ARF:er på väg! 
Ja det har av olika skäl inte blivit tid över till byggrummet de senaste veckorna. Och än mindre tid för att undersöka om vägen ut till modellflygfältet är användbar igen efter att den varit ofarbar pga all snö.

Men, sammanlagt tre ARF-modeller i Aircombat-storlek är på väg! Vilka det är får förbli en hemlighet tills vidare, men jag kan avslöja att en av dom gjorde jag en ritning av redan 1990 (blev aldrig byggd...), en av dom har jag både ritning och prototypen kvar i flygbart skick och en av dom var länge min favorit-typ.

Ska bli spännande att se hur dom ser ut när dom kommer! Och sen får vi se när jag får tid att sätta ihop dom och provflyga dom. Med tiden ska det bli test av dom, så klart.

[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre1015 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1570 )
Länk till el-setuparna finns i höger-menyn! 
Någon har klagat på att det är svårt att hitta information om de el-setupar jag provat ut. Nu ligger denna information på en egen sida med fast länk i högermenyn.

[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre848 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3.1 / 1676 )
Båtsäsongen rycker närmare... 
Det är stor risk att jag inte kommer att uppdatera den här bloggen på ett bra tag. Båtsäsongen rycker närmare och april månad brukar innebära att all ledig tid går åt till att fixa med båten. Det ska tvättas, rubbas, vaxas, motorn ska gås igenom, saker som gått sönder ska lagas, ny utrustning ska monteras, ja, det är mycket som ska göras innan båten är redo att sjösättas igen.

Min beräkning ligger på ca 80 arbetstimmar innan båten ligger i sjön igen och är redo.

Men någon timme här och där blir det väl över till att bygga fighters. Jag ska främst försöka göra färdigt de modeller jag börjat att konvertera till eldrift. Det är ju alltid bra att ha några extra modeller innan säsongen startar.

[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre708 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1624 )
Hellcut 
Nästa projekt har börjat ta form ikväll. Något så helt ordinärt och kanske t.o.m. tråkigt som en F6F Hellcat. Jodå, den första designen av en Dogfight-Hellcat såg dagens ljus redan 1994-95 om jag minns rätt. Då användes den av de lite mindre vana piloterna som en bra instegskärra. Det var med dåtidens regler som max tillät en .20-motor i nosen på en Hellcat.

Det brukade på den tiden bli en Irvine 20ABC, som maxade sådär en 13.000varv med en 9x4. Med en sån setup blir ju Hellcaten som en nybörjarkärra. Med dagens regler som tillåter en .25 med 15.500 och 9x4 så är läget ett annat.

Hellcat går att bygga i cellplast på ett lätt sätt, ungefär som min P-40, något jag tänker utnyttja. Och sen blir det så klart el-setup i den - den .25-setup jag provat lite grand i vinter. (Se tidigare inlägg för detaljer).

Efter några timmars jobb ikväll är "ritningen" (snarare mall-ritningarna) klar. Återstår att börja skära cellplast. "But it takes two to foam", eller hur det nu var. Om man inte har en datorstyrd skärare så klart och det har jag inte. (Sen kan man ju fundera på varför jag som är en computer-kid inte har en datorskärare och sanningen är att det funderar jag också på...)

Kanske ska lägga morgonkvällen på ytterligare ett projekt? Funderar på en Ki-84 Hayate, detta klassiska plan för mig som var med på Dogfight-tiden. Under 1994-1995 var nämligen Hayate och F8F Bearcat kungarna på arenan p.g.a. den tidens Dogfight-regler som tillät .21-motor för de modeller vars förebild hade en s.k. take-off power på minst 2000hk.

Med dagens regler flyger en Ki-84 med .15 motor, eller motsvarande el-setup. Hayate:n är en kul och fräck kärra. Den liknar lite grand en nedskalad P-47:a men har raka, lättbyggda vingar. Det formligen vimlar dessutom av fräcka målningsscheman till denna förebild. Så nog kan det bli en kul mot-part till Hellcat:en.

