Solig deltävling 3 


Så var det då dags att flyga wintercup igen. Det var perfekt väder, nästan ingen vind, sol och
temperaturen kröp upp strax över nollan. Jag hade förberett med ombord-kamera på min modell, för att göra kul filmning. Men först blev det provflygning av nytt undervapen som inte flög riktigt som tänkt. Lite för mycket anfallsvinkel på vingen och något baktung gjorde att nya modellen inte riktigt flög så bra som väntat. Men den har potential, så det ska fixas till.

Sen var det det här med Viktors nybörjarmodell. Detta var dåligt förberett eftersom jag fick veta väldigt sent att han ville följa med. Men, väl ute på fältet var det dags att ladda batteriet till hans modell. Problem nummer 1: Laddkabeln till den batteritypen glömd hemma. Löstes genom att tejpa ihop kontakterna. Nåväl, när detta var löst skulle vi koppla ihop de två sändarna (lärare och elev). Elev-sändaren började då beep:a - batteriet var inte laddat. Som tur var har jag köpt en laddkabelhärva som går att koppla till laddaren och som har de flesta laddkontakter. Alltså, leta upp rätt kontakt, ställ om laddaren till rätt batterityp och LADDA.


Det var en hel del publik i det fina vädret, andra nyfikna modellflygare med flera.

Så, dags för start av första heatet. Modellen förberedd med fräsch ack, motorn provkörd. Kameran monterad på vingen och igångsatt. Jag tog det lite lugnt, startade motorn och kastade iväg modellen efter Pasis Spit som kommit i luften strax efter Jannes modell. Men nää. Modellen går över åt vänster och innan jag hinner rädda situationen dyker hon i snön. Gah.

Men, vänta in att alla startat, springa ut och hämta, skaka loss snö från motorn, kolla allting, reda upp streamern, starta upp igen och iväg...

Men näää. Även denna gång går modellen iväg snett utåt vänster och jag får aldrig riktigt kontrollen över den innan den dråser ner i backen och slår av fena och stabbe. End of show.

Nu är jag inte ensam om att krascha till det, Leif lyckas smacka sin Thun så att den blir oflygbar. I övrigt händer inte så mycket i första heatet, inga klipp noterade.

Sen blev det paniklagning i pausen innan final. Roderhorn och stötstång borta efter kraschen. Limma dit nytt roderhorn. Limma tillbaka fena och stabbe igen. Och sen kommer problemet: Jag har inget linkage som passar! Efter många minuter strul hjälper Pasi till med en justerbar stötstång med Z-bock i varje ände och sockerbit i mitten.

Provflyga innan final? Näe, jag låter en i publiken som gärna ställer upp, kasta modellen. Den går ok men måste trimmas om en del. Sen blir det rolig finalflygning! Bara nån minut in i heatet klipper jag Jannes streamer. Kort därefter smackar det till och vi tror att Janne klippt men ser inte vem. Visar sig sen att det inte blev nåt klipp, men nära måste det ha varit för en streamer smackade till, det hördes.

Lågflygning, högflygning, flygning åt alla håll... Jonas gör en hård mellanlandning (antagligen helt oplanerad) men lyckas utan problem få upp kärran i luften igen. Janne och Pasi jagar varandra på riktigt låg höjd (vass-höjd) och jag själv gör mitt bästa för att ge dom nåt att jaga på låg höjd - men inga fler klipp.


Prisutdelning.


Vid prisutdelning visar det sig att mitt klipp lönar sig. Janne vinner med knapp marginal, jag tar andra plats och Pasi tredje. Jonas på fjärde och Leif på femte.


Glad Janne med buckla.


Jonas fick Hero-medalj för sin snabba omstart.


Hero-medaljern tilldelades efter omröstning Jonas för den snabba omstarten i finalen. På fältet var flera piloter som inte flög, Danne the kid agerade t.ex. huvuddomare, Jägermeister agerade journalfilmare och Friedrich m.fl. agerade moralisk support.

Efter prisutdelningen blev det till sist nybörjaflyg med Viktor. Perfekt väder och Viktor gjorde sammanlagt fyra landningar och många landningsförsök innan det blev för jobbigt med solen i ögonen. Vilken perfekt avslutning på en mycket trevlig dag!



