentarer 94 ] ( sb_view_counter_plural_pre1124 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1343 )
Griffon Winter Cup deltävling 2 


Så var det dags för deltävling 2 i Griffon Winter Cup 2014 (GWC 14). Deltävling 1 missade jag eftersom jag var iväg på resande fot. Egentligen skulle det ha varit två deltävlingar innan dess, men dessa ställdes in p.g.a. för dåligt väder.

Till deltävling 5 dök det upp 5 piloter med modeller. Roligt att se var Tail-Gunnar som gjort comeback i vinter-cupsammanhang. Även kul att se Jägermeistern, som dök upp med en (surprise!) tvåmotorig ME110. Leif dök upp med Thun och Janne och jag med varsina modeller var först på fältet och hade redan provflugit innan de andra kom ut på fältet.



Leif hade den stora oturen att få in pekfingret i propellern, när han provkörde motorn. Det blev några rejäla hack och skvadronsledare Janne körde honom raskt till sjukhuset. Det blev omplåstring för Leifs del och vi får hoppas att det går bra med fingret.

Under tiden passade Jägermeistern och jag på att åka hem till Jägermeisterns hem för att hämta upp hans hjälm, som han glömt. Medan vi gjorde detta passade kroppen till Jägermeisterns ME110 på att ta en egen flygtur ned från mekbordet. Nu är ME110-kroppar inte utrustade med kapaciteten att genomföra dylika flygturer på egen hand och resultat blev en semikrasch med bruten bakkropp. Efter denna incident beslutade Jägermeistern att det var bäst att ta hem ME110 till bunker för riktigt genomförd reparation.



Vid det laget var vi alltså bara tre piloter med modeller kvar, men vi hade å andra sidan fått en frivillig huvuddomare, vilket är bra ju. Det var rejält kyligt ute på fältet. Bara 4 grader, men p.g.a. den envetna blåsten kändes dessa 4 grader minst lika kallt som de -29 jag för några dagar sedan upplevt i fjällvärlden. Brrr...

I första heat startade Janne först, därefter jag med min Multiplex Spit. Det blev ett kasst kast, modellen steg upp vänster och kraschade innan jag hann räta upp den. Tail-Gunnars Thun steg till väders och jag sprang därefter ut och hämtade Spiten. Visade sig inte vara alltför allvarliga skador.

Ena skevroderoket hade slagits loss men i stridens hetta tejpade helt sonika fast det skevrodret och slog av skevroderbegränsningen, för att prova att flyga med enbart ett skevroder. Med kasthjälp av huvuddomaren kom till slut Spiten i luften. Lite seg på skevrodret, men flög utöver det ok.

Under tiden hade Tail-Gunnar passat på att göra ett klipp på Janne. Vi snurrade sen runt i några minuter tills jag gör nån typ av klantig manöver samtidigt som en vindby ser till att Spiten klipper och på den låga höjden blir resultatet en grop i marken.



Här kunde det ha varit end-of-show för min del, eftersom man bara får använda en modell i samma tävling, i GWC. Men med lite envishet och epoxilim kommer man långt. Alltså, fram med epoxilimmet och limma ihop de två skevrroderoken (båda loss vid det här laget) och limma tillbaka fenan som slagits loss. Innan dess skruvade jag på en ny propeller, eftersom den gamla gick av i kraschen.


Att få epoxilim att härda i -4 grader är inte så lätt, så jag tog till det klassiska GWC-tricket att värma limfogarna över grillen. Dessvärre blev det lite väl varmt bitvis och plasten bubblade sig på ett ganska intressant sätt. Ser nästan ut som att modellen har fått pest, eller nåt sånt!


Lagad blev den i alla fall och upp i luften i finalen kom den, återigen med huvuddomare Jägermeisters hjälp. Nästan direkt efter start kommer elak Janne med sin FW190A och klipper en del av min streamer. Denna stramer sätter sig dock runt motorns axel så att Jannes modell tappar motorvarv och blir "sitting duck" för oss andra.

Sen börjar en yster dans där vi jagar varandras streamers. Jannes streamer blir klippt och Tail-Gunnars streamer också, men vi blev aldrig klok på vem som gjorde vilket klipp (ufovarning med andra ord). Slutligen gör Tail-Gunnar ett snyggt klipp på min streamer och kort efter det är heatet slut.

Som Jägermeister sa: "Så många klipp som ni gjort i den här tävlingen gjorde vi nog inte under hela förra årets vintercup!". En sanning med modifikation, men ändå är det ett rätt bra resultat på bara tre tävlande och under de svin-kalla omständigheterna.


Vann gjorde Tail-Gunnar, med Janne på andra och mig på tredje plats. Skilde bara 10p mellan Janne och mig, så hade jag tagit starten i första heat hade jag kommit tvåa. Jaja.