Passar väl dessutom bra att bygga dessa två förebilder just nu, när Canal+ precis drar igång med The Pacific - den mer eller mindre officiella efterföljaren till TV-serien Band of Brothers. Pacific utspelar sig ju just i samma krigsskådeplats som för Hellcat och Hayate, d.v.s. Stilla havet 1943-45.

[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre1024 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1646 )
En Aircombat-söndag 


Ja då var snart den här söndagen slut. Det har varit en dag i modellflygets tecken. Det blev till att stiga upp och packa bilen för att bege sig till finalen i Griffon Winter Cup 2010. Väl på plats var det dags för provflygning av Nozefish. Först blev det till att pulsa ut i snön för ett räckviddstest. Mottagaren har ju inte varit igång på 8 år, så lika bra att ta det säkra före det osäkra.

Sen var det bara att koppla ihop och med behjälplig starthjälp av Henrik så kom hon i luften. Som befarat steg hon som en kork rätt upp i luften. Motorriktningen var boven i dramat - motorn behöver riktas en hel del neråt på en sån här långsam modell med stor lyftkraft. Annars flög hon som förväntat, d.v.s. en trög och långsam nybörjarmodell med sidroder. Möjligen var det lite dålig respons på sidorodret. Eller så berodde det på att motorn som sagt var felriktad och att det inte gick att dra på ordentligt. Som bekant är det propellerdraget som ger roderkraften på sidrodret på en sån här modell.

Sen gjorde jag en looping enbart genom att dra på gas. Jodå, det gick rätt bra. Så en 5-8 graders nedåtriktning på motorn är nog inte helt fel på den här modellen.

Så var det dags för provflygning av det hemliga vapnet! Nu har jag tyvärr ingen bild (glömde det) men jag kan avslöja att det hemliga vapnet är en Arado 234 Blitz. Den har setts i luften en gång förut, på WASG 2002 i Tjeckien. Provflygning i tävlingsheat den gången - inget jag rekommenderar. Då - för åtta år sen - var anfallsvinkeln kraftigt fel på modellen och hon steg rakt upp i ca 20 meter i starten. Sen kraschade hon efter ca 40 sekunders flygning efter motorstopp i vänster motor.

Men det var då det. Nu skulle hon provflygas igen, den här gången med mindre anfallsvinkel och med pålitliga elmotorer. Starten gick bra, men hon var otrimmad. Drog kraftigt uppåt (igen!) och en hel del höger. Efter en del mixtrande med trimmet och efter minskat höjdroderutslag (dual rate) så började hon flyga rakt och utan att klippa så fort jag drog höjdroder. Nu började det roliga! Innan hade jag bara såsat runt på halvgas - nu drog jag på full skaft och började leka lite. Hon flyger snabbt (det visste vi i och för sig redan sen Tjeckien) och hon rollar bra och flyger inverterat bra. Svängarna är vida men det är för att hon fortfarande hade klipptendenser.

Efter några minuter var det dags för landning - det var ju dags för första tävlingsheatet, som jag skulle vara med i. Hon flöt ut ok och jag kom in över fältet, precis innan sättning ger jag lite höjdroder för att plana ut och inte sätta henne så hårt - då klipper hon på ca 1m höjd och hjular. Kroppen knäcks under vingen, i övrigt inga skador. Enkelt lagat. Kontentan är att det här kommer att bli en kul modell att lattja runt med, men jag måste minska vingens anfallsvinkel med ca 2 grader.




Å så var det dags för tävlingsheat. Den här gången hade jag batterierna i ett midjebälte under vinterjackan - av den typ man har som turist. Allt för att hålla batterierna varma så länge som möjligt. Jag såg för övrigt ut som en självmordsbombare, med några mystiska paket med sladdar, hängande runt magen...