[ kommentarer 475 ] ( sb_view_counter_plural_pre2073 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1725 )
Snöig combat 


Det såg inte bra ut när jag steg upp och det var med tvekan jag körde mot Eskilstuna för deltävling två i Griffon Winter Cup. Men på vägen såg det mycket bättre ut, tills jag kom någon mil från Eskilstuna då det började snöa rejält. Det såg alltså inte alls bra ut, men skam den som ger sig. Lagom till tävlingsstart hade snöandet i princip upphört och det var ok väder att flyga combat i.

Men först blev det två provflygningar, som trots det kalla vädret gick riktigt bra.


När Pasi höll briefing sjönk han ner i den djupa snön


Fem piloter blev vi: Jonas, Leif, Janne Pasi och jag. Inför första heat var det som vanligt strid om vem som kom först upp mellan Janne och mig. Janne kanske vann med nån mikrosekund, inte ens huvuddomaren kunde avgöra. Men den bjuder jag på. Jonas fick inte någon bra start utan modellen drog iväg i medvinden och kraschade sen, en bit ut från säkerhetslinjen. Leif kom upp och med fyra modeller i luften blev det bitvis tät action. Dock tog Pasi och jag det lite lugnare, efter vår krasch i förra deltävlingen. Janne var tvungen att ta det lugnt, för hans motor hackade som en gammal... ja jag vet inte vad. Inga klipp i det heatet.


Vi körde finalen direkt efter heatet, för publikens skull


Efter en kort paus körde vi igång finalheatet. Jonas var grounded p.g.a. bl.a. knäckt motorbock. Leif däremot hade modell kvar efter lite mekande innan finalen. Fyra piloter i final med andra ord. Även i den här starten var det tajt om vem som var först, men den här gången var det jag som var någon mikrosekund före Janne. Dessutom gjorde Janne någon märklig manöver som slutade i backen 15 meter längre bort strax framför säk. Det i sin tur gjorde att Pasi klippte Janne på marken och Janne fick öda tid på att knyta fast ny streamer och starta om. Under tiden blev det tät fight mellan Pasi, Leif och mig.

Efter en kort stund är sen Janne uppe i luften igen och nu blir det en hel del fajtande. Efter några minuter klipper Pasi Janne. Sen blir det en riktig "furball" när fyra modeller flyger tätt ihop och två streamers blir klippta. Det visar sig vara Janne och jag som klipper Pasi och Leif. En kort stund därefter krockar Pasi och Janne, och Jannes Spit fladdrar ner mot moder snö. Pasis Thun klarar sig dock relativt väl och han fortsätter att flyga heatet ut. Strax innan heatslut klättrar jag upp på lite höjd och det visar sig klokt för strax innan heatslut börjar acken ta slut, men jag kan glida ner för landning efter heatets slutsignal.


Traditionell korvgrillning


Under den efterföljande korvgrillningen visar det sig att jag vinner bucklan, strax före Janne och Pasi. Det jag vinner på är att jag är oklippt i finalen, plus naturligtvis extrapoängen för andra resp. första modell i luften i första resp. andra heatet. Som extra bonus är mina modeller med hela hem, det enda är lite avskavd färg, vilket i och för sig kan anses vara helt skalaenligt med förebilderna.

På tävlingen hade vi även besök av två andra piloter, nämligen Jägermeistern och Mats the kid. Dessutom en del publik som var tapper i det bitvis rätt kyliga vädret.

Resultat i cupen efter två deltävlingar hittar du här: Cupresultat efter deltävling 2

Nu väntar vi på nästa deltävling, då det förhoppningsvis blir nya provflygningar.



[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre1248 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1621 )
Griffon Winter Cup 2013 har startat! 
Så var det då dags för årets första deltävling i Griffon Winter cup. Sju piloter dök upp till tävling, men bara fem hade modeller med sig. Griffons bygglokal har varit utan el en längre tid och andra faktorer som skaffa hus, skaffa barn, bygga fullskalaplan, m.m. har spelat in så att det är ont om tid och modeller för några av piloterna.


Janne provflyger sin Spitfire, Viktor tittar på.

