Griffon Winter Cup 2013 har startat! 
Så var det då dags för årets första deltävling i Griffon Winter cup. Sju piloter dök upp till tävling, men bara fem hade modeller med sig. Griffons bygglokal har varit utan el en längre tid och andra faktorer som skaffa hus, skaffa barn, bygga fullskalaplan, m.m. har spelat in så att det är ont om tid och modeller för några av piloterna.


Janne provflyger sin Spitfire, Viktor tittar på.

De piloter som dök upp till tävlingen var Pasi (tävlingsledare), Janne, Jonas och nya piloten Leif. Eller Ghost, Lowflyer, Panzerknacker och Evo, om man ska använda Griffon squads "call-signs". Ja å så jag själv förstås.


Jonas och Pasi meckar med modeller

Provflygningar gick bra, en del intrimning på någon modell, utelandning för någon annan modell (med lång promenad i snön för att hämta), men i det stora hela var det en riktigt fantastisk förmiddag med rätt varmt (ca 3-6 grader), solklart, i princip vindstilla och väldigt vacker inramning med frost i träden och lössnö över hela fältet. Men sen gav så klart Jonas sändar-ack upp (den gick inte ens att ladda upp, vi försökte två gånger med snabbladdare) och utan sändare kan man inte flyga. Och så var vi fyra kvar.

Men skam den som ger sig. Det kallades ihop till första heat och fyra modeller stod på startlinjen, med sina piloter. Först upp i luften var Janne, med Pasi tätt efter. Sen startade jag, med kasthjälp av Papabear. Inga problem att komma upp i luften, men helt plötsligt har jag två elaka som jagar min streamer redan i starten. Nåja, inget som jag inte klarar ut med några snabba undanmanövrer. Sen är det upp på lite höjd för att trimma (men jag provflög ju?) och några rundor fram och tillbaka, ser att Leif kommit upp också, flyger nån cirkus med Janne, sen nån med Pasi å sen svänger Pasi in lite för snävt och PANG så snurrar min Thun ner utan ena vinghalvan och Pasis Thun gör en något snabbare dykning mot moder jord. End of show.


Så här kan det se ut efter en krasch. Går det att laga? Ja, det går det säkert...



Viktor hjälper till att leta efter den försvunna vinghalvan. Pasi i bakgrunden samlar ihop sin skrotade modell och små, små flisor av min vinghalva.


Leif vandrar hem med en hel modell, klar för final.

Eftersom man inte får byta modell i Griffons vintercup så är det slutfluget för både Pasi och mig. Men som tröst blev det uppdukat med grillad korv med korvbröd och choklad eller kaffe, för samtliga. Alltid lika trevlig!

Finalen stod sen mellan rookie Leif och veteran Janne. Nu stannade vi inte kvar till finalen eftersom vi har en lång bit att köra hem, men resultatet blev i alla fall att Janne vann, med Leif på andra, Pasi på tredje och mig på fjärde. Jonas på femte plats, med en "did not fight" p.g.a. den urballade sändaracken. Dags att reparera och bygga nytt till nästa tävling.

[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre827 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1740 )
Fart på bygghörnan igen 
Sådärja, nu har jag äntligen satt igång med vinterns byggen. Det tar alltid emot eftersom bygghörnan på något märkligt sätt alltid blir fullbelamrad med en massa annan skrot som stoppar modellflygbygge. Men efter en del städning går det nu att bygga modellplan där igen.

Efter Trosa-tävlingen hade jag en del att reparera. P-47:an är nu kastad, den blev bara skrot efter kollisionen med Samuels modell.

Först ut att lagas blev Thun, där motorspantet i balsa gett upp och motorn lutar neråt och gör så att spinnern går emot kroppen. Det i sin tur bromsar motor och propeller så mycket att när det händer går planet inte att flyga. Lösningen blev att montera ur motorn, skära loss det gamla motorspantet och limma dit ett nytt i plywood. När detta torkat (PU-lim för att fylla upp) återstår bara att montera tillbaka motorn och limma dit den främre nosdelen på sin plats. Ja och när jag ändå var igång passade jag på att byta ut motorn - som var av min gamla .25-klass -typ - till en Turnigy SK 3536 1400KV. Det lär ge kärran lite bättre skjuts, ska bli intressant att prova.

Typhoonen trodde jag var hel, men ack vad jag bedrog mig. Elmotorn satt lös och efter bortmontering var det lätt att konstaterat att 3 av 4 fästöron helt sonika var av. Nu hade jag ju en exakt likadan motor bortmonterad från Thun:en, men denna hade tappat en av kontakterna till motorn. Så jag monterade bort Thun-motorns fästplatta och satte den på Typhoonens motor och sen tillbaka med allt. Med den reparationen är nu Typhoonen klar för action igen.

Sen blev det till att ta en titt på Zeron. Den fick sig en kyss i Trosa och även där var motorspantet i balsa sönder. Jag gjorde samma sak här, d.v.s skar loss det gamla spantet och limmade dit ett nytt i plywood. Jag har haft problem med att Zeron dyker en hel del, jag tror att det är en kombination av nedåt alfa på både vinge och motor-riktning. Motorns riktning är nu i alla fall åtgärdad, den pekar i princip helt rakt fram, utan nedåtriktning. Vi får se om det hjälper.

