En Aircombat-söndag 


Ja då var snart den här söndagen slut. Det har varit en dag i modellflygets tecken. Det blev till att stiga upp och packa bilen för att bege sig till finalen i Griffon Winter Cup 2010. Väl på plats var det dags för provflygning av Nozefish. Först blev det till att pulsa ut i snön för ett räckviddstest. Mottagaren har ju inte varit igång på 8 år, så lika bra att ta det säkra före det osäkra.

Sen var det bara att koppla ihop och med behjälplig starthjälp av Henrik så kom hon i luften. Som befarat steg hon som en kork rätt upp i luften. Motorriktningen var boven i dramat - motorn behöver riktas en hel del neråt på en sån här långsam modell med stor lyftkraft. Annars flög hon som förväntat, d.v.s. en trög och långsam nybörjarmodell med sidroder. Möjligen var det lite dålig respons på sidorodret. Eller så berodde det på att motorn som sagt var felriktad och att det inte gick att dra på ordentligt. Som bekant är det propellerdraget som ger roderkraften på sidrodret på en sån här modell.

Sen gjorde jag en looping enbart genom att dra på gas. Jodå, det gick rätt bra. Så en 5-8 graders nedåtriktning på motorn är nog inte helt fel på den här modellen.

Så var det dags för provflygning av det hemliga vapnet! Nu har jag tyvärr ingen bild (glömde det) men jag kan avslöja att det hemliga vapnet är en Arado 234 Blitz. Den har setts i luften en gång förut, på WASG 2002 i Tjeckien. Provflygning i tävlingsheat den gången - inget jag rekommenderar. Då - för åtta år sen - var anfallsvinkeln kraftigt fel på modellen och hon steg rakt upp i ca 20 meter i starten. Sen kraschade hon efter ca 40 sekunders flygning efter motorstopp i vänster motor.

Men det var då det. Nu skulle hon provflygas igen, den här gången med mindre anfallsvinkel och med pålitliga elmotorer. Starten gick bra, men hon var otrimmad. Drog kraftigt uppåt (igen!) och en hel del höger. Efter en del mixtrande med trimmet och efter minskat höjdroderutslag (dual rate) så började hon flyga rakt och utan att klippa så fort jag drog höjdroder. Nu började det roliga! Innan hade jag bara såsat runt på halvgas - nu drog jag på full skaft och började leka lite. Hon flyger snabbt (det visste vi i och för sig redan sen Tjeckien) och hon rollar bra och flyger inverterat bra. Svängarna är vida men det är för att hon fortfarande hade klipptendenser.

Efter några minuter var det dags för landning - det var ju dags för första tävlingsheatet, som jag skulle vara med i. Hon flöt ut ok och jag kom in över fältet, precis innan sättning ger jag lite höjdroder för att plana ut och inte sätta henne så hårt - då klipper hon på ca 1m höjd och hjular. Kroppen knäcks under vingen, i övrigt inga skador. Enkelt lagat. Kontentan är att det här kommer att bli en kul modell att lattja runt med, men jag måste minska vingens anfallsvinkel med ca 2 grader.




Å så var det dags för tävlingsheat. Den här gången hade jag batterierna i ett midjebälte under vinterjackan - av den typ man har som turist. Allt för att hålla batterierna varma så länge som möjligt. Jag såg för övrigt ut som en självmordsbombare, med några mystiska paket med sladdar, hängande runt magen...

Överlägset först upp i mitt heat, men blev klippt efter några minuter. Jag jagade så mycket och vilt som möjligt vilket gav några lägen där det var nära säkerhetslinjen och framförallt flera gånger då jag (eller snarare modellen) var nere på absolut noll-nivå. Det påstås att i en av dessa låghöjdsrepor var det tur att bäcken var där, eftersom modellen var nere i bäckfåran - d.v.s. under marknivå.

Denna flygning gjorde att jag fick tävlingens hero-medalj. Kanske just för att jag inte kraschade trots de många nära-krasch -lägena.