I vintercupen är ställningen att Janne leder, före Pasi och Tail-Gunnar. Exakta poäng kommer med tiden på Griffons hemsida.

Då är det bara att skrapa ihop resterna och se till att få ihop nåt att flyga med till nästa deltävling.


[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre989 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1429 )
Ny version av blogg-motorn 
Har uppdaterat den bakomliggande blogg-motorn så att det är senaste versionen. Behövdes för att slippa en del varningar som dök upp på vissa sidor och även av säkerhetsskäl.

Allting ska fungera som tidigare, men meddela mig gärna om det inte gör det.

[ kommentarer 105 ] ( sb_view_counter_plural_pre1145 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1515 )
Säsongsavslut i Halmstad 


Ja så har vi då kört sista tävlingen i årets svenska aircombat-cup, nämligen tävlingen i Halmstad. Vi valde att göra en Ullared-combo, d.v.s. tjejerna i familjen skjutsades till Ullared på morgonen för heldags-shopping, medan vi killar valde att tillbringa dagen på Hökafältet i Halmstad.

Vädret under dagen var blåsigt men med uppehåll. Som vi i Griffon sqd brukar säga: "Ja, det blev väder." Men det regnade i alla fall inte och tävlingen gick att genomföra utan större problem.




Vi var 14 anmälda piloter efter pilot-briefing, vilket ger tre rundor med två heat i varje, med fulla heat d.v.s. 7 piloter/modeller i varje heat. Åke slumpade ut det så att jag flög 1:a, 3:e och 5:e. Jag valde min P-39 i första heatet, tänkte vänja mig vid fältet med den maskinen innan jag skulle provflyga min nya Zero i andra heat. Så blev det nu inte, men mer om det nedan.

Jag fick kasthjälp i starten och det var nog tur för det var rätt turbulent nere vid marken. Väl uppe i luften flög jag runt och jagade alla streamers som fanns och rätt så snart sa det "tjoff" och motorn började bluddra som om klunkvikten gått av i tanken. Nu kör ju jag elmotor, så det var naturligtvis nåt annat problem. Dra ner gas, ner och landa under brinnande heat.

Med nuvarande regler måste man landa i landningszonen för att få hämta sitt plan. Landningszonen innehöll nu en del asfaltsbanan, men jag lyckades landa P-39:an en bit bort ute på gräset, vilket är mer skonsamt mot modellen. Springa, springa, hämta modell, ser att det är en streamer som trasslat in sig i motorn. Trassla ut streamern, testa alla roder och motor, allt funkar, pilotdomaren hjälper mig att få upp modellen i luften igen. 39:an flyger sen till precis innan heatslut innan acken tar slut. Bra första heat helt enkelt.




I andra heat dömde jag Hans, som fick motortrubbel precis efter starten och landade ca fem meter utanför landningszonen. Snopet, men det gav mig tid att fota en del under heatet.

Då händer nåt riktigt märkligt! Jag följer med kameran en Mustang (Pärs) och en modell som den jagar, men plötsligt är det bara en vinge som snurrar i luften. Vad har hänt? Kollision? Nää, faktum är att båda (!) modellerna har flugit in i den el-ledning som går strax sydväst om fältet, på låg höjd!

Du kan se på bilden ovan hur det såg ut. Jag lyckades alltså - av ren tur - knäppa en bild någon tiondels sekund efter att båda modellerna flugit in i el-ledningen. Samuels Thun (?) ser du uppe till höger, medan du ser Pärs Mustang nere till vänster (jag har höjt kontrasten på bilden så att du ska se Pärs modell bättre).




Trots det bitvis rätt blåsiga vädret blev det rätt tajt flygning med en del klipp och även kollisioner, nödlandningar och nedflygningar. Fredrik hade inte direkt någon lyckad dag, kraschade tre modeller och ingen final. En pilot lyckades landa sin modell på taket till Pilkingtons fabrik, som ses i bakgrunden på en av bilderna ovan! Det är rätt så långt borta trots allt, så bara det är en bedrift. Att sedan lyckas ta sig igenom vakten och få låna en skylift för att hämta modellen, ja, det lär nog gå till Aircombat-historien det...
:)

I mitt andra heat valde jag att flyga P-39 igen, det gick ju bra i första. Återigen turbulent i luften, men rolig flygning. En bit in i heatet gör jag ett klipp och några minuter efter det kolliderar jag med en annan modell, som kraschar. Min 39:a flyger vidare utan problem. Visar sig att det är Jonas modell som precis sekunden innan fått streamern klippt av Denny, som jag kolliderar med. Ja det blir en kill till i samlingarna, men det var så klart streamern jag var ute efter.