Slutligen plockade jag fram den gamla D-9:an att ha som reserv till Griffon Winter cup, som börjar nästa helg. Den verkar vara hel, så den ska nog flyga ok om det behövs.

[ kommentarer 254 ] ( sb_view_counter_plural_pre1099 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 2.9 / 1592 )
Trosa-tradition 


Så har det då återigen flugits Aircombat Eurocup på Trosa modellflygfält. Dagen till ära hade flera piloter från grupp väst tagit sig till Trosa och även den tappre 100-milaköraren Gundlach, utöver de tappra piloterna från grupp Öst som samlats från alla håll.

Min egen insats var inte speciellt väl förberedd utan dagen började med provflygning av den nya Hawker Typhoon, den andra av två modeller som började byggas hösten 2000. Nu var den klar och med el istället för glödmotor som det en gång var tänkt. Provflygningen blev ett flax, på många sätt. Efter ett tiotal meter i luften lossnade höjdrodret ca en centimeter från stabben och planet hamnade i inverterat läge, där jag drog av gas och helt sonika landade kärran upp-och-ner, i medvind. Inga skador på modellen och med lite CA-limning och tejpande så satt höjdrodret på plats igen.

Mitt första heat slutade abrupt. Nya modellen - en Zero - kraschade innan den ens kom ut till landningsområdet. Den hade problem med dyktrim vid provflygningen men en sån start tyder på att det är nåt allvarligt fel, antagligen för lite anfallsvinkel. Motorspantet sprucket, slutfluget i det heatet.

I andra heat tog jag den beprövade Thun:en. Start ok, flög i någon minut, sen tappade kärran dragkraft. Återigen motorspantet som gett upp och spinnern drog mot kroppen vilket gör att motorn inte orkar dra. Nödlandning och slutfluget i det heatet.

Tredje heat blev med den nya Typhoonen. El-setupen är min gamla .25-setup och den gav inte tillräckligt med drag för att ge Typhoonen det lilla som krävs för att bli konkurrenskraftig. Flög dock hela heatet men blev klippt två gånger, den andra gången knappt en meter bakom stjärten. Puh...

Fjärde heat blev med fjärdemodellen, den återuppbyggda P-47 Thunderbolt. Innan heatet sa jag till Samuel att " nu smäller det säkert, P-47:an har tävlat i två år tidigare i Trosa och alltid kolliderat, så...". Väl uppe i heatet (först i luften) och efter lite trimning, så blev det riktigt tajt fight, med främst Samuel men också en del andra hetsporrar efter P-47:an. Jag gjorde mitt bästa och var väl nära att klippa några gånger men efter ca 2 minuter small det och ner singlar både min och Samuels Latecore. End of show.

Min placering blev 13:e av 16 deltagare. Inte speciellt bra, men har man inte koll på sin utrustning så är det vad man kan vänta sig. Dags att byta motorspant från hård balsa - som inte håller - till plywood. I samma veva är det dags att fasa ut de gamla elmotorerna och köra med nyare och bättre varianter.



Å så väntar vi....





Start i fjärde rundan, andra heatet. Pär Bertilssons Wildcat på väg upp i hetluften.






De här två bilderna visar hur tät flygningen var under hela tävlingen. Det blev också en del kollisioner, det går helt enkelt inte att undvika när man flyger så tajt och fort.

[ kommentarer 233 ] ( sb_view_counter_plural_pre1283 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1847 )
Lattjo liten pryl 
Denna söndag-eftermiddag blev det en hel del skolflyg med sonen, som nu kan både starta, flyga och landa hjälpligt, även om det fortfarande krävs DK i vissa situationer (kanske bara jag som är lite känslig, men när det börjar närma sig träden tar jag gärna över för att slippa klättra i trädtopparna).

Emellan skolflygningarna hann jag även med att prova min EPP-combatkärra, med sonen som kasthjälp. Liten lätt rackare som flyger kvickt som sjutton trots liten motor. Men efter några minuters busflygning tjoffade det till i luften, delar seglade ner och modellen började glidflyga. Inga problem att glidflyga ner den till en landning bara några meter från där vi stod, men vad hade trillat loss? Sonen hade tagit ut riktmärke (han har lärt sig...) så det var lätt att hitta prylen: Det var propellern som lossnat och låg på marken en bra bit från modellen.

Vad som hände var att motorfästet lossnade i en hård manöver, vilket gjorde att propeller slog i kroppen tills gummibandsfastsättningen lossnade och propellern trillade mot marken. Inga större skador således, bara lite smältlim för att limma fast motorfästet till kroppen igen (redan fixat).

[ Lägg till kommentar ] ( sb_view_counter_plural_pre989 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 2.9 / 1602 )
Deltävling 5, Griffon Winter Cup 2012 


Ja till den här deltävlingen hade jag en del att försvara. Två vinster på raken innan, men att lyckas med en tredje på rad? Vädret skulle vara hyfsat, med bra temperatur och inte så mycket vind. Sanningen var att det var en liten bit över noll och duktigt med blåst och ingen sol, d.v.s. inte alls speciellt najs väder. Men skam den som ger sig.