På bilden ovan syns tävlingsmodellen, FW190D-9. Notera kablarna som sticker ut på sidan om modellen. Det är pluskabeln mellan batteri och fartreglage som med hjälp av två förlängningskablar fåtts att ligga utanför kroppen. På så sätt får man en "strömbrytare" till modellen. När det är 30 sekunder till beredskap i heatet, kopplar man ihop och modellen är redo för start.

En grej som jag börjat använda på Hitec Optic 6 - och som jag uppskattar mycket - är den lock-knapp som finns på framsidan. När man trycker på den stängs trottelspaken av. Använder man elmotor är detta en riktigt bra finess. Jag trycker på lock så fort jag sätter på sändaren och aktiverar bara trotteln precis när jag vet att jag ska använda elmotorn. På första tävlingen hade jag två incidenter där jag av misstag vispade till trottelspaken (t.ex. med modellens vinge) och elmotorn gick igång. I det ena fallet blev det lite skrapmärken och ett hål i jackan. I det andra ett par slag mot handsken. Hade det varit sommar istället för vinter hade det blivit blodvite i båda fallen. Alltså - en riktigt bra funktion på min Hitec-sändare, som jag nu använder hela tiden.




Väl hemma igen efter finalheat och prisutdelning la jag några timmar i hobbyrummet. Reparation av Aradon gick snabbt, likaså att rikta ner motorn på Nozefish. Sen tog jag tag i en del gamla modeller och att konvertera dom till eldrift. Det är två mustanger och en FW190D-9 där jag framförallt flyttar fram motorspantet några centimeter.

Men jag kommer att fixa lite mer med modellerna, lägga på nytt papper på en del ställen och lacka om. Framförallt Mustangerna ska få olivgrön färg istället för den silverfärg de har idag. I samband med det har jag slipat ner gamla lagningar och tagit bort den söndriga huven på en av Mustangerna, m.m.

Den ena Mustangens vinge har slagit sig kraftigt under årens lopp. Vingen är så skev att den är oflygbar. Efter ett tips från Mattias W använde jag varmluftspistol för att ändra skränkningen på de båda vinghalvorna. Detta gick faktiskt över förväntan. Ända tills jag i ren hybris tänkte räta till vingarna så att det blev helt perfekt. Jodå, nu är skränkningen helt perfekt. Men tyvärr värmde jag lite väl mycket så vingarna har smält ihop på båda yttre vinghalvorna. Vingprofilen är viktig, så den vingen är därmed förstörd. Typiskt. Men metoden fungerar alltså bra, förutsatt att man värmer försiktigt.

Är det då nån idé att renovera gamla modeller? Tja, så länge dom inte är helt slut så kan det ju vara idé att fixa till dom till flygbart skick igen. Framförallt med en pålitlig och vass elmotor och med ny, lätt radioutrustning så kan det bli bra. I samband med renoveringen går jag också igenom rodren, så att dom går fritt och har tillräckliga utslag m.m. Jag går också igenom så att allt är rakt och rätt, som motorriktning, stabbe, fena, m.m. Och det går definitivt fortare att renovera än att bygga nytt.

Så om du har några gamla aircombat-modeller i garderoben (eller som i mitt fall, på vinden) så varför inte ta fram dom och renovera upp dom lite? Kanske t.o.m. konvertera dom till el-drift?

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1360 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1789 )
Lördagsrapport från byggrummet 
Ja idag blev det några timmar i byggrummet till sist. Nu är Nozefish färdig för sin provflygning. Gick rätt fort att smacka på propeller, mottagare, fartreglage och ack å så trimma in rodrena.

Sen har jag så klart sett över mina fighters inför morgondagens fight i GWC10. Jag ligger ju sist så här långt, vi får se om jag kan göra nåt åt det. Fokus har inte riktigt legat på att skaffa poäng, utan på att prova ut el-setupar (kan jag ju säga nu när jag ligger sist - tur att man har nåt att skylla på).

Sen är mitt hemliga vapen färdigt. Nej, det är inte en V-bomb, men närapå. Andra provflygningen för den kärran för övrigt. Återkommer med rapport efter morgondagens provflygning.