De piloter som dök upp till tävlingen var Pasi (tävlingsledare), Janne, Jonas och nya piloten Leif. Eller Ghost, Lowflyer, Panzerknacker och Evo, om man ska använda Griffon squads "call-signs". Ja å så jag själv förstås.


Jonas och Pasi meckar med modeller

Provflygningar gick bra, en del intrimning på någon modell, utelandning för någon annan modell (med lång promenad i snön för att hämta), men i det stora hela var det en riktigt fantastisk förmiddag med rätt varmt (ca 3-6 grader), solklart, i princip vindstilla och väldigt vacker inramning med frost i träden och lössnö över hela fältet. Men sen gav så klart Jonas sändar-ack upp (den gick inte ens att ladda upp, vi försökte två gånger med snabbladdare) och utan sändare kan man inte flyga. Och så var vi fyra kvar.

Men skam den som ger sig. Det kallades ihop till första heat och fyra modeller stod på startlinjen, med sina piloter. Först upp i luften var Janne, med Pasi tätt efter. Sen startade jag, med kasthjälp av Papabear. Inga problem att komma upp i luften, men helt plötsligt har jag två elaka som jagar min streamer redan i starten. Nåja, inget som jag inte klarar ut med några snabba undanmanövrer. Sen är det upp på lite höjd för att trimma (men jag provflög ju?) och några rundor fram och tillbaka, ser att Leif kommit upp också, flyger nån cirkus med Janne, sen nån med Pasi å sen svänger Pasi in lite för snävt och PANG så snurrar min Thun ner utan ena vinghalvan och Pasis Thun gör en något snabbare dykning mot moder jord. End of show.


Så här kan det se ut efter en krasch. Går det att laga? Ja, det går det säkert...



Viktor hjälper till att leta efter den försvunna vinghalvan. Pasi i bakgrunden samlar ihop sin skrotade modell och små, små flisor av min vinghalva.


Leif vandrar hem med en hel modell, klar för final.

Eftersom man inte får byta modell i Griffons vintercup så är det slutfluget för både Pasi och mig. Men som tröst blev det uppdukat med grillad korv med korvbröd och choklad eller kaffe, för samtliga. Alltid lika trevlig!

Finalen stod sen mellan rookie Leif och veteran Janne. Nu stannade vi inte kvar till finalen eftersom vi har en lång bit att köra hem, men resultatet blev i alla fall att Janne vann, med Leif på andra, Pasi på tredje och mig på fjärde. Jonas på femte plats, med en "did not fight" p.g.a. den urballade sändaracken. Dags att reparera och bygga nytt till nästa tävling.

[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre827 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1740 )
Fart på bygghörnan igen 
Sådärja, nu har jag äntligen satt igång med vinterns byggen. Det tar alltid emot eftersom bygghörnan på något märkligt sätt alltid blir fullbelamrad med en massa annan skrot som stoppar modellflygbygge. Men efter en del städning går det nu att bygga modellplan där igen.

Efter Trosa-tävlingen hade jag en del att reparera. P-47:an är nu kastad, den blev bara skrot efter kollisionen med Samuels modell.

Först ut att lagas blev Thun, där motorspantet i balsa gett upp och motorn lutar neråt och gör så att spinnern går emot kroppen. Det i sin tur bromsar motor och propeller så mycket att när det händer går planet inte att flyga. Lösningen blev att montera ur motorn, skära loss det gamla motorspantet och limma dit ett nytt i plywood. När detta torkat (PU-lim för att fylla upp) återstår bara att montera tillbaka motorn och limma dit den främre nosdelen på sin plats. Ja och när jag ändå var igång passade jag på att byta ut motorn - som var av min gamla .25-klass -typ - till en Turnigy SK 3536 1400KV. Det lär ge kärran lite bättre skjuts, ska bli intressant att prova.

Typhoonen trodde jag var hel, men ack vad jag bedrog mig. Elmotorn satt lös och efter bortmontering var det lätt att konstaterat att 3 av 4 fästöron helt sonika var av. Nu hade jag ju en exakt likadan motor bortmonterad från Thun:en, men denna hade tappat en av kontakterna till motorn. Så jag monterade bort Thun-motorns fästplatta och satte den på Typhoonens motor och sen tillbaka med allt. Med den reparationen är nu Typhoonen klar för action igen.