Överlägset först upp i mitt heat, men blev klippt efter några minuter. Jag jagade så mycket och vilt som möjligt vilket gav några lägen där det var nära säkerhetslinjen och framförallt flera gånger då jag (eller snarare modellen) var nere på absolut noll-nivå. Det påstås att i en av dessa låghöjdsrepor var det tur att bäcken var där, eftersom modellen var nere i bäckfåran - d.v.s. under marknivå.

Denna flygning gjorde att jag fick tävlingens hero-medalj. Kanske just för att jag inte kraschade trots de många nära-krasch -lägena.





På bilden ovan syns tävlingsmodellen, FW190D-9. Notera kablarna som sticker ut på sidan om modellen. Det är pluskabeln mellan batteri och fartreglage som med hjälp av två förlängningskablar fåtts att ligga utanför kroppen. På så sätt får man en "strömbrytare" till modellen. När det är 30 sekunder till beredskap i heatet, kopplar man ihop och modellen är redo för start.

En grej som jag börjat använda på Hitec Optic 6 - och som jag uppskattar mycket - är den lock-knapp som finns på framsidan. När man trycker på den stängs trottelspaken av. Använder man elmotor är detta en riktigt bra finess. Jag trycker på lock så fort jag sätter på sändaren och aktiverar bara trotteln precis när jag vet att jag ska använda elmotorn. På första tävlingen hade jag två incidenter där jag av misstag vispade till trottelspaken (t.ex. med modellens vinge) och elmotorn gick igång. I det ena fallet blev det lite skrapmärken och ett hål i jackan. I det andra ett par slag mot handsken. Hade det varit sommar istället för vinter hade det blivit blodvite i båda fallen. Alltså - en riktigt bra funktion på min Hitec-sändare, som jag nu använder hela tiden.




Väl hemma igen efter finalheat och prisutdelning la jag några timmar i hobbyrummet. Reparation av Aradon gick snabbt, likaså att rikta ner motorn på Nozefish. Sen tog jag tag i en del gamla modeller och att konvertera dom till eldrift. Det är två mustanger och en FW190D-9 där jag framförallt flyttar fram motorspantet några centimeter.

Men jag kommer att fixa lite mer med modellerna, lägga på nytt papper på en del ställen och lacka om. Framförallt Mustangerna ska få olivgrön färg istället för den silverfärg de har idag. I samband med det har jag slipat ner gamla lagningar och tagit bort den söndriga huven på en av Mustangerna, m.m.

Den ena Mustangens vinge har slagit sig kraftigt under årens lopp. Vingen är så skev att den är oflygbar. Efter ett tips från Mattias W använde jag varmluftspistol för att ändra skränkningen på de båda vinghalvorna. Detta gick faktiskt över förväntan. Ända tills jag i ren hybris tänkte räta till vingarna så att det blev helt perfekt. Jodå, nu är skränkningen helt perfekt. Men tyvärr värmde jag lite väl mycket så vingarna har smält ihop på båda yttre vinghalvorna. Vingprofilen är viktig, så den vingen är därmed förstörd. Typiskt. Men metoden fungerar alltså bra, förutsatt att man värmer försiktigt.

Är det då nån idé att renovera gamla modeller? Tja, så länge dom inte är helt slut så kan det ju vara idé att fixa till dom till flygbart skick igen. Framförallt med en pålitlig och vass elmotor och med ny, lätt radioutrustning så kan det bli bra. I samband med renoveringen går jag också igenom rodren, så att dom går fritt och har tillräckliga utslag m.m. Jag går också igenom så att allt är rakt och rätt, som motorriktning, stabbe, fena, m.m. Och det går definitivt fortare att renovera än att bygga nytt.

Så om du har några gamla aircombat-modeller i garderoben (eller som i mitt fall, på vinden) så varför inte ta fram dom och renovera upp dom lite? Kanske t.o.m. konvertera dom till el-drift?

[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre1012 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1365 )

<<nav_first <Tillbaks | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | Nästa> nav_last>>