Nu börjar säsongen! 
För oss i anrika Griffon squadron innebär Örebro-tävlingen inte slutet på tävlingssäsongen, utan starten på vintersäsongen. För det är då vi kryper ner i bygghörnorna och bygger och sen flyger vi Griffon Winter Cup.

Så nu är då Örebro-tävlingen över och säsongen har börjat!

Allvarligt talat, hur gick det då? Ja, vädrets makter var inte med oss på lördagen. Det småregnade konstant och blåste en kall nordanvind. Själv satte jag upp ett regntält och kröp in i det och började mecka. Emellanåt kröp jag ut och flög ett heat, dömde ett heat och sen kröp jag tillbaka in och meckade.

I första heat hade jag problem med skevroderlinkaget på Typhoonen och fick mecka med detta under heatets gång, p.g.a. tidsbrist. Men upp kom jag. Och klippt blev jag. I andra heat gick det bättre. Typhoonen i god vigör slungade sig upp i heatluften och jagade streamers. Men till ingen nytta. Efter några minuter klippte någon inte bara min streamer utan även fenan och halva höjdrodret. Med bara halva höjdrodret kvar kunde jag glida ner i en brant landning, men ändock en form av landning.

Riktigt förvånad hittade jag fenan fortfarande hängande i mottagarantennen (som i sig var klippt...). Så dags, för att ta fram FW190D-9:n. Började inte bra, en mottagare som slutade att fungera. Hade kopplat en servokabel fel och resultatet blev antagligen en bränd mottagare. Ja, det var ju inte vilken servokabel som helst utan fartreglagets kabel, d.v.s. den som förser mottagaren med ström. Hamnar den fel, ja då blir det fel.

Bytte mottagaren och trimmade in allt. Väl på startlinjen skulle jag varva upp motorn medan NC Henrik skulle kasta modellen (den var ju inte provflugen sen senaste tävlingen). Men motorn varvade på ett märkligt sätt upp och ner i varv. Drog av gasen, började varva upp lite långsammare och TJONG så lossnade halva motorn och propellern också! Nånting måste ha blivit fel när jag monterade ihop motorn efter Trosa-tävlingen. I alla fall måste jag ha misslyckats med låsringen till motoraxeln, som håller ihop motorn. Noll flygtid i sista heat och därmed säkrade jag en näst sista plats av 31 piloter. Suck.

Efter lördagens middag och fest (jag säger bara C-stoff och Griffons Mongo...) så visade sig söndagen i alla fall bjuda på uppehållsväder, om än ett kallt sådant med kyliga nordvindar. Först ut var twin-heat Trophy som jag hoppade över. Ar 234:an var inte intrimmad och jag hade tappat sugen efter lördagens regnelände.

Däremot hade jag lagom till första rundan monterat en ny motor i D-9:an och bytt till 2.4GHz. Jag hade till och med provflugit kärran innan första rundan startade. I den rätt så kraftiga vinden valde jag att sätta i den mindre acken - 3000mAh - för att få lägre vikt och därmed bättre drag i kärran. Nackdelen med en sån taktik är att jag bara får ca 5 min flygtid.

I första heat gjorde jag inom kort ett klipp. Därefter rolig flygning tills acken började ta slut och det var dags att landa. Andra heat var också roligt, men inga klipp. När acken började ta slut var jag inte tillräckligt snabb på att linjera upp mot vinden och landa utan gjorde en halvtaskig nödlandning som resulterade i knäckt propeller och knäckt motorfäste. För lite tid för att laga detta innan 3:e rundan, så det blev till att plocka fram den andra D-9:an.

Det blev till att provflyga och trimma denna D-9 i tredje rundan. Visade sig behöva en hel del trim och framförallt hade den klipptendenser. Efter ca två och en halv minut brakade det neråt i en sväng som gick för brant neråt och kraschen var ett faktum.

Nu var inte tävlingen slut för det, för min del. Dagen till ära hade arrangörerna valt att stoppa in ett "nostalgi-heat" mellan 3:e rundan och finalen. För att få flyga i nostalgiheatet krävdes en modell från 90-talet (helst byggd på 90talet) och utrustning från 90-talet. Det var allehanda gamla alster som ställde upp startlinjen. 8 piloter och modeller, allt som allt. Själv ställde jag upp med prototypen till Spitfiren, med standardservon (40g/st) och fullstor mottagarack. Motorn blev en OS15LA - kanske inte klockren 90-talsutrustning, men med tanke på vinden under heatet och Spitfirens tjocka vingprofil är jag glad att jag valde denna.

Efter en hel del motorstrul i början av heatet kom jag så till slut upp i luften. Riktigt rolig flygning, tills motorn dog efter ett par minuter och det blev nödlandning en bit ut på fältet.

Så nu har man fått fler bonustimmar i bygghörnan. Typhonen behöver lagas, D-9:an behöver byta motorfäste och den gamla D-9:an behöver egentligen skrotas, för den flyger definitivt inte bra.

Jag hann inte provflyga vare sig Mustangen eller Kometen (mitt hemliga vapen), det får bli nån annan gång helt enkelt.

Nu blir det till att fokusera om igen, för nu ska båten upp och det kommer att ta några helgers jobb för att göra båten färdig inför vintern.

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1165 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 2164 )

<<nav_first <Tillbaks | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | Nästa> nav_last>>