Sen blev det till att ta en titt på Zeron. Den fick sig en kyss i Trosa och även där var motorspantet i balsa sönder. Jag gjorde samma sak här, d.v.s skar loss det gamla spantet och limmade dit ett nytt i plywood. Jag har haft problem med att Zeron dyker en hel del, jag tror att det är en kombination av nedåt alfa på både vinge och motor-riktning. Motorns riktning är nu i alla fall åtgärdad, den pekar i princip helt rakt fram, utan nedåtriktning. Vi får se om det hjälper.

Slutligen plockade jag fram den gamla D-9:an att ha som reserv till Griffon Winter cup, som börjar nästa helg. Den verkar vara hel, så den ska nog flyga ok om det behövs.

[ kommentarer 253 ] ( sb_view_counter_plural_pre1098 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 2.9 / 1592 )
Trosa-tradition 


Så har det då återigen flugits Aircombat Eurocup på Trosa modellflygfält. Dagen till ära hade flera piloter från grupp väst tagit sig till Trosa och även den tappre 100-milaköraren Gundlach, utöver de tappra piloterna från grupp Öst som samlats från alla håll.

Min egen insats var inte speciellt väl förberedd utan dagen började med provflygning av den nya Hawker Typhoon, den andra av två modeller som började byggas hösten 2000. Nu var den klar och med el istället för glödmotor som det en gång var tänkt. Provflygningen blev ett flax, på många sätt. Efter ett tiotal meter i luften lossnade höjdrodret ca en centimeter från stabben och planet hamnade i inverterat läge, där jag drog av gas och helt sonika landade kärran upp-och-ner, i medvind. Inga skador på modellen och med lite CA-limning och tejpande så satt höjdrodret på plats igen.

Mitt första heat slutade abrupt. Nya modellen - en Zero - kraschade innan den ens kom ut till landningsområdet. Den hade problem med dyktrim vid provflygningen men en sån start tyder på att det är nåt allvarligt fel, antagligen för lite anfallsvinkel. Motorspantet sprucket, slutfluget i det heatet.

I andra heat tog jag den beprövade Thun:en. Start ok, flög i någon minut, sen tappade kärran dragkraft. Återigen motorspantet som gett upp och spinnern drog mot kroppen vilket gör att motorn inte orkar dra. Nödlandning och slutfluget i det heatet.

Tredje heat blev med den nya Typhoonen. El-setupen är min gamla .25-setup och den gav inte tillräckligt med drag för att ge Typhoonen det lilla som krävs för att bli konkurrenskraftig. Flög dock hela heatet men blev klippt två gånger, den andra gången knappt en meter bakom stjärten. Puh...

Fjärde heat blev med fjärdemodellen, den återuppbyggda P-47 Thunderbolt. Innan heatet sa jag till Samuel att " nu smäller det säkert, P-47:an har tävlat i två år tidigare i Trosa och alltid kolliderat, så...". Väl uppe i heatet (först i luften) och efter lite trimning, så blev det riktigt tajt fight, med främst Samuel men också en del andra hetsporrar efter P-47:an. Jag gjorde mitt bästa och var väl nära att klippa några gånger men efter ca 2 minuter small det och ner singlar både min och Samuels Latecore. End of show.

Min placering blev 13:e av 16 deltagare. Inte speciellt bra, men har man inte koll på sin utrustning så är det vad man kan vänta sig. Dags att byta motorspant från hård balsa - som inte håller - till plywood. I samma veva är det dags att fasa ut de gamla elmotorerna och köra med nyare och bättre varianter.



Å så väntar vi....





Start i fjärde rundan, andra heatet. Pär Bertilssons Wildcat på väg upp i hetluften.






De här två bilderna visar hur tät flygningen var under hela tävlingen. Det blev också en del kollisioner, det går helt enkelt inte att undvika när man flyger så tajt och fort.

[ kommentarer 233 ] ( sb_view_counter_plural_pre1283 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1847 )

<<nav_first <Tillbaks | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | Nästa> nav_last>>