SM 2013 i Örebro! 
Ja, ska man sammanfatta årets SM i Aircombat blir det med orden "mycket flygning och nästan för bra väder!"

Om vi börjar med vädret, så var det rena högsommarvärmen båda dagarna och lite vind, nästan vindstilla. Fantastiskt bra väder, nästa lite för bra, faktiskt. Det blev så varmt att man helst ville gå någonstans där det finns skugga - vilket det normalt finns mycket lite av på ett modellflygfält.

Huvudklassen i Aircombat startade strax innan lunch på lördagen. Planen var att köra tre rundor WWII-combat, tre rundor WWI-combat och avsluta dagen med Twin heat Trophy.

Det var 18 deltagare på tävlingen, vilket är rätt lite för att vara Örebro. Det var många som inte kunde delta av olika skäl. I mitt första heat flög jag Zero, som inte provflugits efter lagningen. Funkade bra och det blev ett tätt och häftigt heat. Motorn dog ca en minut innan slutsignalen, vilket visar på att jag var tvungen att köra på fullskaft hela tiden för att kunna hålla tempo med de andra modellerna. Inga klipp i det heatet dock.

I andra heat small det efter någon minut. Visade sig att Pasi dundrat ner Zeron och det var verkligen inte många hela delar kvar! Hittade som tur var all utrustning, så bara modellen i sig förlorad. Knappt nån flygtid och med streamern klippt blev det ett riktigt dåligt heat.

Tredje heat fick jag ta till P-39:an, nu med en större och mer stryktålig motor. Efter lite trim flög den helt ok och det blev tät flygning och jag lyckades få till ett klipp. Precis som med Zeron räckte inte batteriet hela heatet utan jag landade ca en minut innan slutsignalen.

Efter WWII-combaten fortsatte vi med WWI-combat, d.v.s. luftstrid med biplan från tiden för första världskriget. Jag skulle nu testa min Nieuport i tävling för första gången. Fick hjälp av domare Pär B i starten och det gick över förväntan. Modellen har inte flugit på två år, men trimmet stämde rätt väl och modellen flög helt ok. Med fem andra modeller i luften blev det riktigt roligt att jaga efter dom andra, som mest fokuserade på att panga ner markmålen (d.v.s. 1m höga stolpar av vit friggo).

I slutet av heatet lyckades jag klippa av hela streamern på Peter E:s maskin, och dessvärre även några jack i hans högra höjdroder. Som tur var kraschade han inte och jacken i höjdrodret gick att laga med lite lim och tejp.

I andra heatet WWI jagade jag vidare efter de andra maskinernas streamer, men jag blev lite för ivrig och klantade till en manöver och kraschade kärran. Den blev inte helt förstörd, men det kommer att bli en hel del jobb att laga den.

Tredje heatet WWI fick jag alltså hoppa över - jag hade ju bara en WWI-modell. Men efter WWI skulle vi köra ett heat med enbart tvåmotoriga kärror. Det visade sig att hela 12 piloter ville delta i detta heat och vi beslutade oss för att köra det som ett enda heat. Jag startade med min Mosquito, med Pasi som kasthjälp innan han startade sin ME110, och jag var nog första maskin i luften. Mosquiton flög rätt så ok, men efter några minuter började motorerna strula och till slut tappade modellen orken helt och jag fick göra en hård nödlandning. Resultatet blev en avslagen motor och ett avslaget nosparti (där de båda tunga batterierna satt).

Efter en trevlig kväll med middag och live-musik fortsatte SM på söndagen med dag två. WWII-combat fortsatte med två rundor, jag flög med P-39:an i mitt första heat och hade modellens konstruktör och tillverkare Denny som domare och kasthjälp. Det var rolig och tuff flygning men jag fick inte till nåt klipp men lyckades som enda modell (tror jag?) förbli helt oklippt, vilket var en bedrift i sig. Tyvärr slogs motorspantet loss i landningen, så nu blev det till att återigen byta modell.

I femte och sista heatet för min del flög jag min konstruktion av Hellcat, för första gången i "skarp strid". Det blev en slags provflygning av modellen med ändrad anfallsvinkel för vingen. Ändringen gjorde susen, Hellcat:en var riktigt rolig att flyga. Jag hade satt på en maxad propeller med en tum större diameter (max enligt reglerna). Döm om min förvåning när modellen efter ca 3-4 minuter helt tappar drag i motorn och måste nödlandas. Hade den större propellern överbelastat motorn så att motorn brunnit upp? Nja, inte riktigt. Nog hade motorn brunnit upp alltid, men det berodde på den ca 6 meter långa streamer som trasslat in sig och snurrat upp sig runt motorn. Det blev för tungt för motorn att dra och den brann upp. Men klipp var det, så det blev mitt andra klipp på den här tävlingen!

Efter att de sista två rundorna WWII hade körts flögs finalen i WWI. Vid det här laget fanns det bara tre modeller kvar som kunde delta. Bl.a. jag själv hade kvalat in till finalen, men hade ingen modell kvar att flyga med. Av olika skäl var det ibland bara en dubbeldäckare i luften, så denna final var kanske lite avslagen, men bjöd trots det på några godbitar i form av underhållande omstarter och lyckade attacker på markmålen.

Hela SM avslutades med finalen i WWII. De flesta av deltagarna deltog på VM i augusti, så det blev ett riktigt tätt heat med otroligt häftig flygning! Av olika skäl trillade modell efter modell ner, så när slutsignalen ljöd var det bara två modeller kvar i luften, bl.a. segraren Per D.

Efter prisutdelning gav sig hela gänget ut på en " missing engine search", eftersom Samuel i en kollision dagen innan blivit av med en motor. Först hittade vi ljuddämparen och sen motorn, vilket gjorde Samuel glad. Därefter var det bara att sätta sig i bilen, och åka hem medan man kylde ned sig med hjälp av AC:n.

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1604 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 2424 )

<<nav_first <Tillbaks | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | Nästa> nav_last>>