Och så har jag plockat ner ett par till gamla kärror för konvertering till el-drift. Har nu två Mustanger som ska konverteras och ytterligare en FW190D-9. Å så ytterligare ett hemligt vapen - även detta har bara provflugits en gång tidigare.

Sen har jag lagt till en sida i höger-menyn - en listning av de olika förebilder/modeller jag flugit genom åren. Kanske kan det intressera eller inspirera någon?

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1084 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1975 )
Celebert besök 
Det har inte blivit så mycket mer byggt men däremot har jag ikväll haft besök av Holger B. För den som inte vet vem Holger är kan jag berätta att han var min 2nd IC (vice internationell tävlingschef) i ACES under de första viktiga 6 åren när vi startade upp ACES. Holger arrangerade det första ACES WASG (World Air and Scalecombat Games) år 2000. Och Holger var den som genom att skriva i tyska tidningar spred Aircombat över Europa.

Holger kunde berätta mer om hur man kör WWI-combat i Tyskland och drivkrafterna bakom detta. En sak som är intressant är hur de internationella WWI-reglerna lägger stor vikt vid skaladetaljer på planen - till skillnad mot i Aircombat. Anledningen till detta är enligt Holger att man ska tvingas att lägga ner så pass mycket tid på sina WWI-modeller att man är rädd om dom. D.v.s. man kolliderar ogärna med dom.

Han berättade också om hur man kör med särskilda .15-finaler i Aircombat-tävlingarna, för att lyfta fram denna kategori av modeller. .15-modellerna tävlar med .25-modellerna under tävlingen, men de 7 bästa .15-planen går också till en speciell .15-final, alltså. Och den som vinner .15-finalen får ett eget .15-pris, s.a.s.

Holger tipsade också om en speciell skärtråd för cellplast, nämligen den tråd som används i brödrostar. Denna går att få tag på i specialaffärer. Fördelen med denna tråd är att den inte töjer ut sig på samma sätt som andra trådtyper, som t.ex. Kanthal-tråd, gör. Nackdelen är att tråden har mindre motstånd vilket gör att man måste driva med antingen högre spänning eller ström för att få ut den värme som behövs för att skära. Holger använder därför 24V istället för som vanligt 12V när han skär med den här trådtypen.

Sen tyckte Holger att Näsfisken är precis så fult byggd som jag brukar bygga mina plan. Och det har han så klart helt rätt i. Näsfisken är ju inte tänkt att vinna någon skönhetstävling direkt, utan den ska vara ett funktionellt nybörjarflygplan. Vi får väl se hur det blir med den saken.

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1074 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1909 )
Rock'n roll... 


Ja, det har inte hänt så mycket i byggrummet de senaste dagarna. Fokus har legat på familjemiddagar, arbete och en del skidåkning.

Men, Nozefish har i alla fall fått servon installerade och stötstänger dragna till sid- och höjdroder. Nu återstår bara att sätta på propeller och fästa mottagare, fartreglage och LiPo-ack. Dessa tänker jag fästa med kardborre, för att göra det enkelt. Det bör inte ta mer än en halvtimme att fixa.

Sen hade jag en vild plan att sätta skidor på Näsfisken. Men allvarligt talat, det är bara några veckor kvar av vintern - eller snarare snön - så jag tror jag skippar det. Det får bli provflygning utan landställ helt enkelt. Man är ju liksom van vid det, som gammal aircombat-flygare.


Sen har det gått tid åt att plocka fram instrumenten igen. Ja alltså, rock'n roll-instrumenten då ju. Det är i skrivande stund sisådär 7-8 veckor kvar till nästa spelning och vi har inte repat på ungefär 11 månader. Så det var hög tid.


Så resten av den här veckan kommer att gå åt till att spela rock'n roll och till att göra de sista förberedelserna inför finalen i Griffon Winter Cup 2010. Har jag några geheimliche vapen att ta till nu i finalen? Jodå, jodå, jag har varit uppe på garage-vinden och hämtat ner några stycken faktiskt, så nog kan det bli lite kul nu på söndag... :)


Något annat som hänt är förresten att jag fått min 2.4GHz-radio. Jag köpte mig en till Hitec Optic 6, den här gången en 2.4GHz:are. Jag har en sen tidigare, men den "gamla" har en 35MHz syntesmodul. Ska bli intressant att testa 2.4GHz.