Eftersom jag inte hade några större skador på P-39:an valde jag att flyga den även i tredje heat. Detta heat blev än bättre, med två klipp och slutligen en våldsam kollision med Fredriks Ki-61. Ki:n kraschade, men min 39:a flög vidare men med kraftigt förändrad skevtrim. Släppte jag spaken gjorde den 4 höger-rollar per sekund, men efter en del trimmande lyckades jag få den att flyga rakt i några varv, men sen tog acken slut och jag började glidflyga ner, ivrigt jagad av de andra, och precis innan jag landade gick slutsignalen. Ja, en kill till då. Vete sjutton hur många jag har sammanlagt, men det börjar nog bli rätt många.

Andra minnesvärda ögonblick från tävlingen är Peters kollision, där han blir av med hela fenan på sin Mustang. Trots detta flyger han ett helt varv rätt så kontrollerat. Nästa varv börjar det dock bli lite stökigare och i slutet på andra varvet spinner Mustangen ner okontrollerat i buskarna bortanför fältet. Otroligt nog var det inga större skador planet och fenan hittades i ett stycke intrasslad i den andra kraschade modellen, så Peters Mustang kommer att "live to fight another day", för att travestera en Bond-film.

Till final kvalar Denny, Samuel, Pär och döm om min förvåning - jag själv - och dessutom Åka, Ulf och Gundlach. I finalen väljer jag att byta till Hellcat:en. Den gick ju bra på SM och är stor och tung vilket kan vara bra en blåsig dag som denna. P-39:ans motor börjar nämligen sitta lös efter både kollisioner och halvdåliga landningar.

Jag satte streamerrullen på en skruvmejsel som jag stött ner i fältet, för att hålla reda på streamern i den byiga vinden. Till kasthjälp hade jag min pilotdomare som vid starten gjorde ett bra kast och Hellcaten började stiga rakt ut från säk-linjen. Men sen stannade hon! Mitt ute över asfaltsbanan stod hon still i luften. Då förstod jag att streamern fastnat och att modellen hängde på motordraget och när som helst skulle börja driva in mot pilotlinjen i den kraftiga sidvinden. I det läget drog jag av och sen på för att försöka rycka loss streamern men det var försent, modellen dunsade rätt ner i asfalten. Suck!

Hur kunde streamern fastna? Jag har ju många gånger satt fast streamer-rullen runt en skruvmejsel på det sättet. Jo, jag satte rullen uppe i lovart (mot vinden alltså) och det gjorde att streamern hamnade runt min kasthjälp och då blev det en friktionsbroms som gjorde att streamern fastnade. Skulle satt rulle i lä istället, det hade funkat bättre. Suck igen.

Men skam den som ger sig, efter att alla modeller startat, ut och hämta modellen, tejpa fast höjdrodret som lossnat, trimma om höjdrodret, testa alla roder - nähä, inget funkar. Kolla acken, mycket riktigt, en av kontakterna har glidit ur i smällen. Kopplar ihop, testar rodren, trimmar, ser bra ut. Testar motorn, men nähä... Motorn snurrar ryckigt och sakta runt, den har pajjat i smällen. Dubbel-suck.

Så det blev några sekunders flygtid i final för mig, trist, men så kan det bli ibland. Mest retfullt är att jag på väg hem efter att ha hämtat tjejerna i Ullared kom på felet. Det var så klart en av de tre kablarna till motorn som hoppat ur! Det hade gått att koppla ihop på 1-2 minuter och då hade jag hunnit upp i luften och få 2-3 minuters flygning i finalen i alla fall. Ja vad säger man? Till nästa gång det händer, då ger jag inte upp lika lätt...

Hur gick finalen då? Ja det blev en hel del klipp och en del kollisioner, så mot slutet var det bara två modeller kvar, Åke och någon till som jag inte minns. Gundlach krockade ner sin sista höghöjds-tysk, så nu är dessa modeller historia (enligt hans egen utsago). Det ska bli spännande att se vad han kokar ihop till nästa säsong!





Efter final, prisutdelning som alltid. Innan final låg jag på fjärde plats men halkade ner till sjätte p.g.a. min snöpliga final-krasch. Denny tog hem första-platsen och Pär andraplats, båda på höga poäng. Samuel tog tredjeplats, också med höga poäng och många klipp.

Avslutningsvis, det här var en riktigt rolig tävling och även om min final gick käpprätt så fungerade min utrustning väldigt bra i övriga heat och det gör att det blir roligt och att man blir sugen på att både bygga och flyga mer.

[ kommentar 1 ] ( sb_view_counter_plural_pre1099 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1492 )

<<nav_first <Tillbaks | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | Nästa> nav_last>>