Å så Borlänge... 
Ja det blev en tripp tur och retur till Borlänge trots allt. Är ju lite trött på den rutten p.g.a. jobbet, men det gick å andra sidan lättare att köra - bilen gick lixom av sig själv.

Fem modeller med: P-39 (med ny motor), Zero (med ny motor), Multiplex-Spit, gammal Mustang och Heinkel 100, de två sista i reserv.

Första heat tänkte jag prova P-39 med nya motorn. Och jodå, jodå, nog flög hon rätt vasst och bra med lite mer kv i motorn - men - efter bara ca 20-30 sekunder dog motorn och hon seglade ner till marken utanför landningsområdet. Har inte hunnit undersöka varför motorn dog, men jag gissar på att motorn helt enkelt brann upp. Det verkar i alla fall inte bättre än att jag nu börjar balansera på gränsen till vad motorerna klarar ut, helt enkelt.

Andra heat provade jag Zeron med ny motor och liten ack (3S 3300mAh). Lite bränd av första heatet så startade jag inte på full gas och jag flög runt på mindre än fullgas i den största delen av heatet, förutom den sista halvminuten. Bra drag, bra manövreringsförmåga och ett rätt roligt heat. Men, redan efter ca 2 minuter var nästan alla streamers klippta, inklusive min egen, så se var det mest jakt efter ett par halva stumpar som fanns kvar.

I det läget började jag leka en del, flyga lite inverterat, nosa lite framför säkerhetslinjen i en inverterad sväng (ja jag vet, så ska man ju inte göra, men jag hade tråkigt...)

Tredje heat beslutade jag mig för att sätta in ny ack i Zeron och prova lyckan även i detta heat. Inga problem med starten flög rakt och fint och samma drag som i förra heatet. Tyvärr upprepades ungefär samma mönster, d.v.s. samtliga streamers klippta inom de första 2 minutrarna. Ja förutom Peter E:s streamer då, som alla jagade, även jag med Zeron till och från. Hur Peter lyckades behålla det mesta av streamern med fem andra modeller som jagade förstår jag inte riktigt, men han lyckades och utan att flyga på alltför extrem låghöjd dessutom.

För min del blev det i alla fall samma resultat, inga klipp gjorda och egen streamer klippt, men med nästan maximerad flygtid.

Resultat för dagen? En bränd motor, ett losslaget motorspant (P-39:an igen), en sistaplacering och en solbränna.

Missnöjd? Näe, inte alls. Trist att inte få flyga speciellt mycket i första heatet, men det är ju "läropengar" för att få fram en vass och väl fungerande setup för mina modeller. I de två andra heaten hade jag riktigt kul trots allt, så det var värt att åka sammanlagt 50 mil och sitta 40 minuter i kö på Essingeleden (ja hur tusan det kan vara kl kl 18 en lördagkväll förstår jag inte, men men).

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1269 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 2059 )
Första gången i Strängnäs 
Ja så blev det till att ha provat Strängnäs modellflygfält också. Har kört förbi många gånger, men nu var det cup-tävling i svenska Aircombat-cupen. Viktor och jag letade efter fältet ett tag, efter lite telefon-guidning hittade vi fram.

Fin dag, men lite byig vind gjorde det lite trickigare att flyga i heaten. Ca 15 piloter deltog så det blev rätt roliga heat.

Första heatet provade jag nya P-39:an. Visade sig att hon trots ny prop och rätt programmerad ESC ändå inte hade riktigt den prestanda som krävs för att göra klipp. Jag blev å andra sidan inte heller klippt och fick full flygtid så det var väl ett rätt ok heat. Trist nog lossnade motorspantet vid landningen, propellern fastnade i gräset.

Andra heat provade jag Zeron för första gång i tävling. Väldigt otrimmad, men efter några vändor med febrilt trimmande flög hon riktigt bra. Här var det prestanda så det räckte till och blev över, men efter bara 1,5 minuts flygtid började propellern helt plötsligt bara snurra långsamt, långsamt. Snabb sväng ner för att landa, men landning långt utanför landningszonen, så det blev till att vänta till efter heatet för att undersöka vad som var fel.

