Trosa-tävlingen 2013 


Då var det dags för traditionsenlig tävling i Trosa. Lika traditionsenligt var det fint väder. Det hade regnat mängder i två dagar och prognosen säger att det ska regna dagen efter tävlingen, så man kan verkligen snacka om att ha tumme med vädergudarna.



Dagen till ära hade jag med mig både Viktor och hans kompis Sebbe. Eftersom vi var få deltagare på tävlingen, bara 9 stycken, behövdes det extra pilotdomare. Viktor blev då utsedd att vara domare, med Sebbe som biträdande domare. Detta gjorde dom under fem tävlingsheat, utan större problem.



För min del blev det Zeron i första heat. Rätt så snart gjorde jag ett klipp, det första för året. Den klippta streamern fastnade runt vingen så det blev lite svårstyrt i den bitvis rätt byiga vinden. Efter ett tag lossnade den och jag blev dessutom klippt, vilket gjorde det mer lättfluget. Det var dessutom kass solljus, så det var svårt att se hur modellerna låg. Ett kort tag tappade jag t.o.m. bort min modell, men efter några sekunder hade jag kontroll på den igen. Den flög alltså helt själv i rätt många sekunder, vilket är ett bra betyg åt Zeron.

Andra heat var tajt, mycket jagande, tills det small till och Zeron kolliderade med någon annan modell och trillade neråt utom kontroll. Efter heatslut hittade jag modellen 1dm från kanten på ån som går en bit ut på fältet! Snacka om tur. Modellen var inte speciellt skadad, kroppen var av strax framför vingen, men drivacken var borta och det var inte ens någon idé att leta efter den.



Inför tredje heat ställde jag om till Spitfiren. Denna blev omvandlad till PR-mode (Photo reconnissance) genom att jag fäste den lilla mini-kameran till modellen. Det verkar som att det blev lite flygfilm den här gången, vi får se hur det ser ut när filmen kommer tillbaka framkallad från fotospaningsdetaljen i Griffon sqd.

Spiten flög inget vidare i den byiga vinden, jag fick verkligen använda all flygkunskap för att inte plantera den. Men bitvis flög den riktigt bra, många nära-klipp, men nära skjuter ingen hare, som det heter.



Med ett klipp och hyfsad flygtidder i bagaget tog jag mig till final. Eftersom Spiten inte flugit så bra valde jag att ta P-39:an istället. Denna hade fått en ny motor efter motor-burnouten på Borlänge-tävlingen. Tyvärr visade det sig att lufthålen som jag gjort inte räckte utan även denna motor brann upp efter ca 20 sekunders flygtid. Det är helt klart så att dessa motorer inte tål att flygas med 9x6 prop nån längre stund, så nu får det bli plan B och byta till större, tåligare motor.

Finalen i övrigt var tät och resulterade även i några kollisioner, en med överflygning av säk-linjen. Annars höll sig trenden med att det var få kollisioner under tävlingen, trots tajt flygning med sju piloter i varje heat.



Vid prisutdelningen visade det sig att jag hamnade på sjunde plats, d.v.s. sista platsen i finalen. Inte så förvånande med tanke på min korta flygtid i finalen.

Vann gjorde Pär Bertilsson, tvåa Pasi och trea Mikael Kilbro. Kul för Pasi som flög bra hela tävlingen och som provade sin Messerchmitt 110 med två elmotorer i finalen.



Sammanfattningsvis var det en bra tävling, bra väder, bra arrangemang, bra mat och dryck i kafeterian som lokala klubben stod för och bra sekretariat av Therez, som alltid. Några bonustimmar i bygghörnan, sen är det dags att ladda om inför Örebro-tävlingen i september. Något VM i Finland blir det inte för min del, det krockar med andra planer och jag har heller inte vare sig tillräckligt med modeller eller träning för att det skulle bli tillräckligt kul att åka.

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1209 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 2066 )

<<nav_first <Tillbaks | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | Nästa> nav_last>>