Sen kan man ju undra varför jag skaffar två stycken sändare? Jo, det finns flera anledningar. Dels så är det en gammal regel att alltid ha med två sändare till tävling. Detta utifall att den ena skulle gå sönder, t.ex. av fukt p.g.a. regn (har det hänt mig? Jodå, Vårgårda 1996 - sammanlagt över 80mil körde vi den dagen och jag fick ett fluget heat - sen pajjade radion).

Den andra anledningen är att det behövs två sändare för att köra dubbelkommando. Nu har jag i och för sig en gammal Hitec Focus 4:a som skulle funka att köra DK med, men den har betett sig lite underligt när jag använde den vid mina tester av elmotorer. Så jag litar inte riktigt på den och när jag ändå behöver ha två sändare för tävlingarna och kan prova 2.4GHz samtidigt, så "what the heck" som amerikanerna säger.


Så vill jag också nämna att ni är några stycken som hört av er som tänker bygga nånting efter mina ritningar. Gör gärna det - både bygga efter mina ritningar och höra av sig, alltså! Jag svarar gärna på frågor om ritningarna och annat som kan behövas.

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1251 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 1728 )
Några dagars jobb... 
Ja de senaste dagarna har mest varit fyllda av jobb (alltså "riktigt" jobb) och sen snöskottning...

Men lite fixande i hobbyrummet har det blivit. Näsfisken har fått en elmotor i nosen och 10 år gamla mottagarackar har blivit utrensade.

Största nyheten här på bloggen är att jag lagt upp svenska byggbeskrivningar till mina ritningar. Dom finns under länk ritningar till höger.

Och när man letar bland gamla filer hittar man en del roliga saker. Som mallar till FW190D-9 och Mosquito. Får se när det kan bli ritningar av dom. Det är tiden som saknas, helt enkelt.


Jag fick en fråga via mail, om hur säkert det egentligen är att flyga Aircombat med LiPo-ackar ombord?

Ja, det tål väl att testas? Vi har i Sverige haft piloter som tävlat med el-setuper i rätt många år och jag har ännu inte hört om någon incident med LiPo-ackar som fattat eld. Samtidigt har jag sett en film från en tävling i Finland där en kärra börjar brinna vid krasch. Å andra sidan har jag också sett en Jet-driven rätt stor modell krascha på Barkaby och brinna upp.

Men det är nog en god idé trots allt att ha med brandfilt och skumsläckare till tävling. Om inte annat så för att vara på den säkra sidan.

Om LiPo-ackar är farligare än andra ackar, det kan man diskutera så klart. Det man kan vara säker på är att batterier - oavsett typ - blir farliga om man kortsluter dom. Det var t.ex. en incident med Viggen-plan (fullskala, i Flygvapnet) för några decennier sen, där kortslutning i NiCd-ackar i cockpit skapade en handgranatseffekt inne vid sittplatsen. En LiPo-ack kan ge strömmar på över 100A om dom kortsluts. Det är riktigt starka strömstyrkor det, som man definitivt ska ha respekt för.

Samtidigt bedömer jag sannolikheten för att en kraschande modell med LiPo-ackar skulle åstadkomma en större brand som mycket liten. Det krävs en hel del faktorer för det, t.ex. stark vind och mycket torrt gräs.

Kan tillägga som parantes att jag för många år sen råkade vara med om en gräsbrand på ett modellflygfält. Denna brand startades av en cigarett-tändare och slutade i en över 100m bred eldfront. Det var en skrämmande upplevelse men vi lyckades få stopp på branden innan polis och brandkår hade hunnit fram. Men brandchefen tog det med ro: "Det kommer att växa fint gräs här efter det här, grabbar!"

Själv förlorade jag det ena ögonbrynet i branden. Men liksom gräset så växte det ut igen.

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1170 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 2019 )

<<nav_first <Tillbaks | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | Nästa> nav_last>>