Modellen var hel, men när jag kände på propellermuttern var den fortfarande het efter över fem minuters väntetid. Mycket riktigt var det alltså motorn som brunnit upp i strid! Den här motorn har sett lite konstig ut från början, med motorfäste som inte riktigt passar m.m. så jag borde egentligen inte vara förvånad.

Nåja, på det igen i 3:e heat. Nu var det dags för gamla Spitfiren från Multiplex. Innan heatet rensade jag en massa skumgummi som åkt fram bakom motorn. Troligen var det detta som bromsade motorn på Griffon Wintercups-finalen, för nu gick motorn mycket bättre. Starten blev dock en rysare, jag hade inte begränsat skevroderutslagen så det flaxade fram och tillbaka på strax över gräsrotsnivå i några sekunder innan jag fick kontroll på det hela och kunde stiga upp till lite högre höjd.

Mycket jakt under hela heatet, men jag lyckades trots allt inte få in nåt klipp och trots att streamern såg hel ut var den faktiskt klippt en liten bit (kanske 50cm) i slutet.

Sammanfattningsvis två heat med full flygtid och två heat med oklippt streamer, men inga klipp. Det blev ingen finalflygning men det blev ändå en 11:e plats av 16 startande, vilket inte är jätte-illa.

Viktor var med och filmade, det blev lite av extrem-dogma film av hans 1,5 timmesinspelning. Men som tur var filmade jag själv några snuttar och det gick ju att plocka ut frysta scener (stillbilder) ur Viktors material, så det blev en kort film från tävlingen också. Den hittar du här: Film Strängnäs

Helgen efter kördes Jönköpingstävlingen, men jag stod över och fokuserar på Borlänge-tävlingen istället. Samma modeller åker med dit, men nu med utbytta motorer och lite smålagningar.

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1246 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 2083 )
Grand finale 2013 



Så har vi då kört finalen i 2013 års Griffon Winter Cup. Från att väderleksrapporten sa snöstorm, skiftade det till att varna för -15 grader till att bli en solig dag med en rätt svag - men kall - vind.

Hela 13 piloter dök upp till finalen varav de som åkt längst åkt hela vägen från Säter. Från Griffon sqd deltog Pasi, Janne, Jonas, Leif, Danne och jag själv. Jägermeistern var huvuddomare med assistans av Papabear, Rosso, m.fl. som hjälpte till under dagen.

Innan tävlingen provflög jag min gamla Mosquito, nu konverterad till eldrift. Jag fick dock ingen ordning på ESC:arna - har fortfarande inte skafffat ett nytt programmeringskort - så det fick bli start på strax över halvgas. Men det gick bra, och hon flög faktiskt förvånansvärt bra trots att hon är så pass tung och lagad och med motorer som bara gick på ungefär strax över halvgas.


Start i första heat - man ser hur fokuserade alla är på att komma upp snabbt i luften


I första heat blev det tung tight flygning redan från start. Inom kort var Jannes Spitfire nedkrockad och det blev ytterligare några kollisioner och krascher innan heatet var över. Pasi jagade på men blev klippt och fick inga klipp gjorda. Leif testade vilket som var hårdast - den frusna marken eller modellen. Den frusna marken vann.


Här startar Danne the Kids P-47, kastad av Papabear

I mitt heat var jag först upp i luften, med Leifs hjälp med kastet. Det tog en många sekunder innan nästa modell var uppe men sen blev det tajt. Jag jagade runt och försökte få till nåt klippt men lyckades istället bli klippt två gånger. Kul var det i alla fall och det gick bra att landa på den hårt frusna snön (läs is) utan att modellerna gick sönder.


Start i finalen


Till finalen kvalade åtta piloter, eftersom dom två sista hade samma poäng. De som hade kraschat och inte kunde laga sina modeller fick dock hoppa över finalen. Från Griffon kvalade Danne och Jonas in i finalheatet.



Det var tajt flygning i finalen


I finalen blev det flygning på samma nivå som i finalen i vilken tävling som helst i svenska cupen. Vi konstaterade att 6 av de tio piloterna i svenska landslaget 2013 flög i den här finalen. Detta märktes i form av antalet kollisioner. Det krockade modeller till höger och vänster och när slutsignalen gick var det bara tre modeller fortfarande i luften.