Vi började dagen med skolflyg, sonen och jag. Gick inget vidare, elsegelmodellen blåste bort i vinden och det blåste så kallt att ögonen tårades trots att jag hade solglasögon som läade av den kalla vinden. Lyckades få ner den lilla lätta elseglaren hel i alla fall.

Nästa projekt blev att provflyga mitt nya japanska undervapen. I med ack, be Janne om starthjälp och så iväg! Modellen var mycket otrimmad, drog en hel del vänster och dök som en falk (?) men efter nästan en minuts trimmande fick jag rätsida på den. Med full gas visar den sig vara en riktigt kul bekantskap. Jag ville prova vingprofilen som jag valt ut till mina nya projekt och den visade sig fungera ypperligt. Jag pressade runt modellen i riktigt riktigt snäva svängar utan tendens till klipp eller att den tappar kurs eller nåt. Vingen liksom bara hänger i. Provade också ny elmotorsetup, med lägre KV (varvtal) och högre stigning. Det gav kanske inte riktigt topphastighet men ett kraftigt drag oavsett dykning eller stigning. Landningen var en barnlek, trots den byiga vinden. Klart godkänd så långt. Nöjd!

Så, dags för heatstart i deltävling 5. Jag laddade upp med vinnarmaskinen Mustang PR-R. Vi var bara tre deltagare, Pasi, Janne och jag hade letat oss ut med modeller i kylan. Mattias och Danne dök upp utan modeller, men fick agera huvuddomare (ett heat vardera).

Inför heatstart trimmade jag några snäpp höjd som jag gjort på förra tävlingen. Starten går, jag springer fram, startar motorn, kastar iväg modellen, den stiger men dyker och när jag precis fått handen till sändaren gör modellen en störtdykning och samtidigt vänster-roll rätt ner i marken. End of show. Mustang Kraasch.


Pasi och Janne flyger

Pasi och Janne kommer dock upp i luften (Janne var strax före mig i luften) och efter bara någon minut smäller det till och modellerrna krockar, strax efter att Janne klippt Pasis streamer. Pasis Thun blir av med båda sina stjärtfenor men Pasi lyckas göra någon form av kontrollerad nödlandning trots det. Janne hann inte gotta sig åt sin lycka speciellt länge, det tog bara några sekunder så dog motorn i hans höghöjds-spit och med följande glidflykt ner till nödlandning.

Heat 1 var över inom 1 minut...

I pausen innan final provade jag en EPP-Combatmodell med lite halvlyckat resultat. En kommunikationsmiss i första starten gjorde att Janne kastade iväg modellen utan att motorn var igång och jag inte var beredd. Modellen kastades runt i vinden och det blev en halvkrasch men eftersom modellen är så lätt var det bara propellern som lossnade från sitt gummibandsfäste.

I nästa försök gick starten bättre, men efter bara några sekunders flygtid hände någonting med en av kablarna till motorn - den gick av - och motorn dog med nödlandning som resultat.

Det går inte att dra så många slutsatser av så korta flygningar, men två saker kan man i alla fall säga: Dels är det fantastiskt med så lätta modeller som inte skadas vid krasch men nackdelen är att de är så lätta att de knappast går att flyga i lite vind, som det var idag.

Nåväl, dags för final. Min Mustang var ju kraschad, så jag fick bli fotograf istället. Pasi hade lyckats leta upp sina två fenor och limmat tillbaka dom på Thunen och dessutom fått bort det mesta av leran som kletat sig fast på motorn, efter nödlandningen ute i gyttjeåkern.


Tät flygning mellan Thun och höghöjds-spit

Båda modellerna kom upp i luften snabbt och det blev en tajt flygning med många nära-situationerr, men trots det blev ingen streamer klippt och inga fler kollisioner. Däremot lyckades Pasi göra en riktig lågflygning som slutade i ett klipp - av vassen vid åkanten! Tjoff, tjoff lät det, och bevis fanns på flera ställen på modellen efter landning, i form av vass-strån som fastnat. En Griffon Hero-medalj blev belöningen för detta tilltag.


"Så in i vassen", skulle man kunna säga. Vass hänger från både nos och stjärtparti


Pasi tyckte att modellen var lite instabil under finalheatet. Det kan ha berott på att ena stabben var i princip helt av, vilket upptäcktes efter landning.

Hur gick det nu i tävlingen då? Ja, Janne tog täten från första heat och behöll ledningen genom finalen (först i luften, inte klippt, full flygtid), så Janne vann. Efter första heat låg jag faktiskt tvåa, eftersom jag kommit upp i luften som tvåa och efter mina korta sekunder i luften ändå förblev oklippt. Pasi var därför tvungen att reparera sin modell och flyga finalheatet för att slå mig, vilket han också gjorde. Janne 1:a, Pasi tvåa och jag trea, således.


[ kommentarer 251 ] ( sb_view_counter_plural_pre1545 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 2.9 / 1893 )

<<nav_first <Tillbaks | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | Nästa> nav_last>>