Trosa-tävlingen 
Då så har det blivit en tävling till och ytterligare tre missions till samlingen. En halvtimme efter pilot briefing svängde jag in på Trosa-fältet, i min franska sportbil (nu överdrev jag...). Trodde att pilot briefing var 1200, men nej, den var 1100. Så kan det gå.

Riktigt roligt att träffa en del gamla och en del nya bekantskaper! De flesta har blivit äldre och ärligt talat, de flesta av oss blir ju äldre på 8 år. Skulle nu nån inte ha blivit äldre tyder det ju på att vederbörande är vampyr, men det är en annan historia.


Första rundan, andra heatet

Hur gick det då? Jo, jag körde med den vid det här laget väl utprovade FW190D-9 med elsetup i första heat. Funkade inget vidare i den bitvis kraftiga vinden. Trots det gjorde jag ett klipp nästan direkt i första heat och jag var (så klart) först i luften i heatet. Men, klippt blev jag och efter ca 5.30 av heatet flög jag ner mig själv i den mjuka marken. Inga större skador på planet, men acken fick sig en kyss och nånting blev paj i motorn - antingen krökt motoraxel eller en magnet som lossnat.

I andra heat provade jag min Typhoon med .25-setup. Med kasthjälp kom jag upp i luften utan problem. Kan inte kasta den själv eftersom motorriktningen blivit för mycket neråt, så den drar neråt precis efter handkastet. Visade sig att .25-setupen i Typhonen funkade helt ok. Sen är Typhonen inte riktigt bra, den har framförallt problem med skevroderlinkaget som är alltför glappt för att fungera bra.


Bitvis riktigt tajt i luften. Blev en del kollisioner under tävlingens gång.

P.g.a. tidsbrist körde jag med Typhonen även i tredje heat, annars hade jag provat Arado 234:an. Inga klipp för min del i 2:a eller 3:e heat, så det blev ingen plats i finalen men i alla fall en 11:e plats i tävlingen.

Jag hjälpte sen skvadronskamrat Papabear med startkastet i tredje heat. Hans Saab J21 är inte helt enkel att kasta, jag provade att hålla i bommen och vingen och försöka få iväg den på rätt kurs. Motorn drog dock en liten aning för lite så det blev nödlandning direkt i starten. Otroligt nog gick motorn fortfarande - på marken, utan landställ - så jag kunde springa fram och göra ett nytt försök. Den här gången gick det bättre, med användande av gammal kastteknik från 90-talet då motorerna inte hade så bra drag. Tekniken är: Springa 10m med modellen och sen kasta med ett riktigt kraftigt frånskjut riktat en aning uppåt.

J21:an är en fröjd att se i luften. Riktigt läcker! Vill ha... Med streamer kvar och många av motståndarna redan nerkraschade blev jakten på J21:ans streamer tajtare och tajtare och till sist small det. Resultatet blev att höger fena singlade till marken, men J21:an flög vidare. Otroligt!


En nöjd Papabear efter J21-flygning

I finalen dömde jag Denny Fritsche. Otroligt kul att se en så fenomenal pilot jaga streamers! Fem klipp i finalen, 21 klipp sammanlagt på hela tävlingen. Nytt poängrekord i svenska cupen, någonsin, tror jag också att det blev. Bara att gratulera!


Tre glada pokalvinnare - Denny, Samuel och Tomas

Vad kan man då dra för slutsatser av dagens tävling? Ja tyvärr verkar .15-setupen, som fungerat bra i Griffon Winter Cup, inte riktigt hålla måttet i en sommartävling med bitvis kraftig vind. Däremot är det glädjande att se att .25-setupen håller måttet. Men, den är inte så konkurrenskraftig som jag hoppats.

Förklaringen ligger väl främst i att glödstiftsmotorer varvar ut mer när dom kommer i luften. En elmotor gör inte på samma sätt. Alltså drar en glödstiftsmotor mer i luften än en jämförbar elsetup. För att få elmotorer att bli likvärdiga med glödmotorer i Aircombat, måste alltså en regeländring till.

En annan slutsats är att det är viktigt att skydda sina ackar. Acken som satt i FW190:n fick ett par ordentliga intryckningar i min kraschlandning. Lite aluplåt borde göra susen, som extra skydd. Ska titta på det till nästa tävling.



Kommentarer

Fredde 
Jag tror inte att fenomenet med att förbränningsmotorer varvar upp mer i luften är ett stort problem. Det finns andra saker man kan göra på en elkärra som man inte kan göra med en förbränningsmodell som har en cylinder som sticker ut åt sidan och en stor ljuddämpare.

För att få en elmodell att gå riktigt bra så kan man mao tjäna en del på att välja en modell som har en hyggligt slimmad nos som möjliggör en bra och effektiv installation så att proppen får möjlighet att skjuta luften bakåt utan en massa onödigt bröt som är i vägen. En Typhoon är med andra ord inte helt optimalt, inte heller en FW190 med en tjock nos med en kraftig luftuppsamlande konstruktion fram. Testa 15 setupen i en modell med lite mer slimmat stuk, tex en Mustang, Spitfire eller liknande om du har möjlighet.





Taffan 
Jo, det där med el är lite vanskligt i aircombat.. jag körde en av mina Thunar i Jönköping och det resulterade i ett trasigt batteri och ett trasigt lager i motorn. nu var det inte jätte dyra saker, (Kina grejjor) men det visar att det är lite bräckligare saker i el-setuparna.
Men det behövs andra regler för elsetup så dom fick lika fart i luften som bränsle setuparna.

Tjing

Lägg till kommentar
nocomments