Efter finalen fick de flesta hämta kraschade modeller


Vann gjorde Daniel från Red Tails. Bäste Griffon var Danne the Kid, medan Janne vann Griffon Winter Cup.


Glad Jonas som både gjorde klipp och hade hel modell efter finalen

Efter prisutdelningen begav sig de flesta hemåt eller för att fira segern (eller bara fira).

[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre15030 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 2227 )
Solig deltävling 3 


Så var det då dags att flyga wintercup igen. Det var perfekt väder, nästan ingen vind, sol och
temperaturen kröp upp strax över nollan. Jag hade förberett med ombord-kamera på min modell, för att göra kul filmning. Men först blev det provflygning av nytt undervapen som inte flög riktigt som tänkt. Lite för mycket anfallsvinkel på vingen och något baktung gjorde att nya modellen inte riktigt flög så bra som väntat. Men den har potential, så det ska fixas till.

Sen var det det här med Viktors nybörjarmodell. Detta var dåligt förberett eftersom jag fick veta väldigt sent att han ville följa med. Men, väl ute på fältet var det dags att ladda batteriet till hans modell. Problem nummer 1: Laddkabeln till den batteritypen glömd hemma. Löstes genom att tejpa ihop kontakterna. Nåväl, när detta var löst skulle vi koppla ihop de två sändarna (lärare och elev). Elev-sändaren började då beep:a - batteriet var inte laddat. Som tur var har jag köpt en laddkabelhärva som går att koppla till laddaren och som har de flesta laddkontakter. Alltså, leta upp rätt kontakt, ställ om laddaren till rätt batterityp och LADDA.


Det var en hel del publik i det fina vädret, andra nyfikna modellflygare med flera.

Så, dags för start av första heatet. Modellen förberedd med fräsch ack, motorn provkörd. Kameran monterad på vingen och igångsatt. Jag tog det lite lugnt, startade motorn och kastade iväg modellen efter Pasis Spit som kommit i luften strax efter Jannes modell. Men nää. Modellen går över åt vänster och innan jag hinner rädda situationen dyker hon i snön. Gah.

Men, vänta in att alla startat, springa ut och hämta, skaka loss snö från motorn, kolla allting, reda upp streamern, starta upp igen och iväg...

Men näää. Även denna gång går modellen iväg snett utåt vänster och jag får aldrig riktigt kontrollen över den innan den dråser ner i backen och slår av fena och stabbe. End of show.

Nu är jag inte ensam om att krascha till det, Leif lyckas smacka sin Thun så att den blir oflygbar. I övrigt händer inte så mycket i första heatet, inga klipp noterade.

Sen blev det paniklagning i pausen innan final. Roderhorn och stötstång borta efter kraschen. Limma dit nytt roderhorn. Limma tillbaka fena och stabbe igen. Och sen kommer problemet: Jag har inget linkage som passar! Efter många minuter strul hjälper Pasi till med en justerbar stötstång med Z-bock i varje ände och sockerbit i mitten.

Provflyga innan final? Näe, jag låter en i publiken som gärna ställer upp, kasta modellen. Den går ok men måste trimmas om en del. Sen blir det rolig finalflygning! Bara nån minut in i heatet klipper jag Jannes streamer. Kort därefter smackar det till och vi tror att Janne klippt men ser inte vem. Visar sig sen att det inte blev nåt klipp, men nära måste det ha varit för en streamer smackade till, det hördes.

Lågflygning, högflygning, flygning åt alla håll... Jonas gör en hård mellanlandning (antagligen helt oplanerad) men lyckas utan problem få upp kärran i luften igen. Janne och Pasi jagar varandra på riktigt låg höjd (vass-höjd) och jag själv gör mitt bästa för att ge dom nåt att jaga på låg höjd - men inga fler klipp.


Prisutdelning.


Vid prisutdelning visar det sig att mitt klipp lönar sig. Janne vinner med knapp marginal, jag tar andra plats och Pasi tredje. Jonas på fjärde och Leif på femte.


Glad Janne med buckla.


Jonas fick Hero-medalj för sin snabba omstart.


Hero-medaljern tilldelades efter omröstning Jonas för den snabba omstarten i finalen. På fältet var flera piloter som inte flög, Danne the kid agerade t.ex. huvuddomare, Jägermeister agerade journalfilmare och Friedrich m.fl. agerade moralisk support.

Efter prisutdelningen blev det till sist nybörjaflyg med Viktor. Perfekt väder och Viktor gjorde sammanlagt fyra landningar och många landningsförsök innan det blev för jobbigt med solen i ögonen. Vilken perfekt avslutning på en mycket trevlig dag!



[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre3963 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 2139 )
Snöig combat 


Det såg inte bra ut när jag steg upp och det var med tvekan jag körde mot Eskilstuna för deltävling två i Griffon Winter Cup. Men på vägen såg det mycket bättre ut, tills jag kom någon mil från Eskilstuna då det började snöa rejält. Det såg alltså inte alls bra ut, men skam den som ger sig. Lagom till tävlingsstart hade snöandet i princip upphört och det var ok väder att flyga combat i.

Men först blev det två provflygningar, som trots det kalla vädret gick riktigt bra.


När Pasi höll briefing sjönk han ner i den djupa snön


Fem piloter blev vi: Jonas, Leif, Janne Pasi och jag. Inför första heat var det som vanligt strid om vem som kom först upp mellan Janne och mig. Janne kanske vann med nån mikrosekund, inte ens huvuddomaren kunde avgöra. Men den bjuder jag på. Jonas fick inte någon bra start utan modellen drog iväg i medvinden och kraschade sen, en bit ut från säkerhetslinjen. Leif kom upp och med fyra modeller i luften blev det bitvis tät action. Dock tog Pasi och jag det lite lugnare, efter vår krasch i förra deltävlingen. Janne var tvungen att ta det lugnt, för hans motor hackade som en gammal... ja jag vet inte vad. Inga klipp i det heatet.


Vi körde finalen direkt efter heatet, för publikens skull


Efter en kort paus körde vi igång finalheatet. Jonas var grounded p.g.a. bl.a. knäckt motorbock. Leif däremot hade modell kvar efter lite mekande innan finalen. Fyra piloter i final med andra ord. Även i den här starten var det tajt om vem som var först, men den här gången var det jag som var någon mikrosekund före Janne. Dessutom gjorde Janne någon märklig manöver som slutade i backen 15 meter längre bort strax framför säk. Det i sin tur gjorde att Pasi klippte Janne på marken och Janne fick öda tid på att knyta fast ny streamer och starta om. Under tiden blev det tät fight mellan Pasi, Leif och mig.

Efter en kort stund är sen Janne uppe i luften igen och nu blir det en hel del fajtande. Efter några minuter klipper Pasi Janne. Sen blir det en riktig "furball" när fyra modeller flyger tätt ihop och två streamers blir klippta. Det visar sig vara Janne och jag som klipper Pasi och Leif. En kort stund därefter krockar Pasi och Janne, och Jannes Spit fladdrar ner mot moder snö. Pasis Thun klarar sig dock relativt väl och han fortsätter att flyga heatet ut. Strax innan heatslut klättrar jag upp på lite höjd och det visar sig klokt för strax innan heatslut börjar acken ta slut, men jag kan glida ner för landning efter heatets slutsignal.


Traditionell korvgrillning


Under den efterföljande korvgrillningen visar det sig att jag vinner bucklan, strax före Janne och Pasi. Det jag vinner på är att jag är oklippt i finalen, plus naturligtvis extrapoängen för andra resp. första modell i luften i första resp. andra heatet. Som extra bonus är mina modeller med hela hem, det enda är lite avskavd färg, vilket i och för sig kan anses vara helt skalaenligt med förebilderna.

På tävlingen hade vi även besök av två andra piloter, nämligen Jägermeistern och Mats the kid. Dessutom en del publik som var tapper i det bitvis rätt kyliga vädret.

Resultat i cupen efter två deltävlingar hittar du här: Cupresultat efter deltävling 2

Nu väntar vi på nästa deltävling, då det förhoppningsvis blir nya provflygningar.



[ sb_read_entry_btn ] ( sb_view_counter_plural_pre1520 visningar )   |  permalink  |  $star_image$star_image$star_image$star_image$star_image ( 3 / 2092 )

<<nav_first <Tillbaks | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | Nästa> nav_last>>